Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Vi måste ge upp flexibel bakispizza och organisera gig-jobbarna

Dagens ETC.

Facken och S säger att ”svenska länder ska gälla i Sverige” men låter samtidigt människor arbeta i gig-jobben där de varken får arbetsutrustning, försäkring eller raster. Det är dags att organisera den moderna arbetarklassen, skriver Patrick Bannon, ordförande i SSU Norrköping.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Där ligger man på soffan en söndag och känner sig trött efter gårdagens hålligång. En pizza eller kanske en hamburgare skulle sitta bra, men att ta sig till restaurangen tar energi som helt enkelt inte finns sådär en söndag. Du tar kanske upp mobilen och går in på Foodora, Wolt eller någon av de andra smidiga apparna.

Maten är levererad på mindre än en halvtimme och dessutom sparade du den lilla energi du hade efter gårdagen. Just idag var det dessutom specialerbjudande så du behövde inte betala en spänn på leveransen. När du får notisen om att maten är framme öppnar du dörren och ser cykelbudet med maten i handen. Genomsvettig, men med ett leende på läpparna. Han vill självklart inte få dåligt omdöme av dig för att han verkar otrevlig och förlora jobbet. Samtidigt vill han inte vara kvar för länge och förlora massiva summor pengar på att inte jobba. Han är garanterad 80 kronor i timmen, plus 20 per leverans (gigwatch.se). Han har köpt sin egen cykel, sin egen väska och självklart får han ta raster efter behov, men det har han inte råd med. 

Vi måste tala klarspråk om dessa cykelbud. Facken och Socialdemokraterna är upptagna med att leta efter en ny arbetarklass, slåss om rätten att inte lyssna på julmusik redan i november och att boka in nästa möte med Svenskt näringsliv. Det är dags att titta ut genom fönstret.

Utanför fönstret ser vi en medelklass och överklass som drar nytta av personer som tjänar mindre än vad som går att leva på. Gigwatch hänvisar till en artikel i Svenska Dagbladet där Svenska transportarbetareförbundet försökt skriva avtal med ett av företagen, med "de var inte intresserade". Låt mig bli riktigt förbannad en halv sekund, facket rycker alltså på axlarna för arbetsköparen "är inte intresserad" av kollektivavtal. Hade arbetarrörelsen sagt samma sak i slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet kan jag säga självsäkert att facket idag hade sett väldigt annorlunda ut. 

Nej, så här är det faktiskt: det är dags att börja kräva mer än vad arbetsköparen vill ge, det är dags att organisera och kräva. Stå upp och kämpa. En rapport som Breakit publicerat visar att du på gigjobben kan tjäna upp till 6000 kronor i månadslön, om du jobbat varje dag i en hel månad, tolv timmar om dagen. Om du jobbade dessa timmar och fick de siffrorna på vilken annan arbetsplats som helst hade det blivit ramaskri från facken, strejk från Skåne till Norrbotten, men nu är det tyst. 

I andra länder har faktiskt facken reagerat: Gigwatch presenterar ett fall i Australien, där man protesterade mot de hemska villkoren och arbetsköparens vägran att betala försäkring vid en trafikolycka (sådant som händer ganska lätt om du får provision utefter hur snabbt du kan cykla). Företaget valde där att lämna landet. LO och S går ut med att "svenska löner ska gälla i Sverige ", under tiden har vi människor som inte får arbetsutrustning, försäkring eller raster. Nej, nu får vi ge upp flexibla cykelbud och flexibel bakispizza, för att börja kräva avtal och anständiga villkor. 

Det är dags för facken att organisera denna moderna arbetarklass. Jag kommer göra vad jag kan för att organisera ungdomar i frågan, men det kräver solidaritet från facken och en vilja att kämpa för dessa arbetare. Med detta kan cykelbuden och andra som blir utnyttjade av gig-företagen få ett lika anständigt arbete som alla andra. Vi måste pressa företagen för att ge frihet till arbetarna.