Vi befinner oss i ett av Katrineholms så kallade tätorts­nära skogsområden. Bara några meter bort ligger en lekplats i utkanten av villaområdet. Det är en ganska typisk arbetsplats för Hästens Storskogsentreprenad, berättar Kjell Andersson som driver företaget med 30 anställda, som även utför manuell skogshuggning. Att de kan erbjuda en helhetslösning tilltalar både länsstyrelser och kommuner, konstaterar han. Nu är det tre hästekipage som jobbar heltid i skogen med två hästar vardera framför lastvagnen.

– Idag rensar vi upp grenarna från träden som blivit fällda, virket har vi redan dragit fram till vägen med hästarna så timmerbilen kan hämta dem. Här ska vi röja framför fotbollsplanen därborta i gläntan och göra skogen mer luftig och säkrare för folk att gå i, säger han och pekar ut bland de snötyngda träden.

Kjell Andersson har jobbat med hästar i skogen i 42 år och märker av att allt fler vill ha hästarnas tjänster. Det ringer i hans mobil flera gånger under vår intervju, stora och små projekt, en del vill ha hjälp om bara några timmar. 

– När jag började på åttiotalet var jag ensam och gjorde även mycket annat för att få det att gå runt. Nu är vi tre ekipage som har fullt upp, vi hinner inte med allt!

Det är framförallt två saker som gör hästen extra attraktiv för skogsägarna, erfar han.

– Marktrycket är så lågt av en häst att det inte blir några skador och så kommer vi fram överallt. Vi behöver inga breda vägar, vilket gör att man kan spara träd vid kanterna av småvägar och stigar.

Hästarna gör ett så mycket bättre jobb, det blir inga markskador och de kan komma in i områden som är svårtillgängliga.

Sedan fem år tillbaka är Katrineholms kommun en av Kjell Anderssons återkommande arbetsgivare. Mest handlar det om skogsvård i tätortsnära områden, men även rekreationsområden med skogar som anses värda att bevara. 

Det finns många fördelar med hästar istället för stora maskiner, konstaterar Linda Aldebert, miljö­strateg och kommunekolog i Katrine­holms kommun.

– Hästarna gör ett så mycket bättre jobb, det blir inga markskador och de kan komma in i områden som är svårtillgängliga. Det är också ett tryggare sätt att arbeta, vi har använt dem nära skolor vid flera tillfällen.

När hästarna kommer till skolorna blir det också en dubbel positiv effekt, med en chans till folkbildning i praktiken.

– Vi lägger alltid på några extra timmar då, så att barnen ska kunna få komma och titta på hästarna och prata med kuskarna. Skogen behövs på många sätt. När hästarna kommer dragande med träden blir det naturligt att prata om det, säger Linda Aldebert.

Hästarna kan också underlätta när kommunen behöver göra ingrepp i naturen som är svåra känslomässigt för människor, erfar hon. Katrineholms kommun är en skogsägare med 1 400 hektar mark där största delen av skogen är sammanhängande friluftsområden. Där har den stora anledningen att fälla träd varit stora angrepp av granbarkborren. 

– Vi hade aldrig avverkat så hårt om det inte var för granbarkborren. Det är tråkigt när vi behöver göra det, men när hästarna kommer blir det ändå något positivt. Nu när vi avverkat planterar vi blandskog, så att det inte ska bli lika sårbart.

Hästar har även använts som ett komplement till maskiner av stora skogsägare som statliga Sveaskog. Men när det gäller mängden virke kan inte hästarna konkurrera med skogs­maskinerna, poängterar Kjell Andersson. Däremot är det billigare för en skogsägare att ta in ett häst­ekipage för mindre röjningsarbeten eftersom maskinerna är så dyra att flytta.

– Vi får därför ofta flytta till exempel vindfällor, som kan ge grogrund för granbarkborren om de ligger kvar.

Vi ser det inte som en ekonomisk fråga. Det mesta av vår skog är värdefull natur som fungerar som kolsänka, rekreationsområden och tillför biologisk mångfald, det är andra värden.

Med EU-direktivet om ett hyggesfritt skogsbruk öppnar sig, åtminstone teoretiskt sett, nya konkurrensfördelar för hästarna i skogen, tror Kjell Andersson.

– Det ger ju en plockhuggningsmodell där man bara avverkar mogna träd som ska dras ut ett i taget. Där har vi en fördel.

Hästarna är varsam markvård som går på ”biobränsle”, cirka 25 kilo hösilage om dagen är basen för Uffe och Markus, därutöver lite kraftfoder för att de ska orka med. Att de inte kan konkurrera med maskinerna i intjänade kronor, spelar mindre roll för kommuner, som inte har avkastningskrav på samma sätt som andra skogsägare, menar Linda Aldebert.

– Vi ser det inte som en ekonomisk fråga. Det mesta av vår skog är värdefull natur som fungerar som kolsänka, rekreationsområden och tillför biologisk mångfald, det är andra värden.

En viktig faktor för kommunen är också den trivsel hästarna skapar.

– Alla blir glada att se dem! Annars kan folk ringa och klaga när det fälls träd, men vi får aldrig några klagomål på hästarna. De är våra kommunikatörers favoriter, de får mycket positiva reaktioner när de lägger upp att hästarna är på plats i våra sociala medier.

Hästar har funnits i skogs- och jordbruket i Sverige i varierande grad i århundraden. Efter en ganska lång tynande tillvaro börjar branschen växa, enligt flera hästentreprenörer som ETC talat med. 

Jenny Göransson har arbetat med brukskörning med häst i över trettio år och har tillsammans med sin make Lars-Göran Göransson, som kört brukshäst i fyrtio år, varit drivande i föreningen Skogshästen. Numera heter den Föreningen Sveriges Hästkörare och har närmare 1000 medlemmar som är aktiva med uppdrag inom skog- och jordbruk samt turistnäringen landet runt. Båda makarna är utbildade på den anrika riksanläggningen Wången i Jämtland på 80-talet och har följt utvecklingen bokstavligt talat i spåren av de kraftfulla hästarna. Den egna körningen är numera ett deltidsarbete men Jenny håller kurser i brukskörning med häst runtom i landet nästan varje helg. 

Paret har tidigare arbetat på den kuskutbildning som arrangerats i olika regier sedan 80-talet. Sedan 2017 är det en YH-utbildning för kuskar i brukskörning på Wången. De tar fortfarande emot elever från utbildningen för praktik.

– Utbildning är jätteviktigt för säkerheten. Den tvååriga YH-utbildningen gör att det kommer ut fler och fler duktiga och välutbildade ekipage vilket ger branschen ett bra rykte. Många som söker till utbildningen nu är också ofta redan duktiga när de börjar, säger Jenny Göransson.

Numera går utbildningen på distans och halvfart, vilket ger en möjlighet även för vuxna människor med familj och hästar på gården hemma, konstaterar Jenny Göransson. Det ger fördelen att utbildningen får deltagare som har möjlighet att starta en egen verksamhet direkt när de är klara. 

– När utbildningen var på heltid var det många tjejer i tjugoårsåldern som inte hade ekonomi och de förutsättningar som krävs för att starta en verksamhet, som gick utbildningen. Nu är det minst två–tre stycken ur varje kull som startar verksamhet direkt efteråt.

Återväxten inom branschen är ett problem, upplever Kjell Andersson som är på väg att dra sig tillbaka från att leda företaget och bara köra lite när han har lust. Som hästkörare i skogen måste man både kunna häst och skog, poängterar han. Det krävs också uthållighet. En fyrtio timmars arbetsvecka med häst innebär många timmar därutöver, med att sköta om hästarna. En av de största begränsningarna för att branschen ska kunna expandera är dock tillgången till utbildade hästar.

– De finns knappt att köpa. Det tar ungefär ett år att utbilda en häst i skogskörning och få upp den i kondition för att klara av det tunga arbetet. Vi har alltid en häst i reserv så att den nya kan skolas in gradvis. Markus har varit hos oss ett år nu och börjar precis komma in i det, säger Kjell Andersson och klappar om den mörkgrå bjässen.

Själv har han det väl förspänt med bröderna Johan och Pär Eriksson som anställda kuskar. Alla tre har hästar och skogsvård i generna. Deras fäder var vänner och födde upp hästar, vilket givit sönerna sina preferenser. Kjell kör nordsvensk brukshäst, Pär och Johan ardenner. Hästarna är arbetskamrater, inte redskap, poängterar båda kuskarna. Pär talar med värme och stolthet om sin fuxfärgade Uffe som han köpte som unghäst och har utbildat själv.

– Ardenner är min typ av häst, jag tycker att de är vackra med sina lite mer bulliga kroppar. Jag gillar också deras psyke, de är väldigt lugna men har samtidigt mycket kraft. 

Som kusk behöver man idag inte vara särskilt fysiskt stark med de redskap som finns, men för att jobba med djur behöver man ha ett eget inre lugn

Det som är speciellt med skogsarbete är att hästarna måste klara av att stå helt stilla ganska länge. Sedan ska de kunna kunna ta i och starta upp vagnen, dra den fem–sex meter för att sedan stanna igen. 

– Det kräver en hel del dressyr och ett starkt psyke hos hästarna, alla klarar inte det. Det är skillnaden mellan skogsmaskin och häst, hästarna är individer, det måste vi anpassa oss efter, säger Pär Eriksson.

Detta blir tydligt när griplastarens klo slår emot en sten så att det sjunger i metallen. Den mindre erfarna Markus börjar trampa oroligt och försöker kasta sig iväg. Pär står stilla på kuskbocken och avvaktar och veteranen Uffe lugnar sin partner genom att stå still vid hans sida. Efter några dallrande sekunder lägger sig oron. Markus slappnar av och snappar åt sig några små grankvistar att tugga på.

– Som kusk behöver man idag inte vara särskilt fysiskt stark med de redskap som finns, men för att jobba med djur behöver man ha ett eget inre lugn, konstaterar Pär Eriksson.

Det är stora krafter i omlopp. Uffe och Markus är 165 respektive drygt 170 centimeter i mankhöjd och väger cirka sju- respektive niohundra kilo. Tillsammans drar de ett lass på ungefär fem ton. Den moderna griplastarvagnen har dock en liten motor som underlättar igångsättningen, det mest krävande momentet i skogskörning.

– Det viktigaste är att hästarna lägger sig i selen och börjar dra samtidigt. Börjar den ena dra före åker den andra lite baklänges. Det tar mellan trettio minuter och ett år att lära hästarna, beroende på individen. Nu börjar Markus och Uffe att fungera som par, säger Pär Eriksson.

Att brukskörning blivit mer populärt i både skogar och parkskötsel har gett ett uppsving även för brukshästarnas status, berättar Jenny Göransson. Prisutvecklingen på hästarna speglar det ökande behovet. 

– På sjuttio- och åttiotalet kunde man få ett föl för runt fem tusen kronor, en unghäst för 25 och en välutbildad brukshäst för 50 000 kronor. De senaste tio åren har priserna på brukshästar fördubblats. Det är inga pengar om man jämför med andra raser, men nu finns det verkligen en marknad för brukshästarna. Förr gick en del till slakt för att ingen ville köpa dem.

Hästarnas fördelar kommer fram mer och mer. Det beror mycket på att det ekologiska synsättet fått fäste i synen på skogen, men även på ett generationsskifte när det gäller kuskarna, påpekar hon.

– Förr mindes många hur deras föräldrar slet i skogen, nu har körningen fått högre status och det har kommit fram många bra moderna redskap för skogsbruk med häst. Sverige är världsledande i den utvecklingen.

Det är inte bara i skogen hästen blivit en del av ett fossilfritt och ekologiskt arbetssätt. I Malmö Stad är naturliga hästkrafter en del av ett beslut om grön parkskötsel. Anneli Blomberg, som även är tävlingskusk i det svenska landslaget, har ett kontrakt med kommunen som innebär att hon klipper gräsmattorna runt Torups slott. Hon klipper även de 17 hektar gräsyta som finns i Bulltofta rekreationsområde och arbetar med sina hästar i skogen, med Skogsstyrelsen som sin största arbetsgivare. För dem arbetar hon även en del i naturvårdsområden. 

– Jag arbetar mest med skog som man är rädd om och vill kunna njuta av även efter avverkningen. Det betyder att vi inte tar ut något ur skogen utan skapar faunadepåer med träd som gallrats, för att till exempel fåglar ska kunna häcka i dem, berättar hon. 

Det roliga med att jobba där man syns är att kunna visa att hästar inte bara är ”lyx”

Anneli Blomberg började med skogskörning under 90-talet och det var skogskörningen som ledde till tävlingskörningen. I början använde hon samma häst, en kallblods­travare, till både arbete och nöje. Numera har hon tre ardenners, en nyanskaffad nordsvensk brukshäst och en korsning av fransk travare och halvblod i stallet.

– Halvblodet är min lyxhäst! De andra jobbar och försörjer sig själva. En del människor frågar hur hästarna orkar, men det är min ork som sätter gränsen för arbetsdagarna. Mina hästar jobbar så länge det är ljust och så länge jag orkar.

När Anneli Blomberg klipper gräs eller arbetar i tätortsnära skog med hästarna får hon mycket uppmärksamhet från parkbesökarna.

– Det är jättepositivt! När jag står bakom hästarna är jag tillgänglig, folk kan prata med mig. De vill klappa hästarna och en del klappar händerna när jag kör förbi. Det roliga med att jobba där man syns är att kunna visa att hästar inte bara är ”lyx”, för hoppning och dressyr, utan också kan göra ett riktigt arbete, säger hon.

Utvecklingen går stadigt framåt när det gäller att kunna försörja sig på att arbeta heltid med hästarna upplever Anneli Blomberg.

– När jag började var folk skeptiska, det ansågs vara lite gröna vågen, men nu ser allt fler kommuner fördelarna med att ta in hästar istället för maskiner i skogsvården. 

Utanför Vittsjö i Hässleholms kommun brukar Sigvard Gustavsson sin gård Lilla Frösboholma till största delen med naturliga hästkrafter. I stallet finns tolv nordsvenska brukshästar, alla egna uppfödningar. Gården har ett eget litet kretslopp som innebär egenodlat foder till hästarna, som även gödslar markerna. Genom att hästarna själva drar slåttermaskin och höräfsa blir det alltså ett minimalt koldioxidutsläpp på hela gården. 

Nu börjar man upptäcka att kalhyggen inte är bra. Jag tycker det säger sig självt att det inte är bra att göra något så abrupt.

Tillsammans med sin fru Helena driver Sigvard Gustavsson företaget Hälde Hästkraft med uppdragskörning åt bland annat länsstyrelsen i skogsvård. Men även i den egna skogen tänker familjen på framtiden. 

– Jag har 25 hektar egen skog som jag de senaste tio åren arbetat med att lägga om till hyggesfritt. Det innebär att jag bara hugger ner mogna träd, vilket är väldigt kontroversiellt, säger Sigvard Gustavsson.

Den europeiska gröna given och EU:s direktiv om hygges­fritt skogsbruk (se faktaruta) slog ner som en bomb i skogsbranschen och fick både Sverige och Finland att ta till brösttonerna om vikten av självbestämmande. 

– Vi har en stark skogsindustri som har ägnat sig mycket åt lobbyism. Det motsvarar hur fossilindustrin motarbetar omställningen till förnybara bränslen, säger Sigvard Gustavsson.

Han är själv uppvuxen på gården och har upplevt hur tiderna förändras inom jord- och skogsbruket.

– Nu börjar man upptäcka att kalhyggen inte är bra. Jag tycker det säger sig självt att det inte är bra att göra något så abrupt. Man måste jobba med naturen och gynna det som gagnar oss, tänka i flera led. Exempelvis spara ett träd som inte blir något virke jag kan sälja, för att det gynnar mångfalden med arter som håller andra skadliga arter på lagom nivå. Att arbeta med hästen i skogsbruket gör att man kommer närmare naturen och ger många klimatnyttor.

I skogen utanför Katrineholm är lastvagnen nu fylld. Pär Eriksson slår på stödmotorn, fattar tömmarna och smackar. Parhästarna Uffe och Markus reagerar direkt och lägger sig i selen. Det är en mäktig syn när de på ett ögonblick får igång den tunga vagnen som lätt rullar över stock och sten i blötsnön. När riset lastats av är det rast. Pär bjuder hästarna på vatten och hösilage innan den egna kaffetermosen plockas fram. Det rofyllda ljudet av hästarnas tuggande är det enda som hörs.

– Först och främst är det här ett jobb, men det är fantastiskt att få jobba tillsammans med hästarna hela dagarna, säger Pär Eriksson.

– Jag ledsnar aldrig på att se på hästarna bakifrån, hur de sänker ner bakdelen när de tar i.

Det blöta och kalla vädret gör att ingen är ute och nöjes­vandrar. Annars är en stor del av jobbet att prata med förbipasserande som vill klappa hästarna, enligt Pär och Kjell.

Det är begripligt. Även jag faller för frestelsen att stoppa in mina kalla händer under den lockiga manen. Det är varmt som i ett litet bo. Markus lägger försiktigt sitt tunga huvud mot min axel. Jag känner mig utvald. Skillnaden mellan häst och maskin går inte att mäta i pengar.