Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Vårt land styrs inte längre av regeringen

Bild: Fredrik Sandberg/TT

Dagens ETC.

”Regeringen styr riket”, så ska det vara enligt Regeringsformen i den svenska grundlagen. Men så är det inte längre. Den paragrafen har helt enkelt förhandlats bort i Tidöavtalet. Numera styrs riket av ett ”inre kabinett”, skriver Bror Perjus.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

De fyra ”samarbetspartierna” har mitt i regeringens innersta maktcentrum, Statsrådsberedningen, inrättat var sitt ”samordningskansli” med partipolitiskt utvalda tjänstemän som ”plattform för förhandling och beredning mellan partierna och gentemot Regeringskansliet”.

Men enligt Regeringsformen ska ”för beredning av regerings­ärenden finnas ett regerings­kansli” och ”i detta ingår departement för skilda verksamhetsgrenar”. Där finns inget utrymme för parti­politiskt tillsatta ”samordningskanslier för beredning” vid sidan av departementen.

Om kanslierna inte lyckas skapa enighet i ett politiskt ärende ska det enligt Tidöavtalet hänskjutas för ”slutgiltigt ­avgörande” till det ”inre kabinettet”, som består av Jimmie Åkesson, Ebba Busch, ­Johan Perhrson och Ulf Kristers­son som där reduceras från statsminister till en av ”samarbets­partiernas” partiledare.

Men Regeringsformen ger inget utrymme för något ”inre kabinett”. Regeringsärenden ska avgöras vid ”regerings­sammanträde som statsministern kallar samtliga statsråd till och är ordförande vid”. Där får Busch och Perhrson vara med i egenskap av statsråd utvalda av och underordnade statsministern. Men inte Jimmie Åkesson!

I Tidöavtalet finns ingen avgränsning av vare sig ”samordningskansliernas” eller ”inre kabinettets” makt i förhållande till statsministern, regeringssammanträdet eller regeringens enskilda ministrar och departement. Tvärtom. Där upprepas gång på gång att Sverigedemokraterna ska ha ”lika inflytande”, ingå i ett ”kollektivt” beslutsfattande och ha ”samma kapacitet” att bestämma regeringspolitiken ”från ax till limpa, från problemanalys till genomförande av reformförslag”.

Det är knappast troligt att ett ärende som utan resultat manglats i ”samordningskanslierna” och avgjorts i det ”inre kabinettet” kommer att ändras i ett formellt regeringssammanträde. Sverigedemokraterna har kopplat ett ”dubbelkommando” på regeringen som strider mot svensk grundlag. Det är märkligt att juristen Gunnar Strömmer som justitieminister och att Johan Pehrson, som inte ville ha med SD i regeringen, accepterar ett ”inre kansli” som i praktiken står över regeringen.

Slutligen knyts säcken ihop av formuleringar i Tidöavtalet som ”förbinder” de fyra partiernas ledamöter i riksdagen att ”rösta på regeringens budget och på viktiga propositioner” oavsett hur budgeten och propositionerna kommit till.

Redan den 24 mars 2018 varnade Stiftelsen för oberoende granskning av mänskliga rättigheter i Sverige på DN debatt. Demokratin i vårt land kan avskaffas på ”mindre än ett och ett halvt år… bara genom två beslut med enkel majoritet i riksdagen med mellanliggande val. En tillfällig populistisk majoritet kan utnyttja den svagheten”.

Tidigare varningar för Sverige­demokraternas politiska framfart har fått mycket allvarligare innebörd. Kanske handlar Tidöavtalets uppmärksammade ord ”paradigmskifte” om demokratins framtid i vårt land?

Anta vidare att Tidöpartierna verkligen via sitt ”inre kabinett” genomdriver den repressiva rättsordning och den ekonomiska diskriminering mot utsatta grupper som de utlovar.

Det innebär visitationszoner, anonyma vittnen, kronvittnen, skärpt utlänningskontroll, hemliga tvångsmedel, vistelseförbud, utökade inre gränskontroller, tiggeriförbud, gummiparagrafer om ”osvensk vandel”, angiveri- och spionlagar och ökade polisiära brottsprovokationer.

Poliser och deras fackförbund, Polisförbundet, har varnat. En sådan repressiv lagstiftning ökar misstron och skadar de känsliga relationer som polisen måste bygga med oskyldiga ungdomar i utsatta områden som riskerar dras in i kriminalitet men redan nu upplever sig som omotiverat granskade och provocerade.

Samtidigt ökas andelen icke-medborgare i vårt land genom att den tid som måste gå från att en migrant anländer till dess att migranten kan söka medborgarskap ska fördubblas från idag fyra-fem år till åtta år. Det innebär ett kraftigt ökat antal barnfamiljer i utsatta områden i vårt land drabbas av ekonomisk diskriminering genom minskad ”föräldrapenning, barnbidrag, bostadsbidrag, flerbarnstillägg, omvårdnadsbidrag, merkostnadsersättning och assistansersättning”.

Ökad repression och ekonomisk diskriminering av ett ökande antal barnfamiljer innebär att allt fler och allt yngre rekryteras först som narkotikalangare, sedan för utbildning till professionella rånare, mördare och gängkrigare.

Resultatet blir ökade gängkrig vilket gagnar Sverigedemokraterna. De kriminella gängen var redan i valrörelsen 2022 Sverigedemokraternas effektivaste valarbetare. Kanske kan de kriminella gängen hjälpa partiet att med ökade provokationer få egen majoritet i nästa val? Det är så högerextremismen fungerar. Svenska Dagbladets genomgång av Tidöavtalet slutar med meningen: Sverigedemokraterna skrattar och säger att behovet av provokationer kommer att öka efter Tidö-uppgörelsen.

Det finns redan allt för många länder i såväl Europa som i resten av världen där utvecklingen går i just den riktningen.

Centerpartiets Annie Lööf oroades över att nycklar till ­Regeringskansliet överlämnats till Sverigedemokraterna. Det var en befogad oro.

Civil Rights Defenders menar att regeringens integrations­politik för tankarna till en ideologi om ett folk och en nation.

Björn von Sydow, docent i statsvetenskap, tidigare ledamot av regeringen, försvarsminister och riksdagens talman är oroad. Han kräver att förhållandet mellan Tidöavtalets samarbetsformer och Regeringsformen måste granskas av Konstitutionsutskottet.