Debatt: Varför dör landsbygden när hela Sverige ska leva?

Under decennier har vi från det ena partiet efter det andra matats med orden  ”hela Sverige ska leva”. Det har hörts från desperata socialdemokrater som velat påvisa att större jordbruksenheter varit vägen till framgång och från en alltmer landsbygdsfrånvänd center som i sin påstådda iver att värna småföretagarna ändå fått intet gjort. Vi har sett borgerliga och socialdemokratiska regeringar komma och gå, och alla har ställt sig bakom devisen ”hela Sverige ska leva”.

Vad har då hänt?

Låt oss backa bandet och titta på den plats där vi själva bor, då den har mycket gemensamt med andra småkommuner. För 50 år sedan blomstrade Ånge. I byarna fanns Konsum och Ica, i de lite större orterna fanns frisörer och radiohandlare, skomakare, sportaffärer och distriktsläkare. Varje liten by hade åtminstone mataffär, skola och bensinpump. Befolkningen levde i mycket av jord- och skogsbruk, som egenföretagare eller anställda. 1970 hade Ånge kommun 14 984 invånare. Till idag har den siffran sjunkit till 9 500. Stanna upp där ett tag och tänk. Det är alltså en minskning med 5 484 personer, eller mer än en tredjedel som lämnat kommunen sista halvseklet.

Tanken svindlar.

Tänk Stockholms stad med sitt invånarantal på 974 000 förlora en tredjedel av sin befolkning, alltså 325 000 personer. Skulle det kunna ske obemärkt under ett halvsekel? Knappast.

I samma takt som landsbygden tappat befolkning har storstadsregionerna med kranskommuner ökat i invånarantal. Medan dessa expanderar, efterfrågan på bostäder är enorm, markpriserna är skyhöga och snart varje liten plätt i förorterna är bebyggd så dör landsbygden lite grann i det tysta för varje dag. Där det förr fanns levande byar med framtidstro möts man idag av tomma butiker, rostiga bensinpumpar och ödehus. Skolan är nedlagd sedan många år, närmaste sjukvård finns i tätorten fyra mil bort. Varför? Är behovet av livsmedel och råvaror mindre idag än för 50 år sedan? Har Sveriges befolkning på något magiskt sätt minskat så att efterfrågan på det landsbygden producerar har sjunkit? Är vatten- och vindkraft plötsligt utan värde så att glesbygdskommunerna krymper och människor tvingas flytta in till städerna? Självklart inte.

Var finns då problemet? Vad saknas i ett samhällssystem som gör det enkelt för människor att leva i staden medan livet på landsbygden alltmer liknar en kamp för överlevnad, kamp för att behålla byns sista livsmedelsbutik, kamp för att förhindra att skolan ska slå igen och sjuåriga barn ska tvingas åka flera mil om dagen för rätten till skolgång? Vad är det som ingen vill se?

Vi vill rikta en mycket konkret fråga till de partier som har befunnit sig i regeringsställning under de senaste 50 åren och hävdat att ”hela Sverige ska leva”, upprepat detta tomma mantra medan glesbygden stilla tynar bort och skogen återtar en gång brukad mark: Vad har ni gjort för att den svenska landsbygden ska leva och blomstra? Och har inget konkret gjorts under ett helt halvsekel så var väl ”hela Sverige ska leva” intet annat än tomma ord?

Eller?