Debatt: Vad är ett barn, Morgan Johansson? 

På en liten gård strax utanför Hörby bor jag och mina två tonårskillar. Den ena, Vide, födde jag själv på Södersjukhuset i Stockholm för 14 år sedan. Den andra, Davoud, föddes någon helt annanstans av en helt annan mamma, och kom till oss med bussen strax efter jul. Han är 16 år, men det tror inte Migrationsverket på. De säjer att han är 18 och har därför bestämt att han ska bo ensam bland okända vuxna män på en anläggning, två timmars resväg från skolan i Kristianstad. Inklusive fem kilometers promenad till busshållplatsen. Davoud, som älskar sin skola, hinner tyvärr inte dit på morgnarna. Och inte till fotbollsträningen heller. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Varken Davouds riktiga ålder eller hans vedervärdiga barndomsupplevelser på flykt kan styrkas av skriftliga dokument, säger Migrationsverket. Han berättelser, som kommer i osammanhängande fragment avbrutna av gråtattacker, saknar därför trovärdighet. Davoud påstås vara 18 år och ska utvisas. Men Afghanistan är inte Sverige, Morgan! I Afghanistan är det inte så noga med medborgarnas pass eller andra dokument. De flesta är arbetslösa och många är analfabeter. De ska inte resa någonstans. I vart fall inte på semester. Däremot vill många fly, eftersom Afghanistan är en nation i sönderfall. De flesta känner till att Afghanistan är ett av världens farligaste och mest korrupta länder. Och det är inte Davouds fel. Han ville fly till ett liv i trygghet. Han ville utbilda sig, arbeta, betala skatt och bidra till ett civiliserat och demokratiskt samhälle. 

– Om jag utbildar mig till lärare till exempel, kommer jag att kunna hjälpa andra sedan. Jag skiter i pengar! Det viktiga för mig är att få leva. 

Hela det där asylboendet utanför Sibbhult är en chock. Där är så obehagligt att Davoud väljer att sova utomhus mitt i vintern. Sedan får han hjälp av en lokal församling som låter honom sova ensam i kyrkan över julen.

Fjortonåringen Vide däremot firar jul med hela släkten i den stora upplysta villan i Stockholms skärgård. Äter julmat och får presenter. Davoud får ingenting. 

Sedan kommer han till oss. Ett av många ideella familjehem som tillsammans med andra frivilliga krafter försöker bära upp Sveriges gemensamma ansvar för barns värdighet och mänskliga rättigheter när myndigheter och politiker sviker. 

Men Davoud – som så mycket sett fram emot sitt livs chans till utbildning – hinner fortfarande inte sköta skolan eller fotbollsträningen. Hans dagar går åt till olika besök hos Migrationsverket, det juridiska ombudet eller skolkuratorn. Det är många viktiga tider att passa. Och många livsavgörande dokument som skall tas fram. Vide för sin del lyckas nästan hålla reda på sina nya kläder till skolans idrottslektion, han träffar skolkompisarna och går hem och spelar dataspel. Sedan somnar han gott och skrattar till i sömnen. Davoud drömmer mardrömmar och vaknar kallsvettig. Nästa morgon väntar ett livsavgörande möte med en av Migrationsverkets nyanställda handläggare. Leva eller dö? 

Vide råkar försova sig, men det gör inget. Första lektionen var ändå bara en hemkunskapslektion där de skulle baka kanelbullar.

Vad är ett barn, Morgan Johansson? Vad är krig och förföljelse? Och vilka barn omfattas av FN:s barnkonvention?  

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.