Skottsalvorna ekade mellan de miljonprogramshöga bostadshusen. 

En kvinna och hennes femåriga son träffades av kulorna – som egentligen var tänkta för någon annan. Personen på elscootern körde iväg och är fortfarande på fri fot.

– Det är en gärningsman som har varit helt hänsynslös, på en tidpunkt där det har uppehållit sig människor runt omkring, konstaterade Eskilstunapolisen.

Händelsen vid lekplatsen i Årby gav ifrån sig ännu ett eko, ut i landet. I media beskrev grannar sitt eget bostadsområde som en krigszon och plötsligt blev det socialt utsatta området strax söder om E20 valrörelsens epicentrum. Magdalena Andersson (S), Ebba Busch (KD), Ulf Kristersson (M) och Jimmie Åkesson (SD) tog sig till Eskilstuna för att kampanja om gängbrottslighet.

Fyra skjutningar i april

Sedan skjutningen på lekplatsen har 36 fredagar passerat. Under den tiden har Eskilstuna skakats av ytterligare 16 skjutningar. Faktum är att Eskilstuna förra året var den stad i hela landet med högst antal skjutningar per invånare. 

Och våldet har fortsatt in på den här sidan årsskiftet. Bara under förra månaden landade facit på fyra skjutningar – varav två med dödlig utgång.

– Jag vet inte var man ska börja egentligen, suckar Peter Sigurd i polishuset i centrala Eskilstuna.

Peter Sigurd har varit kommunpolis här i Eskilstuna och Strängnäs sedan 2017. Det våld som har skakat staden den senaste tiden har han aldrig tidigare varit med om.

– Våldet har blivit grövre och går allt längre ner i åldrarna. Det är inget unikt fenomen för Eskilstuna, utan det här är ett samhällsproblem som vi ser i många kommuner. Det är en oroande utveckling.

Så sammanfattar han den våldsspiral som fortsätter att snurra i en allt snabbare takt. Våldet har blivit allt mer hänsynslöst och kommit närmre allmänheten.

Torsdagen den 6 april sköts en 18-årig man till döds utanför Rekarnegymnasiet, Eskilstunas största gymnasieskola. Mordet har beskrivits som en avrättning. Mannen – som hade för polisen kända kopplingar till kriminella nätverk och som var elev på skolan – jagades av två maskerade personer och efter att han fallit till marken vid skolans parkeringsplats sköts 18-åringen med flera skott i både huvud och överkropp. 

Skoldagen hade precis slutat. Både barn och vuxna blev vittnen till händelsen.

Ökad risk för allmänheten

Situationen är allvarlig. Men det får heller inte framstå som att polisen står handfallen, säger Peter Sigurd. 

– Vi ser inget slut på den här rådande konflikten just nu. Men man kan inte se allting som ett misslyckande, för det görs mycket bra arbete. Vi behöver hjälp, det går inte att sticka under stol med. Polisen är en viktig aktör och vi måste fortsätta vårt offensiva arbete och det brottsförebyggande. Men vi kommer inte att klara av det här på lång sikt själva. Föräldrar, socialtjänst, skola. Alla aktörer måste dra åt samma håll, säger han.

Konflikten i Eskilstuna skiljer sig från storstädernas gängkonflikter. Här är det inte gäng i traditionell bemärkelse, med skyddsvästar och särskilda benämningar, som står i konflikt med varandra. Istället handlar det om löst sammansatta nätverkskriminella grupperingar som utgår från vissa specifika bostadsområden. Som Årby, och på motsatt sida av E20, Skiftinge. 

I centrum står narkotikahandeln.

– Med uppvisandet av total hänsynslöshet i val av tid, rum och plats ökar risken för tredje man att komma till skada. Jag förstår allmänhetens oro över antalet skjutningar, säger Peter Sigurd och lägger till: 

– Vi döljer inte att risken för allmänheten har ökat. Men begreppet trygghet är också komplext, och på sikt måste vi hitta tillbaka till ett tryggt Eskilstuna. Det får ju inte bli så att alla låser in sig hemma. Men det är klart att det finns risker när individer skjuter på allmänna platser.

”Det är inte jättemånga ute”

Fröslunda ligger strax söder om centrala Eskilstuna och finns med på polisens lista över utsatta områden. Här finns ett litet torg med en närbutik, en pizzeria, ett bibliotek och en fritidsgård.

För några veckor sedan sköts här en 25-årig man till döds. Mordet var det andra i Eskilstuna inom loppet av två veckor. Enligt uppgifter i media lurades den 25-åriga mannen i en fälla och polisens teori är att mordet ska ha varit en hämnd för höstens uppmärksammade skjutning i Södra länken i Stockholm.

Nu har det passerat några veckor sedan mordet och klockan närmar sig 19 på Fröslunda torg. Ungdomar hänger utanför fritidsgården. Men det brukar vara fler ute vid den här tiden, konstaterar Rekar Rebuwar Mahmoud. Efter den senaste skjutningen är föräldrar allt för rädda för att släppa ut sina barn.

– Det har varit oroligt den senaste tiden och det gör ju att det inte är så jättemånga ute, säger han.

26-åriga Rekar växte upp här i området. Som barn spelade han fotboll på idrottsplatsen intill torget. Nu är han samordnare för kommunens ungdomssatsning Trygga Unga, en slags mobil fritidsgård. 

– Det är ju inte bra om ungdomarna hålls hemma för att föräldrarna är oroliga eller rädda. Det är inte rätt anledning. Ungdomarna går miste om både umgänge, intressen och idrott, lägger han till.

Eskilstuna kommun drog igång Trygga Unga-satsningen hösten 2021. Målet är att fler vuxna ska finnas ute i de utsatta områdena och snabbt fånga upp ungdomar som riskerar att hamna på glid. Projektet är en permanent insats. 

– Man har förstått det i den här kommunen, att det räcker inte med att man kör ett projekt på två år, och får lite halvt resultat, utan det här är ett långsiktigt arbete. De första två-tre åren, då är det bara relationsskapande, säger Rekar Rebuwar Mahmoud.

”Då släpper vi allt annat”

Ikväll är han och kollegorna Robin Youssef och Alva Haugdahl ute i Fröslunda och Skiftinge för att träffas och umgås med stadens unga. Framför allt fokuserar de på den så kallade ”svansen”, de ungdomar som står och balanserar mellan två olika världar. De som är nära att falla över, ner i kriminaliteten.  

– Riskfaktorerna kan vara allt ifrån det socioekonomiska, vilket område man bor i, familjekonstellationen och hur väl föräldrarna är integrerade i samhället. Det finns många delar som påverkar en ungdoms vardag. Skyddsfaktorerna vet vi om. Det är en bra skolgång, en bra fritid och en sysselsättning efter skolan. Vi försöker sänka de barriärer och trösklar som finns. Idag är det till exempel inte jätteenkelt att vara medlem i en förening, säger Rekar.

Kollegan Robin Youssef har jobbat i den mobila ungdomsverksamheten i snart ett år. Alva Haugdahl är nyare på jobbet, tre månader, och hon är också yngst av de tre som är ute ikväll. Hon är 23 men har ändå hunnit uppleva en stad som förändrats. Kriminaliteten och utsattheten har krupit ner i åldrarna.

– Det är jättestor skillnad från när jag växte upp. Och då har jag ändå nästan nyss gått ut gymnasiet. Vissa ungdomar vågar inte ens röra sig utanför det område de bor i, säger hon.

Trygghetsvärdarna är ute i olika konstellationer i kommunens utsatta, eller som de själva säger –prioriterade – områden fem dagar i veckan. Onsdag till söndag varje vecka där behovet finns. 

– Efter skjutningen vid gymnasieskolan var det ju många barn och unga som blev vittnen och som påverkades. Då riktade vi om vår verksamhet, för att finnas på skolan som stöd. När det sker något sånt så behöver vi rikta och tänka om. Då släpper vi allt annat, säger Rekar Rebuwar Mahmoud.

S-toppen: ”Samhällsmisslyckande” 

För dagen befinner sig socialdemokraten Jimmy Jansson, kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna, och partikollegan Josefine Helleday, kommunalråd med ansvar för kommunens trygghetsarbete, i Södertälje för Mälardalsrådets årsmöte. Rådet är en intresseorganisation för kommuner och regioner runt Mälaren och syftar till att stärka samverkan mellan politik, näringsliv och akademi i regionen. 

Just stadens läge är en av orsakerna till det våld som nu har gjort sig allt mer påtagligt – och som blivit allt mer hänsynslöst, säger Josefine Helleday.

– Mälardalen är ju inte bara en attraktiv region för etableringar eller kommunikationer. Det är ju också en attraktiv plats för exempelvis narkotikaförsäljning, med närheten till Stockholm, säger hon.

Efter skjutningen vid Rekarnegymnasiet orsakade Josefine Helleday tidningsrubriker efter att ha krävt en ändring i skollagen. Det måste bli lättare att stänga av elever med kopplingar till grov brottslighet, menar hon. I samma veva efterfrågade hon fler verktyg för kommuner och mer självkritik inom det egna partiet.

– Tittar man på de senaste årens socialdemokratiska retorik så pratar man ju väldigt mycket om både hårda och mjuka tag. Både repressivitet och förebyggande saker. Jag tror att man måste klara av att vara lite krass och klarsynt, säger hon.

– Bara för att någon är 17 år så tänker man att det bara går att vara förebyggande. Nej, det är inte den utvecklingen vi har. Det har flyttats ner i åldrarna hela tiden, man är redan i en tidig ålder grovt insyltad i mycket större utsträckning än tidigare och det måste vi kunna hantera. För mig är Socialdemokratisk politik att man anpassar sig efter den verklighet som råder, säger Josefine Helleday.

Kollegan Jimmy Jansson fyller snabbt i:

– Erfarenheten brukar vara att när Socialdemokraterna i Eskilstuna har sagt eller tyckt någonting, så tycker alla andra likadant tre, fyra år senare. Så har de varit de senaste 15 åren. Så vi får väl vänta och se.

Men är inte situationen i Eskilstuna ett politiskt misslyckande?

– Det är ett samhällsmisslyckande. Vi har ju handskats med vårat, men jag vågar nästan säga “vänta bara” till resten av Sverige. Vi ligger, erfarenhetsmässigt, före på väldigt många positiva sätt. Men vi ligger också före i de här frågorna. Vi har sett baksidorna av segregationen och allt vad det innebär med arbetslöshet, parallella samhällen och andra normsystem, säger Jimmy Jansson.

Människor har lämnats kvar

Kommunens åtgärder är visserligen bra – men de räcker inte. Det menar Aleksandar Prodanovic, enhetschef på Studiefrämjandet i Sörmland. 

– Eskilstuna har genomgått ett slags paradigmskifte. Från att tidigare ha varit en industristad till en universitetsstad. Det har utvecklats väldigt många företag som inte hör till tillverkningsindustrin och det är en helt annan typ av människor som rör sig här idag. Många har följt med i förändringen av staden och vunnit på den. Det har öppnats upp många nya arbetstillfällen, säger han.

– Men en rätt stor del har inte följt med. Människor som av olika orsaker har lämnats utanför och lämnats kvar. Jag tror att det är orsaken till det som vi ser idag.

2021 fick Studiefrämjandet och flera andra civilsamhällesgrupper 3,7 miljoner kronor av den numera nedlagda myndigheten Delmos, Delegationen mot segregation. Syftet var att arbeta förebyggande och att i förlängningen bryta segregationen i Årby.

– Vi jobbade med kartläggning av alla aktörer i området. Vi jobbade med utmaningar som både kommunala verksamheter hade men också civilsamhället. Det var mycket jobb som gjordes med små resurser. Vi hade mellan 50 och 70 ungdomar som var kartlagda som kriminella i vår verksamhet varje kväll.

Men så avvecklades Delmos och därmed ströps också pengarna till projektet i Årby. Nedläggningen av Delmos var en av punkterna i den M+SD+KD-budget som röstades igenom i riksdagen vintern 2021.

– Att vi inte kunde få fortsätta jobba med projektet kändes väldigt tragiskt. Det är nästan för enkelt att säga att det krävs resurser, men det är ju faktiskt det som krävs för att stoppa den här utvecklingen. Och vi har visat att det inte krävs några gigantiska summor. Vi pratar om små resurser. Men de måste vara permanenta, säger Aleksandar Prodanovic.

”Det är liv vi pratar om”

Aleksandar Prodanovic flydde till Sverige från Jugoslavien som 21-åring och hans egen väg in i det svenska samhället var inte spikrak. Men den är än snårigare för de unga i Eskilstunas socioekonomiskt utsatta områden idag, säger han.

Den första sommaren i Sverige ägnade Aleksandar Prodanovic för det mesta i grönskan utanför Balsta musikslott, ett kulturhus med ett 70-tal replokaler intill villaområdet Hagnestahill i Eskilstuna. Där kunde han bli sittandes i timtal och lyssna på ljudet från trummor, gitarr och sång som sipprade ut från replokalerna och ut i den omkringliggande parken.

Aleksandars pappa var framgångsrik musiker och Aleksander Prodanovic hade själv spelat i band hemma i Jugoslavien. Ändå vågade han inte öppna dörren till kulturhuset. Så långt var avståndet till den svenska gemenskapen, säger han. Först ett halvår senare vågade han nämna sitt musikintresse för en handledare på SFI.

– Det var först när jag vågade öppna den där gröna dörren till musikhuset som jag kom in i gemenskapen. Det var min väg in i det svenska samhället. Men den där gröna dörren är ännu mer svåråtkomlig för ungdomar i Årby idag. 

– Kommunens åtgärder är bra, men de räcker inte. Och om något inte funkar så måste samhället göra ännu mer. Anställ en väktare om det blir för oroligt på ungdomsgårdarna. Anställ två. Och en psykolog om det behövs. Eller så många som krävs. Det är människoliv vi pratar om, säger Aleksandar Prodanovic.