Debatt: Vem behöver lugnas?

Låt oss börja med den sistnämnda frågan. Idag finns en gryende medvetenhet bland skolelever om deras framtidsutsikter om inget radikalt görs från och med nu. De är med rätta oroade över liknöjda och passiva vuxna och i synnerhet över alla politiker som har möjligheten att ta stora grepp om frågan. Varför försöka lugna eleverna i deras helt befogade oro? Den lovar gott. De kanske börjar agera självständigt i trots mot en vuxenvärld som i bästa fall tror att ny teknik ska frälsa oss. Kanske sittstrejkar halva klasser i skolan eller på torgen och kräver av vuxna att ta sitt ansvar. Se på Greta Thunberg och Fatemeh Khavari! Detta är vårt nästan enda hopp idag. Inte tro utan hopp.

Svaren på elevernas krav är obekväma och  kontroversiella. De handlar om världsbilden, samhällssystemet och marknaden.

Många är medvetna om att marknaden inte är i stånd att lösa de problem den redan skapat och fortsätter att skapa. Men ett expertvälde av enögda vuxna bevarar myten om marknadens effektivitet att finna lösningar. Effektiviteten gynnar främst de resursrika och själviska i ett system som strukturerar hela samhället och vägrar reformeras. Bara program direkt inriktade på dagens problem kan lösa dem.

Idag kämpar vi i fredsrörelsen efter förmåga mot Natos resursslöseri, miljöförstöring och demonisering av utpekade motståndare, mot vapen-, olje-, kol- och kärnkraftintressena, och mot andra profitjägare, vilkas lobbyingarméer påverkar besluten i EU och enskilda länder överallt. Ska vårt hopp bestå i en upplyst konstruktiv despoti ungefär som Kinas? Vår demokrati saknar till synes förmåga både att informera sig och agera på informationen. Marknadsintresset och den fundamentalistiska nyliberala skolan har allt i sitt kortsynt själviska järngrepp. Humant medvetna politiker kan på sin höjd få igenom stöd till elcyklar, fria glasögon till skolbarn, en symbolisk tokliten flygskatt och liknande åtgärder lämpliga för hundraårsperspektiv.

Men vi har inte hundra år på oss, inte ens tio år. Vårt hopp står därför till att skoleleverna upprört strejkar, vägrar spela med och slutar längta efter semesterresor och dataspelsmoduler.

Kan ungdomar genomskåda krigsspelen och golfkulturen? Kan de börja använda sin tid konstruktivt? Det konstruktiva kan också vara att stoppa förvirringsindustrins tal om valfrihet, framtida teknik- och marknadslösningar. Årets ekonomipris gick till en knäppskalle med vänta-och-se-filosofi. Men vi har alla redan sett och får absolut inte vänta. Och lugna för allt i världen inte de vakna ungdomarna! De har rätt att slåss för en framtid.