Debatt: Systemet är problemet för klimatet

Vem är värst för klimatet: låginkomsttagaren på landsbygden som kör en bensinbil, utan möjlighet att köpa en elbil, eller storstadsbon som kör sin SUV till jobbet varje dag?

Dagens diskussioner om klimatet låter ofta så här. Jag är bekymrad över att vi har en klimatdebatt som skuldbelägger enskilda individer som har svårt att leva hållbart i en ohållbar värld. Klimatfrågan, den största utmaningen i mänsklighetens historia, kan inte vara individens ansvar att lösa. Det är inte individen, utan systemet som är problemet.

Varje ansträngning för klimatet är en viktig del i att lösa klimatkrisen. Men klimatvinsterna från varje skippad flygresa drunknar i bakåtsträvande politikers ovilja att agera. Om vi alla avstod från 330 000 thailandsresor tur och retur skulle det spara in 1,3 miljoner ton utsläpp. Så mycket utsläpp gav Alliansregeringen bort för en spottstyver när man 2013 valde att sälja utsläppsrätter – som företag inom EU köper för att få släppa ut – som Sverige inte behövde själv.

Samtidigt sprider sig flygskammen över landet. Men lösningen är inte att lägga ansvaret på individen och skuldbelägga varandra för att det är svårt att resa hållbart. Lösningen är en politik som gör de ohållbara alternativen dyrare, och de hållbara alternativen billigare.

Det är politiken som ska skapa förutsättningar för folk att leva klimatsmart. Idag är det inte så. Det är oftast både dyrare och krångligare att välja det klimatvänliga alternativet framför det klimatskadliga. Flyget till London kostar 300 kronor, medan tåget kan kosta 3000.

Systemet måste förändras för att vi ska kunna vända utvecklingen. Företag ska betala för sin klimatpåverkan, och få incitament att utveckla ny, klimatsmart teknik. Därför har Miljöpartiet i sin klimatpolitik fokuserat på systemförändringar. På EU-nivå säkrade vi i våras nästan 420 miljarder kronor till klimatforskning, och har genom reformen av EU:s utsläppshandel ordnat utsläppsminskningar på nästan 50 gånger Sveriges årliga utsläpp.

Politiken måste arbeta för att göra nödvändiga beteendeförändringar så smärtfria, enkla och billiga som möjligt. Det är fel att skambelägga alla som inte lever som i en grön utopi, samtidigt som för lite görs för att förändra systemet i sig.

Skulden borde istället läggas på bakåtsträvande politiker och företag. Från den globala oljelobbyn som jobbar emot varje steg i rätt riktning, till de konservativa krafter som håller fast vid att ge bort nästan hälften av EU:s utsläppsrätter helt gratis. En typ av utsläppsbidrag till företagsjättar som varje år kostar EU-länderna miljardbelopp.

I EU-valet den 26 maj kan du ta ställning för en klimatpolitik som angriper systemet i sig, inte konsekvenserna av det. Mot konservativa politiker som uppmanar medborgarna att handla ekologisk mat och skippa solsemestern, men som vill fortsätta ge företagsjättar utsläppsbidrag för tiotals miljarder kronor.

Det är dags att dumpa uppfattningen att individens ansträngningar räcker för att lösa klimatfrågan. Det är systemet som är problemet, och jag tänker kämpa för att förändra det i grunden. Det ska vara billigt, enkelt och bekvämt att leva hållbart.