Debatt: Vad är du rädd för, Tobias Billström?

Avrättningar av iranska demonstranter har börjat. Torsdag den 8 december avrättades den 23-årige Mohsen Shekari. Många fler har tilldelats dödsdom efter skenrättegångar och befaras gå samma öde till mötes. 

Det är frihetskämpar som fått nog av regimens brutalitet och trots den fara som det inneburit för dem har de höjt sina röster och stått emot den fascistiska, mordlystna diktaturen i Iran. Ingen protesterande individ kommer undan denna regims klor. Vare sig det rör sig om en låttext, ett filmklipp på nätet eller vägran av den obligatoriska klädseln så riskerar alla samma öde. Förföljelse, fängelse, tortyr och död. 

Enligt IHR, den Norge­baserade människorätts­organisationen, har minst 18 000 politiska fångar frihetsberövats bara under de senaste 80 dagarnas protester. Sedan protesterna började har döds­talet passerat 450 personer. 

Det är inte orimligt att vi nu vänder blickarna mot våra demokratiska länder. I flera år har iranska befolkningen upprepat sitt önskemål inför omvärlden: “Var vår röst!” De kräver inga allmosor eller ­vapen. De vill att alla som står på deras och demokratins sida visar sitt stöd. De vill att den fria världen och dess medborgare ser deras elände och erkänner deras kamp för mänskliga rättigheter som skälig. I förlängningen kräver detta att demokratiska stater markerar mot den iranska regimen. Sverige och EU ombeds att handla moraliskt. 

En våg av människor har rest sig, utan ledare, utan fria kommunikationskanaler, under konstant hot och våld, från gräsrötterna, och medan de en efter en faller i regimens blodbad ser vi bara på. 

Vi har ett nationalistiskt parti i regeringen som hittills lyckats få stöd av en femtedel av de svenska väljarna. Anledningen till partiets framgångar är kort sagt för att den utomeuropeiska invandringen har börjat sticka svenskarna i ögonen. En av partiets främsta paroller ­heter “att hjälpa folk på plats” för att minska invandringen så mycket som möjligt. Här har ni er chans. Här har ni dessutom chansen att hjälpa på plats men på avstånd.

­­Vilka tror ni är­ invandrarna, som inte är välkomna hit? Varför tror ni att de flyr sina rötter, lämnar sina familjer och flyttar till världsdelar de aldrig satt sin fot på? De kommer från länder som Iran. Länder med regimer som dödar sitt eget folk. De vapen och teknikutrustningar som vi säljer till dessa länder gör det möjligt för dem att fortsätta utöva terror på sina medborgare. När en utgår från den informationen kan en få intrycket av att det bara är européernas liv som är viktigt för Europa. Andra konflikter och kriser runt om i världen angår inte oss, även om sakernas tillstånd hjälps till att bibehållas tack vare våra handels­avtal och utrikespolitik. 

Om en femtedel av de svenska väljarna nu verkligen vill att Sverige hjälper drabbade länder på plats, för att minimera invandringen till Sverige och EU, kan regeringen göra följande:

• Utvisa iranska diplomater och kalla hem svenska ambassadören.

• Införa handelsstopp mot Iran.

• Införa skarpa sanktioner mot samtliga medlemmar av regimen och deras familjer.

• Terroristförklara det islamiska revolutionsgardet IRGC.

Hur kan regeringen inte handla när konsekvenserna för Sverige är så minimala samtidigt som de är så symboliskt avgörande för de som dött och de som fortsätter att riskera sina liv för basala rättigheter? 

Flickor, pojkar, kvinnor och män ger sig ut på gatorna i Iran medvetna om att de kanske aldrig mer får se soluppgången. Fulla av hopp när de borde vara rädda för sina dyrbara liv. Frågan är vad Tobias Billström (M) och den svenska regeringen är rädda för?