Debatt: Vem tjänar på att vi inte är vänner?

Antingen är ni med oss, eller så är ni med terroristerna. Så sade George W. Bush i ett tal efter den 11 september 2001, och avslutade ett hoppfullt decennium efter murens fall och kring millennieskiftet, då allt tycktes möjligt. Antingen är ni med oss eller mot oss. Vän eller fiende. Sedan dess har det politiska klimatet hårdnat allt mer, och polariseringen ökat.

Den valrörelse vi har haft i vårt land i år, blev den smutsigaste hittills, och det var svårare än någonsin att bedriva en konstruktiv politisk debatt om de stora frågorna. Trollfabriker och populism fick stort utrymme. De största informationskällorna var filterbubblor fyllda av falsk information, hat och hot.

Det som för mig blev smärtsamt tydligt i årets valrörelse var att vi nu har en ny huvudkonflikt i svensk och europeisk politik, och den går mellan de krafter som står för öppenhet, demokrati och mänskliga rättigheter, och de krafter som är antidemokratiska, nationalistiska och främlingsfientliga. Det är övertydligt i de konvulsioner som just nu skakar regeringsbildningen, och det plågar Brasilien såväl som USA.

Vi kan ha olika analyser av varför klimatet har hårdnat, och varför polariseringen ökat, men det finns en ganska bred samsyn om att ekonomisk globalisering, ökade klyftor och pressade välfärdsstater spelar avgörande roller. För mig är det uppenbart att vänstern i bred mening behövs mer än någonsin. Politik för omfördelning och jämlikhet är helt nödvändig om vi ska klara de kommande decennierna. Samtidigt som vi måste ställa om hela ekonomin till fossilfri i en aldrig tidigare skådad hastighet och magnitud.

Att i det läget peka ut Miljö­partiet, och dessutom miljöpartister, som fiender, är både sorgligt och destruktivt. Jag har inga politiska uppdrag och representerar ingen annan än mig själv. Men jag tror på grön politik, och jag tror att grön politik kan drivas i samarbete med alla demokratiska partier. Den politiska förklaringen till vad Miljöpartiet håller på med beskrivs väl i de politiska överenskommelser som gjorts. Tänk om vi kunde prata om dem, om politiska förslag och deras konsekvenser, istället för att ägna oss åt sekterism. En viktig ledtråd handlar om klimatkrisen. Hur väl det lyckas får framtiden utvisa.

Min poäng är inte att försvara alla beslut som gröna politiker fattat. Långt ifrån. Min poäng är att vi kan bättre än George W. Bush. Om vi inte längre kan vara vänner, om vi istället ägnar vår energi åt att göra ner varandra, ifrågasätta varandras intentioner och ambitioner, ja då kommer vi att förlora. Vem som tjänar på det? Ja, inte är det vänstern i alla fall.