Debatt: Barnkonventionen blev mest en symbol

Sex år efter att barnkonventionen blev lag måste frågan ställas: Fungerar den i praktiken, eller blev den mest en vacker symbol? 

Politiker talar gärna om barnens bästa, men i beslut som rör barn syns detta alltför ofta inte. Inget parti driver denna fråga. Inte en enda kommun i landet har genomfört barnkonventionen som lag i sin helhet.

Hur ser det då ut i verkligheten? Ett exempel är Försäkringskassans beslut om barn med funktionsnedsättning. Jag tänker på en sjuårig pojke med flera diagnoser och epilepsi, som ingår i en LSS-personkrets. Föräldrarna ansökte om personlig assistans, men fick avslag. Förvaltningsrätten gick på samma linje. 

Myndigheterna bedömde bara hans praktiska hjälpbehov, som tandborstning och toalettbesök, men bortsåg helt från hans behov av kommunikation, förståelse och delaktighet. När barns kommunikationsbehov systematiskt ignoreras strider det mot både LSS och barnkonventionen.

Barnkonventionens krav på att väga in barnets anknytning, trygghet och framtidstro får ingen reell betydelse i besluten.

Samma mönster syns i tonårsutvisningarna. Ungdomar som bott i Sverige i många år, som gått i skolan och byggt upp sina liv här utvisas ändå – utan att deras bästa prövas som en självständig och avgörande fråga. Barnkonventionens krav på att väga in barnets anknytning, trygghet och framtidstro får ingen reell betydelse i besluten.

Ett annat område där barnets rättigheter lyser med sin frånvaro är våld mot gravida kvinnor. Det finns många exempel på att våldet ökar ju längre graviditeten fortskrider. Både mamma och barn riskerar att dö. 

Om en gravid kvinna dödas räknas det juridiskt som ett mord, även om också barnet dör. Om kvinnan överlever men barnet dör finns inget mordoffer alls. Detta trots att svensk lag säger att ett foster räknas som ett barn efter vecka 22. Barnet saknar alltså rättsligt skydd. När justitieministern i riksdagen fick frågan om regeringen tänker stärka det ofödda barnets juridiska skydd blev svaret nej. Barnkonventionen nämndes inte ens.

Det måste märkas i verkligheten, i varje beslut som rör barn.

När barnkonventionen blev lag 2020 var förväntningarna höga. Barnets bästa skulle få verklig tyngd i besluten. Men nationella granskningar visar att ingen kommun i Sverige tillämpar lagen fullt ut, och att även myndigheter och domstolar brister i att göra barnets bästa till en självständig och avgörande bedömning. Kritiken kommer, gång på gång, från Barnombudsmannen, Bris och Unicef – men inget händer.

Det är hög tid för en ordentlig granskning av hur barnkonventionen efterlevs i kommunerna, i myndigheterna och i rikspolitiken. Barnets bästa får inte fortsätta vara en fras i lagtexten. Det måste märkas i verkligheten, i varje beslut som rör barn. När barnets rättigheter tas på allvar förändrar det beslutsfattandet på många områden – inte bara de som har en direkt koppling till barn.