Debatt: Sveriges antipalestinska linje skadar förtroendet

I början på juli eskalerade våldet återigen när Israel genomförde en militärräd på Västbanken i Palestina som slängde tankarna tillbaka till början på 00-talet. Det har också under en lång tid skett en intensiv expandering av nya bosättningar samtidigt som projekt finansierade med europeiska skattebetalares pengar förstörs och konfiskeras av israeliska myndigheter. Till och med skolor som är byggda för palestinska barn rivs.

Israels mest högerextrema regering någonsin skyr inga medel. Den högerextrema regeringen med premiärminister Benjamin Netanyahu i spetsen har nu också satt demokratin i landet på spel. Regeringspartierna drev i israeliska parlamentet, Knesset, igenom en rad förslag som bland annat politiserar rättsväsendet i landet. Lagförslagen som den högerextrema regeringen vill få på plats möjliggör också ytterligare och snabbare expandering av israeliska bosättningar på palestinsk mark.

Varken palestinska liv eller den israeliska demokratin verkar spela tillräckligt stor roll för EU och många andra aktörer då de låtsas som att de inte hör eller ser vad som sker under näsan på dem. Israeliska och palestinska befolkningen förtjänar ett liv i fred, frihet och säkerhet. Inte en omvärld som struntar i internationell rätt.

EU:s och medlemsstaternas passivitet är rentav kontraproduktivt ifall EU vill vara en trovärdig aktör för fred, frihet och säkerhet globalt. Den europeiska högerns och extremhögerns vilja att nedmontera palestinska myndigheten är farlig och skulle spela i händerna på de aktörer på båda sidorna som inte vill se fred och samexistens.

Att Moderaterna (M), Kristdemokraterna (KD) och Sverigedemokraterna (SD) valde att i juli rösta nej till Europaparlamentets rekommendationer till EU-kommissionen och medlemsstaterna rörande relationerna med palestinska myndigheten är förkastligt. Inte allt för länge sedan sågs dessutom Sverige som en viktig aktör för fred, men med en högerregering bestående av Europas mest extrema antipalestinska partier har förtroende för Sverige tappats.

Omröstningen i Europaparlamentet under juli månad om rekommendationerna var emellertid ett viktigt steg i rätt riktning. Som Europaparlamentets huvudansvarige för rekommendationerna ledde jag många och långa förhandlingar med de olika partiernas representanter. Jag träffade många aktörer i Sverige, EU, Israel och Palestina för att ta del av dagens utmaningar och problem som de ser. Det skedde flertal bilaterala samtal med parlamentskollegor som direkt eller indirekt blivit utsatta för påtryckningar av aktörer som krävde att de ska skulle rösta emot rekommendationerna.

Under min korta tid som parlamentariker har jag häpnat över att Israel och Palestina-konflikten varit en av de mest polariserande frågorna i Europaparlamentet. För antipalestinalobbyn verkar det palestinska folkets mänskliga rättigheter inte vara ett bekymmer och internationell rätt inte relevant.

I de fall den palestinska myndigheten eller den israeliska regeringen agerar i strid med internationell rätt är det vår skyldighet att se verkligheten som den är och agera därefter. Vill man se en fredlig lösning är viljan att i praktiken nedmontera palestinska myndigheten inte rätt väg att gå. En betydande majoritet från vänster till höger i Europaparlamentet förstod det tillslut och lät sig inte skrämmas då 338 ledamöter röstade för rekommendationerna, 195 emot och 102 avstod.

De svenska högerpartierna M, KD och SD fortsätter dock att stå tondöva inför lösningarna när de röstade emot. I KD och SD finns det inget hopp, men moderata parlamentariker skulle vinna på att lyssna på flera av sina partigruppskollegor i Europaparlamentet som röstade för rekommendationerna. De skulle också få större förståelse för förtrycket den israeliska ockupationen innebär för palestinier genom att lyssna på sin partikollega och före detta utrikesminister Carl Bildt (M). Han har nämligen själv i vissa fall gått längre i sina ut­talanden än vad Europaparlament­ets rekommendationer gör.