Debatt: Vänsterns bostadspolitik stänger ute de människor den påstås hjälpa

Deniz Butros och Ida Gabrielsson (V) beskriver i Dagens ETC (4/5) en bostadsmarknad där priset, inte behovet, avgör vem som får bo. Det gör de rätt i, men diagnosen är ofullständig och medicinen de föreslår bara förvärrar sjukdomen.

Stockholm har redan en bostadsmarknad där priset avgör, fast priset betalas inte i kronor, utan i väntetid. 

Den genomsnittliga kötiden för en hyresrätt i innerstaden är 21 år. Den som inte har två decennier att vänta hänvisas till en svart marknad där kontrakt på attraktiva adresser säljs för upp till 1,5 miljoner kronor, eller till en andrahandsmarknad utan besittningsskydd där just de grupper som Butros och Gabrielsson säger sig vilja värna; unga, nyanlända, låginkomsttagare, betalar de högsta hyrorna av alla.

Det är inte marknadshyror som skapat den situationen. Tvärtom är det just hyresregleringar som i decennier förvärrat bostadsbristen. En hyresfrysning som de föreslår hade varit som att vrida upp dagens hyresregleringar till max och därmed förvärra problemet. 

När hyran inte får spegla vare sig underhållskostnader eller efterfrågan minskar incitamenten att bygga och förvalta hyresrätter. Det är därför nyproduktionen i Stockholm domineras av bostadsrätter och det är därför de hyresrätter som faktiskt byggs hamnar på de nivåer Butros och Gabrielsson nu upprörs över. 

Den verkliga klyftan på Stockholms bostadsmarknad går inte mellan hyresgäst och fastighetsägare. Den går mellan de som har ett kontrakt och de som står utanför.

Den som vill ha lägre hyror i nyproduktion måste vilja ha fler hyresrätter i nyproduktion. Det krävs för att kalkylen ska gå ihop. Att Centerpartiet vill öppna för fri hyressättning i nyproduktion handlar inte om att pressa upp hyrorna. Det handlar om att låta utbudet växa så att priserna på sikt kan pressas ned. 

V:s tredje förslag, återinförd förvärvslag, är nog mest talande. Den lag som gjorde det möjligt för kommuner att stoppa privata köp av hyresfastigheter avskaffades 2010 efter bred kritik om rättsosäkerhet, där kommunen kunde gå in och stoppa köp mellan andra aktörer helt godtyckligt. 

Att återinföra den skulle knappast göra det mer attraktivt att äga och förvalta hyresfastigheter. Dessutom skulle det sannolikt försvåra byggandet av nya hyresrätter, eftersom risken för fastighetsägare ökar.

Den verkliga klyftan på Stockholms bostadsmarknad går inte mellan hyresgäst och fastighetsägare. Den går mellan de som har ett kontrakt och de som står utanför. Vänsterpartiet skyddar konsekvent de som redan står med ett kontrakt till nackdel för de stora grupper som står utan. 

I Vänsterpartiets Sverige stavas solidaritet på bostadsmarknaden inte behov eller att fler ska få boende, utan att hålla nere kostnaden för den lilla grupp som stått ett kvarts sekel i kö oavsett deras inkomst.