Han berättar att silvervattnet lanserades som något som kunde stärka hiv-positivas immunförsvar. Att innehållet i de bruna plastflaskorna, som skeppats till Kenya från skånska Löddeköpinge, till och med skulle vara effektivare än antivirala läkemedel, det som förr kallades bromsmediciner.

– När människorna började med silvret slutade de med sina antiviraler, som hade väldigt starka biverkningar. Silvret var däremot problemfritt. Men när silvret tog slut ville de inte gå tillbaka till antiviralerna.

James Waore Diang’a konstaterar krasst vad som hände med kvinnorna och barnen efter det:

– De dog.

Dagens ETC har rest till Kisumu, som är Kenyas tredje största stad. Här lever drygt en femtedel av invånarna med hiv. I ett ruffigt gathörn utanför centrum ligger det som en gång var Kisumu youth olympic centre, KYOC. Sloganen pryder den solblekta skylten: ”A chance in life”. 

Grundaren James Waore Diang’a, som bott 16 år i Sverige, låser upp stålgrinden och välkomnar Dagens ETC in på kontoret. Det var från den här lokalen som dunkar med svenskt silvervatten delades ut till försökspersonerna. Till sin hjälp hade James Waore Diang’a scientologen Monica Wennerberg, grundare av den svenska systerorganisationen Föreningen Afrikas barn. 

Totalt har föreningen tagit emot 5,7 miljoner kronor i Sida-stöd mellan åren 2006 och 2020. Bland annat för att sprida information om hiv/aids. Skattepengarna har också gått till att, med scientologikyrkans material, utbilda kenyanska ungdomar om mänskliga rättigheter och drogers faror. 

På James Waore Diang’as kontor får vi bläddra igenom de vältummade pamfletterna. Han säger att scientologi inte har tagit större plats i KYOC:s arbete med gatubarn än så. Och silvret, hur kom det hit?

– Det var när Monica Wennerberg skulle hjälpa Anders Sultan.

Mer vill James Waore Diang’a inte berätta. Över sms kommer han senare att avfärda hela historien som ”nonsens”.

Dagens ETC anlitar därför en lokal reporter som intervjuar två före detta KYOC-anställda. De minns ett experiment med kolloidalt silver som utfördes för nära 20 år sedan, och att det resulterade i dödsfall. En säger sig till och med känna till en av de drabbade kvinnornas adress. Men när KYOC:s ansvariga får höra ­talas om granskningen ändrar källorna plötsligt sina historier.

”Trodde att det hjälpte mot hiv också”

På pappret är Föreningen Afrikas barn en religiöst och politiskt obunden organisation. Föreningen har 90-konto och har sedan starten samlat in pengar till projekt för gatubarn i Kenya och Tanzania från lokaler i Göteborg. Därifrån skickades lådor med kolloidalt silver till Kenya på 00-talet. Under en period var föreningen också listade som återförsäljare på tillverkaren Ion Silvers hemsida. 

– Jag vet att kolloidalt silver är fruktansvärt bra. Jag tror givetvis att det hjälper mot hiv också. Vi har ju skickat det till James men han har använt det som han har velat, säger medgrundaren Kenneth Nilsson när Dagens ETC ringer upp.

Föreningens ordförande Monica Wennerberg medger att hon skickat ner lådor med silvervatten.

– För att det var så mycket magsjukdomar och sår och elände. Men något projekt mot hiv har vi aldrig varit involverade i. Silvret användes för att tvätta sår. 

Flera källor i Kenya, inklusive James Waore Diang’a, vittnar om ett experiment där försökspersoner slutade med bromsmediciner och började dricka silver istället. Flera säger att människor dog som ett resultat.

– Det har jag aldrig hört talas om. Jag har aldrig medverkat till någonting sådant. Men jag vet att Anders Sultan hade något… De gjorde något pilotprojekt, säger Monica Wennerberg.

”Silversultanen” först i Sverige

Anders Sultan är ett känt namn i alternativmedicin-Sverige. Han grundade och drev i många år en silvergrupp som hade runt 60 000 medlemmar innan den stängdes ner av Facebook, som ett led i plattformens arbete mot desinformation. Genom sitt bolag Ion Silver AB blev han vid millennieskiftet först i landet med att tillverka och sälja kolloidalt silver. Han har idag ett flertal inhemska konkurrenter men är, enligt egen utsago, fortfarande marknadsledande i Norden. 

Anders Sultan har öppet hävdat att åtskilliga livshotande tillstånd kan avhjälpas med hjälp av produkten han döpt till Ionosil. Bland dem cystisk fibros, multipel skleros, malaria, ebola, syfilis och cancer. Och hiv/aids.

”Att skicka ner utrustning för produktion av kolloidalt silver till människor i tredje världen vore ett av de absolut bästa sätten att hjälpa dem få ordning på sin livssituation”, skrev Anders Sultan 2003 i ett manifest om produkten i tidningen 2000-talets vetenskap, en publikation med fokus på det som i allmänhet kallas för alternativmedicin och konspirationsteorier. 

Men att dricka det spetsade vattnet – för det är bara vatten med silverpartiklar i – har inga bevisade hälsoeffekter. Sedan ett beslut av Livsmedelsverket får det sedan 2010 inte längre säljas som kosttillskott, utan som vattenreningsprodukt. Ändå säljer Ion Silver runt 150 000 liter kolloidalt silver per år, enligt uppgift från Anders Sultan själv. Literpriset i hälsokostbutikerna ligger på runt 150 kronor. Försäljningen rusade i pandemin och under rekordåret 2020 omsatte bolaget över 30 miljoner kronor.

En matsked om dagen i 18 månader

Förvaltningsrätten i Uppsala har i en dom från 2021 slagit fast att tidskriften 2000-­talets vetenskap, där Anders Sultans manifest publicerades, i princip ska ses som en ­förlängd reklamarm för Ion Silver. I tidningens andra nummer från 2006 beskrivs utförligt hur Kenya-experimentet gick till. Att Anders Sultan under 2005 och 2006 bedrivit ett ”svenskfinansierat pilotprojekt kring behandling av hiv/aids med kolloidalt silver”:

”Ett 30-tal kvinnor och deras barn har fått tillgång till kolloidalt silver... att dricka. Den administrerade mängden har varit en halv tesked per dag första veckan med en ­upptrappning till en matsked per dag efter ett par veckor... Efter någon månad kunde man konstatera att alla symptom var borta och kvinnorna kände sig friska och starka.” 

När man då testade fyra kvinnor var två stycken ”plötsligt hiv-negativa”. 

Säger sig vara belagd med munkavle

Ion Silvers högkvarter med fyra anställda ligger i ett industriområde i Löddeköpinge, utanför Lund. Tio minuter därifrån ligger bolagsägarens hus på gränsen till ett lummigt strövområde. 

I det fridfulla villakvarteret har Anders Sultan och sambon, som också sitter i styrelsen för Ion Silver, bott i decennier. Mot garageväggen står en samling bruna plastflaskor med hans produkt.

– De har stått där i tre år för att testas för väder, vind och sol. Om silvret fortfarande funkar efter så lång tid ute? Ja, effekten har inte avtagit alls, förklarar Anders Sultan. 

Över telefon har Anders Sultan meddelat att han inte tänker ge en intervju. Han säger sig vara ”belagd med munkavle” av Läkemedelsverket och får inte yppa varken bu eller bä om kolloidalt silvers påstådda effekter. När Dagens ETC överraskar genom att ringa på dörren är han misstänksam:

– Är ert syfte någonting positivt för mänskligheten, eller är syftet att dra ner silvret i avgrunden? 

Video: Här konfronteras ”Silversultanen” av Dagens ETC

”Lite hipp som happ”

Anders Sultan bjuder ändå in Dagens ETC att slå sig ner i sin trädgård för en intervju. Han är en stridsvan 61-åring. Genom åren har han, med hjälp av anekdotisk bevisföring och ifrågasatta laboratoriestudier, hårdnackat försvarat sin produkt. Också i domstol. Där han förlorat. 

– Det enda jag kan säga om kolloidalt silver och Kenya är att det är 18 år sedan. Jag har släppt det för länge sedan. Jag är förvånad av att ni dyker upp här och försöker få det att blåsa upp, säger en märkbart irriterad Anders Sultan.

I sin trädgård avfärdar Anders Sultan först den publicerade beskrivningen av hans ­”pilotprojekt” i 2000-taletsvetenskap som en ren fantasi skapad av skribenten – som är död. Själv minns Anders Sultan knappt något alls av vad som hände.

– Det var inte uppstyrt. I Kenya kan det vara lite hipp som happ. Vi bjöd dem på kolloidalt silver för att se om de kunde må bättre. Vi var godhjärtade människor som ville hjälpa andra människor nere i Afrika.

Ett 30-tal kvinnor med barn ska ha svalt en matsked silver per dag. Är det inte sant?

– Vi delade ut det här gratis till behövande människor. Hur mycket det var är vad du berättar. Man kan få bra resultat på det.

Det står att din produkt har botat hiv.

– Botat hiv? Det låter väldigt häftigt. Bota är ett stort ord. Väldigt många dör av svampinfektioner, malaria, parasiter och bakterier. Vi skänkte kolloidalt silver och människor upplevde positiva effekter.

Anders Sultan medger att han har varit på plats i Kenya, men säger att han inte minns hur kvinnorna och deras barn rekryterades. Han avfärdar också att han skulle ha haft någon ledande roll i projektet. I sitt 20 år gamla silvermanifest, som han minns väldigt väl eftersom han ofta läser om det, skriver han att silvret ”till och med rår på hiv och aids”. Och att hans produkt hade ”kunnat bromsa den framfart med vilken farsoten sprids”. 

– Jag har inte gjort några studier på det. Däremot vet vi att det kan ha en bred effekt med att stävja mikroorganismer. Men det är ingen som specifikt har sagt till dem att sluta med bromsmediciner.

James Waore Diang’a säger att kvinnorna inte ville gå tillbaka till sina bromsmediciner. Och att några dog.

– Det känner jag inte igen. Det är naturligtvis inte roligt att höra. Samtidigt så kan man ifrågasätta hur många som dör av bromsmediciner och vanlig hiv, säger Anders Sultan.

Men antiviralerna i Kenya var lika effektiva 2005 som 2023. Det har forskaren Anna Mia Ekström, klinisk professor i global infektionsepidemiologi, sagt till Dagens ETC. Hon säger att det finns ett stort stigma kring diagnosen och inte sällan en skam kring att hämta ut hiv-mediciner.

Vad tänker du om att du har erbjudit ett påstått alternativ utan skam?

– Märklig vinkling, säger Anders Sultan. I Afrika greppar man efter allt möjligt. Jag känner inte till att de slutat ta sina mediciner. Och så ska man veta att de där hiv-testerna inte är särskilt vetenskapligt fungerande. Det är ungefär som covid-testerna.

Du menar att kvinnorna kanske inte ens var hiv-positiva?

– Exakt.

Vad tänker du i allmänhet om folk slutar att ta sina mediciner för att de läser någonting du har skrivit. Har du ett ansvar?

– Om någon inte tar sina mediciner har de väl en anledning till det. De kanske inte fungerar. Människor är sökare. Det ligger i sakens natur.

Tillbaka till Afrika

Anders Sultan verkar inte ha stannat vid Kenya. I maj 2006 lyfte han de påstått spännande resultaten från “pilotstudien” på Ion Silvers hemsida. Då samlar han in pengar till en organisation han kallar Human health development foundation, som ska “göra en riktig vetenskaplig blindstudie på hundratalet människor i Zambia”.

– Det var ett liknande projekt tillsammans med Rupiah Banda, Zambias president, som var intresserad av att sprida det här. Men på något sätt rann det ut i sanden, hävdar Anders Sultan idag.

Alldeles nyligen, i december 2022, utannonserade hans affärspartner Michael Zazzio, minoritetsägare i Ion Silver, att bolaget blivit ombedda att inleda ett samarbete med ett nybyggt sjukhus i Kenya. Anders Sultan menar dock att även det projektet ”runnit ut i sanden”.

– Jag har gett upp allt hopp om Afrika, säger han.