Debatt. .

2021-09-13 08:19
 ”Vi måste ge dem ro och trygghet att bygga sina liv. En fristad i Sverige och ett slut på den plåga och den orättfärdiga behandling Sverige har utsatt dem för,” skriver debattörerna.  Bild: Marcus Ericsson/TT
”Vi måste ge dem ro och trygghet att bygga sina liv. En fristad i Sverige och ett slut på den plåga och den orättfärdiga behandling Sverige har utsatt dem för,” skriver debattörerna.
Puffetikett
Dagens ETC

Vi måste ge afghanerna ro och trygghet att bygga sina liv

Nu är tiden inne för att äntligen ge de människor från Afghanistan som flytt till oss en fristad och en trygghet i Sverige, skriver Frivilliga fadderhemspappor.

Många kom hit som barn kring 2015 och har levt i otrygghet och ovisshet sedan dess. Talibanernas övertagande och den nya terrorregimen i Afghanistan har ytterligare förstärkt dessa ungas oro och rädsla. De bär också på en ständig oro för nära och kära. Det finns ingenting som talar för att läget i Afghanistan kommer att förbättras på mycket, mycket länge. Tvärtom tyvärr. De rapporter som nu kommer in om hur talibanerna behandlar civilbefolkningen blir alltmer fasansfulla.

De flesta ensamkommande tillhör folkgruppen hazarer, en shiamuslimsk minoritet som har varit förföljd i årtionden och som är extra utsatt av talibanerna.

FN har fått trovärdiga rapporter om att talibanerna verkställt summariska avrättningar av civila.  Kvinnor och oliktänkande utsätts också för extremt strängt förtryck.

En talesperson för talibanerna, Zabihullah Mujahid, sa den 27 augusti att man kommer att acceptera att ta emot utvisade afghaner från Europa. Men de kommer genast att ställas inför rätta och dömas, tillade han.

”Om de skickas tillbaka kommer de att bli dödade”, sa Afghanistans ambassadör i somras – redan innan talibanerna tog kontroll över landet.

Det är inte bara talibanerna som utövar terror mot civilbefolkningen, den afghanska grenen av IS växer sig stark. Den 26 augusti krävde en bomb utanför flygplatsen minst 170 människors liv.

Ovanpå talibanernas terror riskerar nu miljontals afghaner att drabbas av svält. Kriget, i kombination med svårt torka, ställer nu 14 miljoner afghaner i riskzonen för akut hungersnöd, uppger FN:s livsmedelsprogram.

”Utbredd hunger, hemlöshet och ekonomisk kollaps är vad som väntar i kölvattnet av USA:s tillbaka­dragande om världsledare inte snabbt kommer överens om en humanitär insats”, säger Afghanistanchefen för FN:s World Food Programme, Mary-Ellen McGroarty, till The Observer den 21 augusti.

Vi är många svenska familjer och andra i ungdomarnas närhet som tagit ansvar, ställt upp helt ideellt och stöttat dessa unga när samhället och politikerna bett oss om det. De har blivit våra familjemedlemmar, lag- och klasskompisar och nära vänner. Integration i ordets rätta bemärkelse.

Vi kan inte rädda deras hemland men vi kan ge dem ett nytt hem och ett nytt land. Det är vår skyldighet.

Vi kan vittna om den oerhörda press våra unga har utsatts för av våra politiker och myndigheter. De bär alla med sig trauman från krig, terror och förföljelse och den livsfarliga flykt de tvingats till.

I den mediarapportering som vi nu ser är det lätt att få intrycket att Afghanistan varit ett fritt samhälle tills talibanerna tog över. Det är en felaktig bild. Många delar av landet har varit kontrollerade av talibanerna sedan 2014 då de internationella styrkorna började sitt tillbakadragande. Dessutom har landet länge plågats av terror och självmordsattacker. Förföljelse har under lång tid varit en del i vardagen för många i civilbefolkningen.

De trauman våra unga bär med sig har förstärkts av flera år av långa väntetider, rättsosäkra åldersuppskrivningar och bristfälliga asylutredningar. Rädslan för att inte bli trodd och skickad tillbaka till helvetet har varit ständigt närvarande. Dessutom har många som sökt hjälp fått bristfällig vård, de har skickats hem med lugnande medel och förvägrats den traumabehandling som finns. Många är vi som suttit uppe på nätterna och förgäves försökt mildra ångesten hos unga människor som givit upp allt hopp.

Självmordsfrekvensen i denna grupp är tio gånger högre än i motsvarande åldrar för svenskfödda ungdomar. Över 40 barn och ungdomar har valt att ta sina liv här i Sverige. Något som skrämmande nog inte har uppmärksammats, varken av politiker eller media.

Många av ungdomarna har tillfälligt uppehållstillstånd under den nya gymnasielagen. En lag som sätter de unga under en enorm press under normala omständigheter och som i detta läge med den härjande pandemin riskerar att bli en total katastrof för gymnasieleverna. Lagen säger att de måste ha ett fast arbete inom sex månader efter avslutade gymnasiestudier. Något som naturligtvis är svårt i normala fall för vilken ung person som helst.

Andra har tvingats fly vidare till andra länder av rädsla för att bli tagna av gränspolisen och skickas tillbaks till krigets Afghanistan. Så sent som i juni i år ville svenska myndigheter utvisa människor, endast covid-19 situationen stoppade det. Inte förrän den 16 juli kom ett tillfälligt utvisningsstopp från Migrationsverket. Trots att man sedan länge vetat att USA var på väg att lämna och att en kollaps var nära förestående. Flera som flytt vidare inom EU har fått uppehållstillstånd i Frankrike där myndighetspersoner är förvånade över Sveriges inhumana behandling av dessa utsatta.

För några är det redan för sent. De har utvisats till krigets fasor och vi är många som nu får ta emot desperata rop på hjälp via samtal och sociala medier. Från våra ungdomar som varit en del av våra familjer och vårt samhälle. Som inget hellre velat än att stanna, fullfölja sin utbildning, jobba och bidra.

Vi måste ge dem ro och trygghet att bygga sina liv. En fristad i Sverige och ett slut på den plåga och den orättfärdiga behandling Sverige har utsatt dem för.

Frivilliga fadderhemspappor 
Joel Larsson, Örjan Carlbring, Andrew Herbert och Anders Silfverdal