Vi måste bli fossilfria i tid

Jag skrev nyligen att vi behöver öka takten i klimatomställningen. Om inte Sverige kan, vem kan då? Sverige måste gå före! Några saker behöver tilläggas, med anledning av att MP har hållit kongress och att Ulf Kamne har gjort ett inlägg i frågan.

Jag har engagerat mig i klimatfrågan i tio års tid. Jag har sett hur trögt det går med omställningen. Man kan säkert förklara trögheten på olika sätt. Men det mesta kan man inte förklara bort. Trögheten beror på oss människor, som individer, som politiker, som företags-ledare. Många tror nog att politikerna har koll. Att de gör allt de kan för att rädda planeten. Att de tar sitt klimatansvar.

För flera år sedan var jag ute på gator och torg i Göteborg och samlade in namn för klimatet. Ett initiativ som Naturskyddsföreningen med flera hade organiserat. På min t-shirt fanns texten ”Politiker, ta ert klimatansvar!”.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Uppmaningen var tydlig. Politikerna skulle hjälpa oss att lösa klimatkrisen. Hjälpa oss att minska våra klimatutsläpp. Inte kunde jag tro att det skulle gå så trögt. Att vi totalt sett, per capita, i princip inte har rört oss ur fläcken under 20 års tid.

Om man räknar med allt, import, flygresor, med mera, samt drar ifrån exporten, så får man Sveriges samlade klimatavtryck. Om man dividerar med antalet invånare, så ser man att vi ligger kvar på cirka tio ton per person och år. Det går inte att förklara bort.

Men vi har ju Miljöpartiet. De är ju proffs på miljön? Nu har de precis haft kongress. Där fanns möjlighet att stå upp för planeten. Där fanns skarpa förslag, med årtal och procenttal, som visade i vilken takt Sverige borde minska de totala utsläppen. Partistyrelsen rekommenderade avslag och så blev det. MP-kongressen hade ett gyllene tillfälle att skicka en skarp signal till statsministern. Men man tog inte till vara på den möjligheten.

2009 ägde ett stort uppmärksammat klimatmöte rum i Köpenhamn. Förväntningarna var mycket högt ställda. Efter mötet gick luften ur hela miljörörelsen. Det tog tid att repa mod. Men sedan fortsatte kampen för planeten. Vi skall ju alla bli planetskötare och ta hand om vårt klot. Det finns inget alternativ. Vi är tvungna.

Men att vi skulle befinna oss här i Sverige 2017, utan skarpa mål för våra totala utsläpp, vem hade trott det? Vi lever som om det fanns över fyra jordklot enligt WWF. Vi är bland de värsta på detta området. Men vi vill inte riktigt ta det på allvar. Inte nu. Kanske sedan.

Ulf Kamne hävdar att jag har missat vissa saker. Men så är inte fallet. Jag har levt med klimat-frågan dagligen. Jag vet mycket väl att Göteborgs stad har klimatmål för de totala utsläppen. Jag har inte missat att vissa politiker gör bra saker.

Mitt inlägg handlade om svenskarnas totala klimatpåverkan. Jag föreslog att statsministern- skulle ut på banan. För om vi inte klart och tydligt talar om problemet,- kan vi nog inte lösa problemet. Vi har ju trots allt bestämt oss. Vi skall bli fossilfria. Men det går trögt.

Svante Axelsson har sagt: -”Orkestern är samlad, men dirigenten saknas!”. Dirigenten i det här fallet är statsministern. Han måste ta ledningen i världens viktigaste fråga. Skam vore det väl annars. Om det brinner i knutarna och chefen varken syns eller hörs, då går det nog inte så bra att släcka brasan.

Björn Ferry är dock en fräsch fläkt i podden ”Statsminister för en dag”. Han fokuserar på det viktigaste och rensar bort det som är onödigt. Han tar in några kunniga och drivande personer i regeringen. De får klara order. Vi skall bli fossilfria! Se till och lös det! Hans valspråk är: För Sverige, i tid! Äntligen!