Debatt: Vi måste kunna diskutera sexualitet och makt

Kanske är det bara ett tecken på hur liberalt och individualistiskt samhället har blivit, att det är så omöjligt att föra en politisk diskussion om BDSM. Som ett mantra upprepas bara: individen måste få uttrycka sin sexualitet som den vill, så länge samtycke finns. Ingen tycks vilja fundera över det som vi kan fundera över i alla andra sammanhang: Vad händer när många individers ageranden tillsammans bildar mönster? I det här fallet ett könat mönster, kring makt och underordning, våld och förnedring.

Men jag tänker envisas med att diskutera BDSM ur samhällsperspektiv. Att BDSM är en så starkt könad praktik är inte en åsikt, det framgår klart av forskning*. Under den senaste tidens intensiva debatt har det även bekräftats i BDSM-kretsar, där det har tagits upp att exempelvis anonyma enkäter på Darkside visat samma sak: Att män nästan genomgående uppger att de är ”dominanta” och kvinnor ”undergivna”. Självklart kan det finnas kretsar med undantag från det, liksom det finns homosexuella som ägnar sig åt BDSM. Men det förändrar inte att BDSM huvudsakligen handlar om dominanta män och underordnade kvinnor – i ett patriarkat. 

Det gör det desto mer skrämmande att psykologer, som påstår sig utgå från forskning, demonstrerar en så total oförmåga att förstå vad BDSM är. Nej, BDSM handlar inte lite luddigt om ”att utforska maktförskjutning”. Det absolut mest grundläggande i BDSM är själva sexualiseringen av makt och underordning. Alltså att makt och underordning, sadism och masochism, våld och förnedring, görs till något positivt, njutbart – ”sexigt”. Det görs ”sexigt” att orsaka andra smärta. Förnedringen görs till något ”sexigt”, både verbal och fysisk förnedring, liksom begränsning av rörelsefriheten genom att hon binds med mer. Och all denna sexualisering av makt, våld och förnedring är i praktiken alltså oftast könad. Mäns makt och och kvinnors underordning är det som görs till något ”sexigt”. Hur skulle feminister inte ifrågasätta det? 

Men den som vågar ifrågasätta, möts av avfärdanden. När allt fler tjejer och kvinnor berättar om hur de pressats förbi sina gränser, skadats och ibland traumatiserats av män i BDSM, avfärdas det med att då var det inte ”riktig” BDSM, för om det hade varit det, skulle det inte hänt! No true Scotsman! Mäns sexualiserade våld inom BDSM får bara inte diskuteras. 

När någon påtalar det uppenbara, att BDSM – bondage, dominans, sadism och masochism – i sig, som företeelse, ju är just att dominanta (män) utsätter undergivna (kvinnor) för sexualiserat våld, avfärdas det med att kvinnor samtycker. Hon vill det själv. Som om samtycke vore något helt oproblematiskt, fast och opåverkat av patriarkatet. Så läggs allt ansvar på kvinnan, medan mannen ansvarsbefrias – mäns sexualiserade våld ska till varje pris inte diskuteras. 

Och när någon envisas med att ifrågasätta den könade praktiken, avfärdas det med kommentarer om att vi genom att alls yttra oss hindrar kvinnor från att njuta sexuellt av sin underordning. Det är ett effektivt sätt att tysta kritik. Av någon outgrundlig anledning är det aldrig någon som svarar att vi hindrar män från att njuta sexuellt av att utöva makt, förnedring och sexuellt våld mot kvinnor. Nej, visst ja, mäns sexualiserade våld får ju inte diskuteras. 

Det gör mig så oerhört trött. BDSM är en heteronormativ, könskonservativ sexuell praktik som passar som hand i handske i ett samhälle baserat på mäns makt och kvinnors underordning. För feminister är det självklart att problematisera könshierarkin i alla sammanhang, inklusive sexuella. Det handlar inte om att ”skamma” enskilda individer, utan att våga ta en diskussion om hur samhällets maktstrukturer påverkar oss på alla områden, inklusive i vår sexualitet. Det handlar om att inte bara se till individen, utan också synliggöra hur många individers handlingar sammantagna bildar mönster, och visar på strukturella förtryck. 

Det är så sorgligt att den fråga som ingen vill ta i med tång får kvarstå obesvarad: Varför väljer allt fler män numera att kanalisera sin sexualitet till att bli kåta av att känna makt över, förnedra och utsätta kvinnor för sexuellt våld? 

*Nele De Neef, Violette Coppens, Wim Huys och Manuel Morrens: Bondage-Discipline, Dominance-Submission and Sadomasochism (BDSM) From an Integrative Biopsychosocial Perspective: A Systematic Review, publicerad i Sexual Medicine, Volume 7, Issue 2, 2019.