Debatt: Utan trygghet bleknar den svenska drömmen

Den svenska drömmen. När jag kom till världen i slutet av 80-talet kunde medelsvenssons livsmål lite skämtsamt sammanfattas med tre ord: villa, Volvo, vovve. Tre korta ord som ytterst var ett mått på en levnadsstandard som utlovade lycka och framgång. Det var en medelklassaga som spreds runt jorden och blev synonymt med beskrivningen av det både rika och jämlika Sverige.

I bakgrunden fanns också den breda välfärdsstaten som togs för given. Ett av världens främsta utbildningssystem, gratis och öppet för alla. En växande och allt mer omfattande barnomsorg. Sjukvård och äldreomsorg utan privata inslag. Bibliotek och fritidsgårdar i varje stadsdel.

Sedan började debatten svänga. Välfärdsstatens trygghet började uppfattas som ett hinder för individens frihet och det började ge utslag i politiska beslut. När 90-talskrisen sedan skakade om vårt land öppnades dörren för marknadsliberalismens framfart och dess effekter på välfärden. Med Carl Bildt (M) som statsminister återkom ojämlikheten och klassklyftorna, vilket fortsatte under Fredrik Reinfeldts (M) långa statsministerstyre.

Idag ser världen och även Sverige fundamentalt annorlunda ut än för 30 år sedan. Många har det bättre rent materiellt, men vi är också mer ojämlika. Den rikaste tiondelen och i ännu högre grad den rikaste procenten och slutligen i ännu högre grad den rikaste promillen i Sverige har blivit mångdubbelt rikare än då. Både miljardärerna och de hemlösa har blivit fler. Att arbeta räcker inte alltid längre till för att försörja sig eftersom lönen och därmed också pensionen blir för låg. Samtidigt som aktieutdelningarna och kapitalvinsterna rusar.

Symbolen för lycka må förändras över tid, men det som förenar oss människor är att vi i alla tider strävar efter den. Det kanske inte alltid är tryggheten som är ändamålet, men de möjligheter som den skapar. För ska vi vara fria behöver vi först vara trygga.

När utbildningen är kostnadsfri och likvärdig får vi alla möjligheter att forma våra liv. När vi har ett arbete med goda villkor kan vi leva utan att vara beroende av någon annan eller känna oro för hur månaden ska gå ihop. När rättssystemet fungerar kan vi känna oss trygga ute och i våra hem. När föräldraförsäkringen och förskolan är bra kan vi ge våra barn en trygg start och kunna börja jobba igen när det är dags. När sjukvården och sjukförsäkringen fungerar kan vi känna trygghet om livet tar en annan vändning. Och utan att säkra planetens överlevnad blir det ingen trygghet kvar.

I det starka samhället med minskade klassklyftor kan man arbeta för det liv som man själv önskar. Skulle något oväntat hända är vi inte ensamma, då finns samhället där. När vi är trygga är vi friare. När vi är otrygga är vi också ofria. Växande ekonomiska och sociala klyftor innebär både ofrihet och otrygghet för alla.

Politikens uppgift är att hantera de dagsaktuella frågorna och samtidigt blicka framåt. Pandemin visar att vi behöver bygga framtiden bättre – det görs inte genom ytterligare skattesänkningar. Skatter är en förutsättning för att bygga det starka samhället.

Att ha höga förväntningar på samhället och politiker är bra! Alla har rätt att förvänta sig trygghet, jämlikhet, jämställdhet och en ljus framtid. Inte bara de rika. Förväntningarna gör att vi utvecklas och blir bättre.

Även om varken drömmar eller lycka formas av politiska beslut, så påverkar våra politiska de förutsättningar som vi ger människor.

För mig handlar den svenska drömmen om att möjliggöra ett jämlikt och tryggt samhälle där var och en kan välja sin egen lycka.