Debatt: Vi måste säga ifrån – det finns inget alternativ

Majoriteten av svenska folket vill ha en bra och likvärdig sjukvård för alla, men borgerliga politiker och privat näringsliv har andra mål och intressen. Därför blir varje diskussion om vården en fråga om denna motsättning. För hur kan vi annars garantera en värdig vård för alla, efter behov? I Sverige är livsviktiga samhälls­institutioner (som ska tjäna medborgarna och skapa trygghet och jämlikhet) endast brickor på en marknad. Marknaden kan, som det visar sig, inte tillhandahålla det samhällsskydd som vi har rätt till. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Vi som skriver denna artikel arbetar inom Stockholms läns landsting, som borgerliga  politiker kört i botten, genom att låtsas att det är ett privat företag, medan allt fler ur över och medelklassen skaffar sig privata sjukförsäkringar för att skydda sig. Offentligt finansierad verksamhet är idag så misshandlad att strategin tydligt uppenbarar sig: 

That’s the standard technique of privatization: defund, make surehings don’t work, people get angry, you hand it over to private capital. (Noam Chomsky)

NPM, lean eller nu värde­baserad vård, i kombination med kraftigt minskade resurser, har ödelagt den landstingsdrivna vården. Samtidigt har den genomgått en proletariseringsprocess, i meningen att många sjukvårdsyrken liknar enformigt fabriksarbete. Men det är inte bara det, det pågår en kamp på varje arbetsplats, och på de arbetsplatser som är just sjukhus står patienters över­levnad och vårdpersonalens hälsa på spel. Ohälsa ökar lavinartat bland vårdpersonal som mår dåligt över att tillhandahålla en
patientfarlig vård. 

Men landstinget vill inte bemanna hållbart så att verksamheten kan utvecklas. Istället arbetar vi efter den magra principen hämtad från lean production, där bemanning är en färskvara och där varje person ska utnyttjas till max. Det skapar ett absolut mervärde genom förlängning av arbetsdagen där mer ska utföras på samma tid, samtidigt skapas också ett relativt mervärde genom högre arbetsintensitet, vilket leder till ett ökat arbetstempo. 

1971 infördes 40 timmars arbetsvecka. Och när vi skriver ”infördes” så är det såklart resultat av kampen om arbetsdagens längd, som arbetare före oss under flera hundra år stridit för medan arbetsköparna vill förlänga arbetsdagen. Ingenting av det vi uppskattar med välfärden har någon givit till oss. 

Istället för att sänka arbetstiden 2017 (som vi kan, med rådande produktivitet och arbetslöshet) så arbetar Sveriges landstingsanställda sjuksköterskor övertid 2,7 miljoner timmar/år. 

Landstingets största kostnadsposter är bemanningskostnaderna i den egenproducerade verksamheten samt av andra producenter köpt hälso- och sjukvård och köpt trafik. Det är ingen slump att erfarna sjuksköterskor säger upp sig och ersätts av inhyrd personal, det är en högerpolitisk strategi för att
urholka fackföreningar och arbetsplatsdemokrati. Inhyrd personal ställer inte krav som någon som arbetat flera år på samma avdelning, någon som kan vittna om tydliga försämringar. 

Stockholms läns landsting bör styras demokratiskt, inte för att göra privata företag rikare och låta vårdarbetare arbeta sig sjuka av stress. I veckan kom uppgifter från DN om att Boston Consulting Group är kvar på NKS genom det amerikanska bolaget ICHOM, medan minst 600 vårdplatser är stängda i Stockholm. Varje gång som landstingsfullmäktige har möte står vi utanför landstingshuset och kräver: Ge konsultlönerna till vården! Öppna alla stängda vårdplatser! 

Det finns inga alternativ, vi måste säga ifrån. Vi kan inte garantera våra arbetskamrater eller patienter att det kommer ge resultat. Snarare är det troligt att vi har många års hårt arbete framför oss. 

Nyliberal politik och privata vårdbolag kommer inte att erbjuda sänkt arbetstid, ett hälsosammare arbetsklimat, ett samhälle där alla får vård efter behov. Sådant måste vi kämpa oss till och det finns inga garantier att vi ska lyckas. Men säkert är att om vi inte gör det, så kommer vi sitta här om några år och drömma oss tillbaka till 2017 när vården ändå var ganska bra…

Darius Barimani, läkare inom Stockholms läns landsting

Hedda Viå, sjukgymnast inom Stockholms läns landsting