Debatt: Vad är M-ledaren beredd att förhandla bort efter valet?

I mitten på Hantverkargatan i Stockholm, några stenkast från Stockholms stadshus, ligger Anna Whitlocks gymnasium. Inrymt i den pampiga byggnad där Länsstyrelsen en gång huserade. Jag går ofta förbi byggnaden på väg till jobbet. Gymnasieskolan är stadens största och döpt efter en av Sveriges förgrundsgestalter i kampen för kvinnlig rösträtt. Whitlock dog 1930 och hann således uppleva tre stycken val som präglades av hennes seger: rätten för svenska kvinnor att rösta.

Åtta år efter hennes död blev abort lagligt i Sverige, dock genom en snäv lagstiftning som gjorde att många kvinnor fortsatt tvingades välja osäkra och olagliga vägar. P-pillret godkändes 26 år senare. 1971 slopades sambeskattningen i vårt land. Kvinnor blev därmed ekonomiskt självständiga och med det växte även kvinnans ekonomiska frihet genom att arbeta och tjäna egna pengar. Tre år senare infördes föräldraförsäkringen.

Det går en rak linje här, genom alla dessa år: ingen av dessa reformer har varit självklar. Tvärtom är de alla frukten av många individers politiska kamp, utförd med styrka i den motvind som konservativa krafter alltid blåst upp till, när jämställdhet ska diskuteras, eller hbtq-rättigheter för den delen; en annan lång och hård kamp som förts av många individer genom åren. Ett vanligt tankefel är att ta alla dessa rättigheter för givet.

Allt som kommit till genom kamp kan också förloras om det blåser upp till politiskt strid. Och det kan gå snabbt när det väl sker. I USA införde Trump lagstiftning som stoppade biståndspengar till organisationer runtom i världen som på något sätt arbetar med abortfrågan. Må så vara om det bara handlar om information. Det var ett fruktansvärt slag mot kvinnor i fattiga länder. Inget kan tas för givet.

Här hemma i Sverige avslöjades det nyligen att ordföranden för Krist­demokraternas kvinnoförbund, även ansvarig för att ta fram KD:s nya jämställdhetspolitik, tidigare varit aktiv i organisationer som arbetat mot aborträtten. I Europaparlamentet röstade KD:s parlamentariker Lars Adaktusson mot aborträtt 22 gånger. Sverige­demokraterna ville tidigare begränsa aborträtten. När de såg att de tappade väljare med den inställningen, så svängde man till slut. Men först efter att man pressats till det. Och hur stark ”omsvängningen” är återstår att se. Jag är skeptisk. Det handlar inte om övertygelse, bara om taktik. Saker kan förändras snabbt när man väl vunnit val.

Och vinna val tänker SD göra. Tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna. Det är den nya, djupt konservativa falangen som växt fram i svensk politik. Trots ihärdiga löften från M-ledaren om att det aldrig skulle ske. Men det har han svängt om, löftet är brutet. Saker ska inte tas för givet.

I många kommuner pågår redan majoritetssamarbeten mellan M och SD. Som i Sölvesborg, där man beslutade att sluta flagga med Pride­-flaggan utanför kommun­huset, eftersom ”traditionen är viktig för oss” som det hette i motiveringen. Vad ordet ”tradition” betyder för SD behöver man inte ha doktorerat i lingvistik för att förstå. Och i Svalövs kommun, där M och SD styr, beordrades biblioteket att ta bort ett inlägg på Facebook om deras hbtq-certifiering. Från M-ledaren har det varit tyst om det allt här. Inga protester. Inga kommen­tarer. Tyst medgivande, men medgivande är det likaväl.

Detta är vad som sker här och nu när M och SD samarbetar. Och deras plan är numera att göra det för att styra hela landet, med en djup konservativ agenda, där SD kommer hålla M gisslan av den enkla anledningen att det är de som bestämmer huruvida Ulf Kristersson ska vara statsminister eller inte. Ingen annan har den makten, minst av alla Moderaterna. Mandaten i riksdagen räcker inte. Eller som SD:s ekonomiskpolitiska talesperson uttryckte det: ”Vi måste bli överens om hundra procent, annars är vi överens om noll procent.”

Vad M ska förhandla bort av det som vi tar för givet återstår att se. Alla förslag som M-ledaren lägger fram ska nagelfaras och godkännas av SD. Det är så man ska se på förslagen, idéer som ska testas mot den nya samarbetspartnern. En del kanske går igenom, många lär inte göra det.

Nästa val kommer bli ett viktigt val. Det är mycket som står på spel. För min del handlar det om att vinna makten i Stockholm och med all kraft motarbeta den reaktionära och konservativa agenda som numera är svensk höger. Vår huvudstad ska vara en öppen, tolerant och progressiv stad. Ett samarbete mellan M och SD är den totala motsatsen. Det är det här striden kommer att stå om.