Debatt: Varför är det vi som gör det här jobbet?

Det började med bilden på Alan Kurdi, den treårige pojke som hittades död på en strand, mycket lik de stränder där jag brukade simma. Jag kände, som tusentals andra, att jag var tvungen att göra något. Jag sökte på Facebook, delade poster om att skänka pengar och uppdaterade mig om situationen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

I en grupp fick jag syn på ett meddelande: ”Hjälp oss, båten sjunker” och så koordinaterna. Jag visste inte vad jag skulle göra, men tillsammans över nätet lyckades jag och en grupp människor hitta numret till grekiska kustbevakningen och jag gjorde mitt första samtal för att få människor räddade. Det följdes av flera, och ett nätverk och en organisation tog form.

Under det senaste året har vår förening, United Rescue Aid, assisterat i över 1 000 fall av inkommande rop på hjälp, och därmed räddat livet på över 50 000 människor. United Rescue Aid har utvecklat ett supportteam som koordinerar och kompletterar livräddningsarbetet som volontärer på plats utför. Det vi frågar oss nu är varför situationen fortfarande ser ut som den gör. Varför vilar båtflyktingars liv i ideella händer, varför öppnas inga säkra vägar? Situationen har inte blivit bättre.

Stefan Löfven berördes också av Alan Kurdis öde. I ett känslosamt tal sa han:

”Tanken var aldrig, aldrig, att det europeiska samarbetet skulle vara ett sätt att stänga människor på flykt ute, utan lagliga vägar för att kunna söka asyl.”

Han sa:

”Nu måste vi återigen bestämma vilket Europa vi ska vara. Mitt Europa tar emot människor som flyr från krig, solidariskt och gemensamt. Mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt när nöden är stor. Och om vi bär uppgiften tillsammans kan vi göra skillnad för människor. Sverige och Tyskland kan inte göra det själva. Alla EU-länder måste hjälpa till. Nu är det dags att Europa står upp för människans okränkbara värde och rätt, som vi i våra deklarationer och avtal svurit att värna. Det ska Sverige stå upp för.”

Nu vet vi att det bara var tomma ord.

Den 21 juni röstade regeringen igenom en ny asyllag. Det blir mycket svårare för många flyktingar att återförenas med sina familjer. En person som flytt från krig (och därmed ses som ”alternativt skyddsbehövande”) kan inte längre få hit familjemedlemmar som är kvar utomlands. Undantaget är om de asylsökande lyckats få jobb och därmed beviljats permanenta uppehållstillstånd. Eftersom väntetiden på asyl är flera år betyder det att barn kan bli kvar i krigsområden eller överfulla läger i närområdet i åratal, trots att de har en förälder i Sverige.

I dag har Sverige några av de hårdaste reglerna i Europa – det Europa som tvingar människor att fly över och drunkna i Medelhavet.

Den nya asyllagen gör det svårare än någonsin att söka skydd och trygghet. Vårt syfte är att hjälpa så många som möjligt att ta sig i säkerhet. Vi har som mål att inget barn ska tvingas vänta på att förenas med sina föräldrar, att familjer inte ska splittras. Vi ser till människan, inte till populistiska poänger.

Vi i United Rescue Aid kräver att den nya asyllagen rivs upp.

Vi kräver att Sverige står upp för de mänskliga rättigheterna.

Vi kräver att regeringen gör sitt yttersta för att människor på flykt kan hitta en fristad.

Vi kräver att humanitära visum utfärdas och att familjeåterförening skyndas på.