Debatt: Tvångsförflyttning är inte rätt sätt att bryta segregationen

En sorglig effekt av att flera partier omfamnat samarbete med Sverige­demokraterna är att utrymmet för främlingsfientliga och rasistiska förslag har ökat. Vi har hört Moderaterna föreslå att barn i invandrartäta områden ska adhd-testas, Liberalerna vill språktesta tvååringar för att eventuellt omhänderta barn som hamnat efter i utvecklingen och Kristdemokraterna föreslår att migrationsverket ska samla in DNA från invandrare.

Samtliga förslag är en del av högerns strategi att peka ut invandring och invandrade som roten till nästan alla problem i samhället. SD har kunnat luta sig tillbaka och se på när andra partier driver deras politik.

Till detta kommer en diskussion från en regeringsföreträdare om att motverka segregation genom att begränsa antalet boende med utomeuropeisk bakgrund i våra utsatta områden. Det är en retorik som är både orättvis, ineffektiv och avhumaniserande.

Segregationen är i högsta grad en klassfråga. Att göra frågan om ekonomiska skillnader till en fråga om etnicitet göder ­rasismen. Vi vill inte leva i ett samhälle där människor tvingas flytta på grund av var de, eller deras föräldrar, är födda. Bostadssegregationen måste motverkas på andra sätt.

Vad är då Verdandis lösningar för de segregerade städerna?

För det första måste samhället flytta in i de områden som kallas utsatta om inte människor ska flytta ut. Samhällsservicen – som ofta nedmonterats i dessa områden för att i stället koncentreras till rikare och mer välmående områden – måste flytta tillbaka. Alla större förorter måste ha affär, bank, vårdcentral, tandläkare, närpolis, fritidsgård, förskola och skola. För att människor ska återfå hoppet om en framtid i Bergsjön eller Rosengård krävs att de också ser att samhället samlar resurser där som gör det lättare att bo kvar.

För det andra måste olika upplåtelseformer för boende byggas. Det behövs fler hyresrätter i Örgryte och Djursholm och fler villor i de områden som kallas utsatta.

För det tredje måste en social rättvisepolitik bedrivas. Jämlikhet måste återupprättas som ett mål för politiken på nationell, regional och lokal nivå. De ökande klyftorna måste bekämpas och det goda som skapas i samhället fördelas rättvisare.

För det fjärde måste utbildningsnivån höjas totalt i samhället och särskilt i områden med hög arbetslöshet och fattigdom. Riktade insatser på grundläggande skolutbildning samt yrkesinriktad fortbildning ska erbjudas på plats.

För det femte måste jakten på fattiga ersättas av ett krig mot fattigdom. Alla människor ska ges möjligheten att bidra till 100 procent av sin egen förmåga. Endast på detta sätt möter vi segregationen och minskar avståndet mellan rika och fattigare förorter.