Hoppa till innehållet

ETC Göteborg

Debatt: Tillsyn och domstolsprocess är inte samma sak

"Mitt ställningstagande att inte gå till domstol i dessa ärenden innebär dock inte att jag därmed gör avsteg från DO:s tillsynsansvar", skriver Agneta Broberg.
"Mitt ställningstagande att inte gå till domstol i dessa ärenden innebär dock inte att jag därmed gör avsteg från DO:s tillsynsansvar", skriver Agneta Broberg. Bild: Bild: Erik Nylander/TT

ETC Göteborg.

Svar på Janan Zapatas ledarei ETC Göteborg den 23 september.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC Göteborg som står för åsikten.

I förra veckans ETC kunde man av en artikel på ledarsidan få intrycket att DO inte utreder anmälningar om sexuella trakasserier mellan barn. Inget kunde vara mer fel. I realiteten utreder DO i princip alla anmälningar om sexuella trakasserier i skolan som kommer in till myndigheten.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

I juni förra året lämnade jag en skrivelse till regeringen där jag begärde att diskrimineringslagens reglering rörande trakasserier och sexuella trakasserier mellan barn skulle utredas ur ett barnperspektiv. Bakgrunden var att jag anser att nuvarande lagstiftning i dessa avseenden riskerar att medföra en kränkning av barns rättigheter i strid med barnkonventionen.

Enligt nuvarande lagstiftning är DO:s uppgift i ärenden som rör trakasserier eller sexuella trakasserier mellan barn i skolan att utreda om skolan (utbildningsanordnaren) har fullgjort sina skyldigheter att utreda och åtgärda händelserna. Syftet med lagen är alltså inte att utreda trakasserierna i sig eller att ställa en "förövare" till svars. 

För det utsatta barnet kan dock tillsynen i sig vara traumatisk och riva upp sår. En efterföljande domstolsprocess tar dessutom tid, ibland flera år, och eftersom det handlar om att fastställa om skolan har gjort tillräckligt eller inte riskerar utfallet ändå inte ge barnet upprättelse i de fall där skolan kan anses ha fullgjort sina skyldigheter.

En utredning med syfte att gå till domstol riskerar dessutom att indirekt peka ut en "förövare", men utan att detta barn får tillfälle att höras och få sin sak prövad, och det är djupt problematiskt. 

Jag menar också att genom domstolsprocesser lägger vi fokus på upprättelse i efterhand i stället för att stödja och hjälpa barnen i den verklighet de befinner sig i, vilket ur ett barnperspektiv måste vara huvudmålet.

Mitt ställningstagande att inte gå till domstol i dessa ärenden innebär dock inte att jag därmed gör avsteg från DO:s tillsynsansvar. Faktum är att myndigheten utreder så gott som alla anmälningar som kommer in som rör trakasserier och sexuella trakasserier i skolan och utfärdar tillsynsbeslut. 

I ledaren hänvisas också till en psykolog som anser att det kan vara bra att unga förövare hörs av polis. I det sammanhanget är det viktigt att vara medveten om att det i så fall inte handlar om ett förhör som skulle kunna ske inom ramen för DO:s utredning. 

När DO utreder om en skola har levt upp till sitt ansvar att utreda och åtgärda sexuella trakasserier omfattar den aldrig polisförhör. Ett polisförhör kan enbart bli aktuellt om händelserna också anmäls till polis, vilket kan vara en möjlighet, men det handlar då om en helt annan utredning kopplat till ett eventuellt brott, något som ligger utanför DO:s tillsynsansvar.  

Regeringen har till följd av DO:s skrivelse lagt ett tilläggsdirektiv till en pågående utredning där dessa frågor ska utredas. Jag ser fram emot att ta del av utredningens slutbetänkande i december när det ska läggas fram till regeringen.

Ämnen i artikeln