Här räddar de revet – med hållbart fiske

– Regeringen och internationella miljöorganisationer försöker krossa oss. De vill inte att det ska finnas yrkesfiskare i Belize, säger en av dem.

Hans kollegor instämmer. De berättar i mun på varandra om hur Belizes skyddssystem för världens näst största barriärrev drabbar dem negativt. Revet löper parallellt med landets kust och var länge hotat av bland annat överfiske. 45-årige Diogenes Murillo, som är nykter, säger att han har förståelse för skyddsåtgärderna.

– Men de har lett till mindre fångster och förlorade inkomster för oss. Samtidigt har bränslepriserna skjutit i höjden under 2022. Vi får inga subventionerade bränslepriser eller annat stöd av regeringen. Hur ska vi överleva? frågar han sig.

Hotat världsarv

Cirka 40 kilometer utanför den lilla kuststaden Placencia, i södra Belize, ligger en liten ö omsluten av Karibiska havets turkosblå vatten. Den 25-årigen fiskaren Keon Oal sitter vid ett träbord i skuggan av några palmer. Han håller vakt på ön medan hans kollegor är ute och dykfiskar. Under längre fisketurer brukar besättningen slå läger på ön som är en del av barriärrevet. Keon Oal har bara gott att säga om Belizes marina skyddssystem.

– Alla skyddsåtgärder är nödvändiga. Korallrevet och havets ekosystem höll på att förstöras. Vi fiskare var en del av orsaken till det, säger han.

Barriärrevet togs med på UNESCO:s världsarvslista 1996. Det är den viktigaste livsmiljön för bevarandet av den biologiska mångfalden i Karibiska havet. Minst 1 400 olika arter lever kring revet, och 2009 hamnade det på UNESCO:s lista över hotade världsarv.

– Mina äldre kollegor har berättat att fiskebåtarna trängdes vid revet. Alla typer av fiske pågick – dykfiske med luftapparater, nätfiske och annat ohållbart fiske. Fiskebeståndet sjönk och havssköldpaddor, västindiska sjöhästar och delfiner brukade fastna i fisknäten, säger Keon Oal.

Sporrade miljöorganisationer

Fiske var inte enda hotet mot revet. Landets regering hade planer på att tillåta oljeprospektering till havs och en rad andra utvecklingsprojekt. Det saknades dessutom lagar för effektivt skydd av revet och landets mangrove. Båda är vitala grogrunder för över 500 fiskarter.

– Min familj har varit fiskare i generationer. Jag minns att mina föräldrar var väldigt oroliga över hur framför allt oljeprospekteringarna skulle påverka livet i havet, säger Keon Oal.

UNESCO:s varning sporrade miljöorganisationer att pressa regeringen att göra något. 2010 blev Belize det första landet i världen som helt förbjöd bottentrålning. 2012 grundades Ministeriet för Skogsbruk, Fiske och Hållbar Utveckling för att implementera en plan om ett nationellt naturskyddssystem. Tre år senare, 2015, antogs lagen om nationellt skyddade naturområden. All oljeprospektering till havs förbjöds på obestämd tid. Ett unikt system infördes där landets territo­riella vatten delades in i olika zoner.

– En del vatten och öar är klassificerade som nationalparker. Där är allt fiske förbjudet, förklarar Keon Oal.

Fisken förökar sig ostört

Andra marina områden har blivit reservat där fiske är förbjudet i så kallade ”påfyllnings- och bevarandezoner”. Tanken är att fisken ostört ska kunna föröka sig och växa sig stor där. I andra skyddszoner är kommersiellt fiske förbjudet, men inte fritidsaktiviteter som sportfiske och dykning. I de allmänna zonerna tillåts kommersiellt fiske genom fridykning, fällor och handlinor. Dykfiske med luftapparater samt nätfiske är förbjudet. Keon och hans kollegor är specialiserade på att fiska trumpetsnäckor, men fångar även en och en annan hummer.

– Vår enda utrustning är fenor, cyklopögon och snorkel. Vi fridyker från båten till cirka tio meters djup där vi fångar trumpetsnäckor och humrar med händerna, berättar Keon Oal.

Andra båtar specialiserar sig på att fiska benfiskar som snapper, makrill och wahoo. Det är tillåtet att fånga dem genom spjutfiske, dropline (fiskerigg som består av en lång fiskelina som står placerad vertikalt i vattnet med betade krokar fästa vid ändarna av sidoförgrenade linor) och trollingfiske (fiske genom att släpa betena efter båten).

2018 togs revet bort från listan över hotade världsarv och Belize får de högsta poängen i det mesoamerikanska revets hälsoindex. Enligt landets fiskedepartement har fiskebeståndet ökat.

– Beståndet ökar i fiskeförbudszonerna. Förr eller senare tar sig fisken vidare därifrån till vatten där fiske är tillåtet, säger Keon Oal.

Sista generationen

Någon sjömil bort guppar en mindre vit yacht vid revet. Tre personer i svarta dykardräkter, troligen turister, hoppar i det kristallklara vattnet från relingen. En och en annan liten färgglad fiskebåt seglar förbi, men de är lätträknade vid revet.

Sedan 2016 måste alla kommersiella fiskare ha fiskelicenser. De gäller endast för fiske i särskilt tilldelade områden. Yrkesfiskarna har alltså säkrad tillgång till egna fiskeområden. Målet är att det ska leda till minskad konkurrens och hindra tjuvfiske. I gengäld måste fiskarna hjälpa till att sköta sina fiskezoner och följa bestämmelserna där. Keon Oal tycker dock att fiskelicenserna delas ut alltför lättvindigt.

– Det finns för många yrkesfiskare. Det har lett till överfiske och mindre fångster, säger han.

Det bekräftas av de fyra bröderna Castellanos som vi träffar i en naturhamn omringad av tät mangrove i Placencia. De har nyss levererat dagens fångst av humrar och trumpetsnäckor på stadens fiskarekooperativ.

– Vår familj har varit fiskare i tre generationer, men vi vill inte att våra barn för yrkestraditionen vidare. Det har blivit allt svårare att försörja sig. Snart blir det ännu tuffare eftersom fiskeförbudszonerna ska bli fler, säger David Castellanos.

Idag finns det 14 skyddade marinområden och ytterligare 13 skyddade lek- och uppväxtområden för fiskar. Det täcker 23,5 procent av territorialvattnet. Målet är att 30 procent av det ska bli skyddsområden. Bröderna menar dock att myndigheterna inte klarar av att hålla koll på existerande fiskeförbudszoner.

– Folk tjuvfiskar där, framför allt på nätterna. Det känns som att vi blir huggna i ryggen. Syftet med förbudszonerna är att fisken ska föröka sig ostört där. Om zonerna inte övervakas sker inte detta, säger Alexander Castellanos.

Ingen kompensation

Skyddsområdena patrulleras med småbåtar. Sedan 2018 har myndigheterna även använt sig av SMART, ett mjukvarubaserat system, för att övervaka mänskliga aktiviteter i marina områden. Enligt Fiskedepartementet har det lett till en 85-procentig minskning av tjuvfiske. I framtiden planerar man även att använda drönare och större fartyg. Lagstiftningen stipulerar att alla beslut om marina skyddsområden ska tas i samråd med representanter för lokalsamhällen och fiskare. Bröderna hävdar dock att ingen har rådfrågat dem.

– Myndigheterna säger bara till oss vad vi inte får göra längre, säger David Castellanos.

– Vi har rättat oss efter de nya reglerna, men har förlorat ekonomiskt på det. Vi borde få någon form av kompensation, säger Moses Castellanos.

De berättar att fångsten har blivit mindre samtidigt som bränslekostnaderna har ökat. Som grädde på moset har priset för humrar och trumpetsnäckor sjunkit med 20 procent de senaste månaderna. Bröderna söker desperat efter sidoinkomster.

– Men vi har inga besparingar för att starta sidoverksamhet inom till exempel turistsektorn. Vår båt är liten och duger inte som säkerhet för banklån. Det finns inga lånefonder för egenanställda fiskare, säger David Castellanos.

”Det måste finnas balans”

Placencias bebyggelse består av pittoreska tvåplanshus av trä med utskjutande terrasser på ovanvåningarna som för tankarna till salooner i vilda västern-filmer. Staden ligger på en halvö där den ena kustremsan utgörs av långa palmbeströdda, vita stränder. På andra sidan ligger ett pärlband av små fiskebåtar förtöjda vid bryggor. Vid en av dem förbereder 53-årige trebarnspappan James Leslie sin båt för en fisketur. Han blev heltidsfiskare när han var 19 år.

– Men jag insåg tidigt att fiskenäringen skulle hamna där den är idag, säger han.

I slutet av 1990-talet började han därför även jobba med att göra marina undersökningar åt miljöorganisationer och med att ta turister till reven för att snorkla.

– Det gav tryggare inkomst än att enbart syssla med fiske, säger James Leslie.

På Placencias enkla restauranger minglar lokala rastasnubbar och mayakvinnor i färgglada kläder med amerikanska pensionärer och unga vältränade snorkelturister. Turism är Belizes största inkomstkälla. Under 2022 besökte cirka 890 000 utlänningar landet. De lockas framför allt av havet, barriärrevet, stränderna och regnskogarna.

Landets skogsdepartement uppskattar att över 50 procent av landytan idag är under någon form av skydd. Ibland har det lett till konflikter då lokalbefolkningen hindras från att bruka skogar som har blivit reservat eller nationalparker. I en del fall har detta lösts genom att bevilja lokalsamhällesförvaltade koncessioner för hållbart skogsjordbruk.

– Om man ska ta något från någon måste man ge något tillbaka, alltså någon form av ersättning. Det måste finnas balans, säger James Leslie.

Minskad utlandsskuld

I november 2021 undertecknade Belize ett avtal med den internationella miljöorganisationen The Nature Conservancy som ska minska landets utlandsskuld med 10 procent av dess BNP i utbyte mot utökat skydd av marina miljöer.

– Vart kommer dessa pengar att ta vägen? Fiskeförbudszoner och ökad konkurrens har gjort livet tufft för många fiskare och deras familjer. De, och inte endast regeringen, måste kunna dra nytta av pengar som kommer in, säger James Leslie.

Han menar att det är ofrånkomligt att en del fiskare måste hitta en annan försörjning, men att det åligger regeringen att hitta mekanismer som gör processen smidig. Till exempel genom att göra det lättare för fiskare att registrera sina båtar för både fiske och turistrundturer.

– Båttursguider och fiskare har i stort samma kompetens. De känner väl till de marina områdena, säger James.

ETC har upprepade gånger försökt få intervjuer med ansvariga på Belizes fiskedepartement, men ingen har varit anträffbar. I en rapport, från sommaren 2021, belyser dock departementet en del av problemen som yrkesfiskarna vittnar om. Hit hör strulet med att hitta kompletterande försörjning, något som en teknisk kommitté ska titta närmare på. I rapporten hävdas det även att många fiskare och fiskarkooperativ inte har varit intresserade av att delta i diskussioner om marina skyddsområden med departementet.

Bäddar för tjuvfiske

Det nationella fiskekooperativets ordförande, Eligio Tzul, kontrar med att regeringen inte har visat något större intresse för att rådgöra med kooperativen.

– På senare tid har regeringen blivit bättre på att rådfråga oss. Det är positivt, men jag tycker fortfarande att situationen för fiskare uppmärksammas för lite, säger Eligio Tzul när vi träffas på hans kontor i Belize City.

På fiskarkooperativet i Placencia hävdar dess representant, Ericson Chan, att myndigheterna inte har bjudit in lokala fiskare till diskussioner. Han menar också att avsaknaden av kompensation för förlorad fångst bäddar för tjuvfiske.

– I slutändan är det viktigaste för yrkesfiskarna att deras familjer har mat på bordet, säger han.

Ericson Chan betonar att även klimatförändringar och extrema väderfenomen skadar revet och sliter levebrödet ur händerna på fiskarna. Senast i november 2022 slog orkanen Lisa till mot Belize.

– Och det kommer kraftiga regn under delar av året som tidigare var torrperioder. Det gör vattnet grumligt vilket försvårar för fridykarna att fiska, säger Ericson Chan.

Mätningar visar att Belizes skogar har tagit upp 5,6 miljoner ton koldioxid de senaste fem åren. Skogarna upptar alltså mer koldioxid än vad landet producerar. Ändå är Ericson Chan oroad:

– Belize kan skydda revet och havets ekosystem genom fiskeförbudszoner, förbud mot oljeprospektering med mera, men inte mot konsekvenserna av klimatförändringar. Det är inte Belize som står för utsläppen som orsakar dem.