Debatt: Turkietavtalet får inte bli modell för flyktingpolitiken

Snart sett alla politiska företrädare, både i Sverige och EU, har vid upprepade tillfällen krävt fler lagliga asylvägar till Europa. Främst som ett sätt att minska döden på Medelhavet men också för att visa global solidaritet. Vi var därför många som hade stora förväntningar på det förslag till ett EU-ramverk för vidarebosättning (även kallat kvotflyktingsystem) som EU-kommissionen presenterade i veckan. Men istället för att bryta med de stängda gränsernas politik och visa ansvar i en global flyktingsituation, den värsta vi sett någonsin enligt FN:s flyktingorgan UNHCR, blev kommissionens förslag en kalldusch.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Istället för att stå upp för ett flyktingmottagande som bygger på de principer för vidarebosättningsprogram som UNHCR fastlagt och som Sverige och andra EU länder redan deltar i, så föreslår kommissionen att vidarebosättningssystemet görs till en bricka i spelet som går ut på att länder utanför EU ska agera gränsvakt och ”kontrollera flyktingströmmar” som tjänstemännen uttrycker det.

Enligt förlaget ska EU prioritera vidarebosättning av flyktingar från länder utanför EU som samarbetar om att stoppa irreguljära gränsövergångar till EU och deportera flyktingar. Detta ”vidarebosättningsprogram” är därmed inget annat än en förlängning och generalisering av det skamliga avtalet mellan EU och Turkiet som trädde i kraft tidigare i år, där Recep Tayyip Erdoğans auktoritära regim anlitas för att stoppa flyktingar från att ta sig till Europa.

Det finns fler problem med kommissionens förslag till ett så kallat vidarebosättningsprogram. Inom ramen för UNHCR:s vidarebosättningsprogram får alla flyktingar permanent uppehållstillstånd. Det ses som en grundstomme i ett tryggt och planerat mottagande som dessutom underlättar integrationsprocessen. I kommissionens förslag är det däremot inte tydligt vilken skyddsstatus som flyktingarna kommer åtnjuta, om de får permanent eller tillfälligt uppehållstillstånd. Detta är en allvarlig urholkning av själva grundprincipen i kvotflyktingsystemet. 

Vidare föreslås kommissionen ges makt att fastlägga och förhandla de konkreta planerna. Det innebär en brist på insyn och demokratisk kontroll. EU:s så kallade vidarebosättningsprogram föreslås också användas till familjeåterförening. Men familjeåterförening är redan en lagstadgad rättighet som inte bör falla inom ramen för ett kvotflyktingåtagande. 

Vidarebosättning är ett etablerat och solidariskt mottagningsprogram som FN:s flyktingorgan UNHCR organiserar för människor som behöver fly och starta ett nytt liv i trygghet. Att som kommissionen förslår, göra det till ett verktyg för gräns- och migrationskontroll, urholkar internationell asylrätt och för oss ännu längre bort från våra internationella och solidariska åtaganden. Amnesty och andra organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och vidarebosättning har redan uttryckt sin djupa kritik mot förslaget.

I september håller FN möte om den globala flyktingsituationen. Sverige kommer dessutom tillsammans med USA och några andra länder stå som värd för ett viktigt möte med fokus på flyktingmottagande. Om denna förvanskning av vidarebosättningssystemet är EU:s bidrag till denna globala kraftsamling är det bara att betrakta som en förgiftad gåva.   

Min förhoppning är att Sverige och andra länder med lång erfarenhet av vidarebosättning i FN:s regi i de kommande förhandlingarna kräver de grundläggande förändringar som behövs. Som ansvarig förhandlare i Europaparlamentet kommer jag göra allt jag kan för att mobilisera de många krafter som står upp för internationell asylrätt, som vill se fler lagliga vägar till Europa, och som vägrar se överenskommelsen mellan EU och Turkiet som modell för en framtida flyktingpolitik, vare sig på europeisk eller global nivå.