Debatt: Vår existens är ingen debatt

Pride – ett tillfälle att fira de segrar som hbtqi-rörelsen har vunnit och ett tillfälle att fortsätta kämpa. Hela Stockholm blev prytt i regnbågsfärger, men efter firandet hänger ett mörkt moln kvar. Sedan valet har det skett ett paradigmskifte i svensk politik. En blåbrun koalition har bildats för att högern ska säkra makten. Formellt hålls Sverigedemokraterna utanför regeringssamarbetet, men i praktiken är det Sverigedemokraterna som drar i trådarna.

Sverigedemokraterna – samma parti som menar att Pride är en farlig rörelse som kan påverka barn med “sexuella influenser”. Björn Söder, företrädare för SD, skrev under Stockholm Pride att Pride har kopplingar till pedofili och attackerade moderata politiker som är på Pride. De vinster som hbtqi-rörelsen har vunnit kan inte tas för givet, och det är viktigare nu än någonsin att stå upp mot extremhögerns försök att rulla tillbaka de vinsterna.

Politiska attacker mot hbtqi-personers rätt att vara har inte uppstått från tomma intet. Jimmie Åkessons märkliga fixering vid dragqueens som uppmuntrar barn att läsa går bara att förstå mot bakgrund av de kulturkrig som importerats från USA.

Extremhögern i USA har de senaste åren skapat ett drev mot hbtqi-personer, särskilt dragartister och transpersoner. Konservativa politiker deklarerar samstämmigt hur dragartister “groomar” barn, alltså att hbtqi-personers existens ska få barn att bli konverterade till homosexualitet och transvestism.

De verkar inte medvetna om ironin i att USA har hela läger vars verksamhet går ut på att försöka konvertera homosexuella barn till heterosexualitet. Det spelar dock inte så stor roll med tanke på att deras väljarbas köper det ändå. Den här retoriken tjänar högern väl då man kan undvika svårare frågor som sjukvård och välfärd. Samtidigt stiftas lagar som direkt skadar hbtqi-personer. Flera delstater har försökt få igenom dragförbud, något som även kan drabba transpersoner, och USAs högsta domstol rev nyligen upp ett beslut som gjorde det olagligt för företag att diskriminera hbtqi-personer.

Det här är den rörelse som extremhögern i Sverige försöker få hit, och att partiledaren för Sveriges tredje största parti propagerar för det på bästa sändningstid är illabådande för landets hbtqi-personer. Vi har redan sett hur högern har hoppat på tåget mot asylrätten – vad hindrar de från att hoppa på tåget mot hbtqi-personers rättigheter? Regeringens arbete med hbtqi-frågor fylls av motsättningar och samarbetspartierna kan inte komma överens om ett förslag på en ny könstillhörighetslag. Samtidigt utvisas hbtqi-flyktingar fortsatt till hbtqi-fientliga länder.

Hand i hand med den ökade radikaliseringen i riksdagen och samhällsdebatten så blir organiserade högerextremister ett större hot för hbtqi-personer. Morgonen innan Stockholms prideparad förra året så höll det högerextrema partiet Alternativ för Sverige ett öppet möte precis vid tågets start. Där passade man på att sprida propaganda om hur Pride var en rörelse som sexualiserar barn. Samtidigt var den nazistiska våldssekten NMR på plats, inte mer än hundra meter från Prideparaden. I år så var de på plats igen, denna gången ståendes ett par meter ovanför tåget.

När hbtqi-fientliga organisationer öppet kan hetsa så begränsar det hbtqi-personers livsutrymme. Det är inte längre säkert i Prideparaden, och ju längre radikaliseringen går desto mer osäkert blir det. Är det säkert att röra sig ute på kvällen som transperson? Är det längre säkert att vara öppen med att man är gay?

Tiden för motstånd är nu. Pride har under flera år blivit allt mer av en fest, men i år kan vi inte bara festa. Pride har sitt ursprung i en kamp för hbtqi-personers rättigheter, rättigheter som det är vår plikt att försvara. Tillsammans står vi upp mot extremhögerns attacker – vår existens är ingen debatt.