Debatt: Vissas ekonomi är viktigare än andra människors kroppar

Våra handlingar i Sverige och i det globala Nord leder till att människor i andra delar av världen får funktionsnedsättningar. Det är en abstrakt tanke, men det är viktigt att våra påminnas om att våra handlingar här hemma påverkar människors liv så väl socioekonomiskt som kroppsligt.

Det är enkelt att koppla ihop orsak och verkan i ett krig och hur det skapar skadade kroppar. Natoländerna släpper bomber över Afghanistan, afghaner får sina ben bortsprängda, Afghanistan har ett stort antal personer med funktionshinder. Enkel koppling.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Ett svårare samband är att se att global fattigdom, som är kopplat till vår svenska ekonomi och ekonomiska handlingar, också är nära kopplat till att skapa funktionsnedsättningar i avlägsna länder. Ett faktum som är frånvarande i debatten kring ekonomi och fattigdom. Ta mödravården som exempel.

Den globala ekonomin och postkoloniala strukturer leder till att länder i globala Syd har bristfälliga resurser. Resursbristen leder i sin tur till en bristfällig mödravård, som har som följd att förlossningsskador förekommer i en högre grad. I slutändan leder detta till högre antal funktionsnedsättningar. Fortsätter vi resonemanget ännu längre innebär detta en större börda för familjernas ekonomi, vilket skapar otrygghet och i värsta fall fattigdom. En funktionsnedsättning innebär sämre tillgång till utbildning, diskriminering på arbetsmarknaden, samtidigt som omvårdnadskostnaderna ökar. Det bildar en ond cirkel. Högre grad av fattigdom skapar svagare ekonomier i Syd och den bristfälliga mödravården återskapas.

Världshälsoorganisationens rapport om funktionsnedsättningar från 2011 uppskattar att 18 procent av personer över 18 år lever med funktionsnedsättningar i låginkomstländer jämfört med 11,8 procent i länder med mer resurser. Rapporten nämner också att det finns ett stort mörkertal av personer med funktionsnedsättningar i Syd. De undersökningar som sker i Syd är ofta bristfälliga och räknar enbart de mest påtagliga fall av funktionsnedsättningar. Ett annat tydligt exempel hämtat ur rapporten är att sjukdomen trakom, en infektionssjukdom som kan leda till blindhet, förekommer enbart bland den fattigaste delen av befolkningen i 40 låginkomstländer.

De få tillfällen funktionsnedsättningar kommer på tal inom internationell politik pratar man om de medfödda skadorna och om trafikolyckor. Det hanteras som något ”naturligt” och som i bästa fall går att förhindra med poliovaccin. Detta är ett sätt att avpolitisera frågan.

OECD-länderna skänker lite pengar (med betoning på lite) till utvecklingsprojekt för att till exempel dela ut kryckor och starta skolor för personer med nersatt syn. Sedan tillhandahåller de nordliga företag med fabriker med undermålig säkerhet där olyckor sker och funktionshinder skapas på löpande band. Sedan skänker vi lite mer pengar.

En stor mängd av mentala och fysiska skador är skapade av Nords militära och ekonomiska interventioner i Syd. Självklart finns det genetiska skador och skador från slumpartade olyckor där också. Men en mer holistisk och global syn på frågan om funktionsnedsättningar är nödvändig. Om frågan isoleras till att bara handla om tillgänglighet och lika rättigheter missar vi orsakerna till att människor faktiskt drabbas av funktionshinder.

Globaliseringen är abstrakt och det är svårt att se hur våra liv är sammankopplade med kroppar på andra sidan jorden. Trots det är det viktigt att börja tänka kring det och fundera kring hur vi påverkar varandra. Detta faktum har stött och blötts sedan Berlinmurens fall och globaliseringen är ett begrepp som är på gränsen till urvattnat. Även om globaliseringens negativa effekter ständigt uppmärksammas sker ingen förändring. Men vi lever ju trots allt i en värld där vissas ekonomi är viktigare än andras kroppar.

Vi måste fortsätta påminna oss om att vårt agerande här i Sverige har konsekvenser i andra delar av världen, både ekonomiskt och kroppsligt. Ekonomiska frågor målas upp som abstrakta och komplicerade förhållanden som inte går att ifrågasätta. Men det är precis det vi måste göra och vända på förhållandet och sätta människovärdet högre än kapitalets värde. Funktionsnedsättningar kommer alltid finnas och det måste ske en separat kamp för att göra det kulturellt accepterat och skapa bättre förutsättningar för de som drabbas av dem. Men vi måste inte leva i en värld som systematiskt skapar kroppar med funktionsnedsättningar.