Debatt: Vänsterns prioriteringar var helt fel

Kevin Andersson, Johan Rockström och många andra forskare har allt mer desperat skrivit och talat om att tiden håller på att rinna ut. Isarna i Arktis smälter snabbare än man trott, risken tilltar för att permafrosten ska börja tina. Översvämningar, skyfall, orkaner, extremväder, sommarens svenska hetta.

Inget av detta är nytt.

Jonas Sjöstedt talade i Almedalen om att det inte räcker med ”små­duttande” utan att det krävs stora kliv, genomgripande förändringar. Vänsterpartiet har en bra klimat- och miljöpolitik, det är det enda partiet med ett ekonomiskt-ekologiskt program, ett brett klimatnätverk och många kunniga företrädare. Partiet är ett ”socialistiskt, feministiskt parti på ekologisk grund” – så vad är problemet?

Problemet är att vänstern återigen lagt upp en valrörelse enbart byggd på sin röda del – jämlikhet, minskade klyftor, att ta från de rika och ge till de fattiga, satsa på välfärden. Men var är den andra delen i ett parti som säger sig vara röd-grönt på riktigt? Med målet om en grön planet med röd politik? Med en politik som i grunden förändrar vårt kortsiktiga kapitalistiska konsumtionssamhälle till ett långsiktigt hållbart ekonomiskt system med en cirkulär ekonomi där de ohämmade marknadskrafterna hålls tillbaka och planetens överlevnad är det centrala. Till och med Veckans Affärer (VA), näringslivets tidning, citerar ett dokument bakom en FN-rapport som drar slutsatsen att ”Marknadskrafterna dödar vår planet…vi behöver ett nytt ekonomiskt system.”

Alldeles uppenbart har vänstern fattat att det är makten det handlar om när man vill avveckla fossilindustrin – inte ett öre av våra pensionspengar borde gå till dem, och våra bidrag till denna industri måste bort. Det är som att bjuda bankrånare på middag efter ett lyckat rån.

Det gäller att hålla två saker i huvudet samtidigt. Klimat och jämlikhet. Vi svenskar tillhör dem som har de allra djupaste ekologiska fotavtrycken. Det är inget att vara stolt över. De allra rikaste i vårt land förstör klimatet mest genom sin konsumtion, sitt resande och boende. De som förstör mest ska också betala mest. Det går att höja koldioxid­skatten och samtidigt se till att låginkomsttagare inte drabbas genom olika bidrag eller avdrag. Omställningen gäller dock allas våra avtryck om vi ska kunna vara ett föredöme, gå före och visa andra länder att det är möjligt.

Men medan Tyskland storsatsar på solpaneler sitter Sverige på läktaren och tittar på. När Kina bygger höghastighetståg i snabb takt diskuterar vi att någon gång om 30–40 år kanske bygga något nytt.

Det är inte fel på vänsterns program, på värderingarna.

Men.

Det är totalt fel på prioriteringen.

Att på ett klokt och konkret sätt föra ut budskapet om klimaträttvisa – detta borde vara vänsterns avgörande fråga när det inte räcker med småstegsreformism utan det, som Jonas säger, krävs stora kliv.

Precisera kraven på grön investeringsbank.

Solpaneler på all nybyggnation där det är praktiskt möjligt (som i Kalifornien).

Låt oss vara med och bygga en folkrörelse för klimatet tillsammans med andra – miljörörelsen, partier, nätverk.

Låt oss lyssna på, diskutera med och stötta de skolelever som strejkar för klimatet.

Uppmuntra alla som utvecklar förnybar energi – demonstrera utanför fossilindustrins huvudkontor mot deras omoraliska, i mitt tycke kriminella verksamhet.

Det här är den avgörande frågan kombinerat med en kamp på alla fronter för demokratin och mot rasism.

Det är bra att vänstern stärks i riksdag, kommuner och landsting, men det viktiga är hur arbetet med det som sker i parlamentet kopplas ihop med det som sker utanför.

Om vi ska kunna se barn och barnbarn i ögonen är den röda OCH gröna vägen den enda möjliga. Klimat OCH rättvisa måste gå hand i hand i prioritering och praktisk handling.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.