Debatt: Sverigedemokraterna är vår tids fascister

I Aftonbladets artikel, ”Så vill Sverigedemokraterna ändra grund­lagen” kan man läsa om en rad olika grundlagsändringar Sverigedemokraterna vill genomföra. Förslaget innefattar en rasifiering och diskriminering av det svenska folket, förtryck av minoriteters ställning, arbetarfientlighet, homofobi och begränsningar av yttrandefriheten. Sverigedemokraternas auktoritära tendenser har med andra ord nått nya höjder.

SD menar att det måste specificeras vilket ”folk” som avses med ”folkstyre”, även om regerings­formen i 1§, andra stycket, beskriver ”den svenska folkstyrelsen”. Det är tydligt att man försöker problematisera något som aldrig varit ett problem. Förslaget handlar om att rasifiera det svenska folket. Inte för att göra det tydligt att andra länders folk inte kan rösta i Sverige, utan för att dra gränser inom landet för vem som får och inte får rösta.

Kommer verkligen samer räknas som svenskar i SD:s Sverige med tanke på alla de etniska rensningar och kolonialiseringen som präglar svensk historia? Frågar man Björn Söder så är både judar och samer inte svenskar. Får de därför ingen rösträtt?

Men SD är inkonsekventa. Samtidigt som alla måste assimileras ska detta samtidigt bara gälla vissa grupper. Med detta förslag får enbart vissa ett själv­bestämmande över sitt kultur- och samfundsliv. Vad är rättfärdigheten för denna särbehandling? Politiken ska inte lägga sig i hur människor väljer att uppfylla sina liv. Eller menar SD att människor endast kan få leva i frid om de lever exakt enligt SD:s ideal? Det är tydligt att frihet inte är något SD värnar om.

SD vill även stryka bort första maj. Man menar att det inte är en del av det ”svenska arvet” och är exkluderande. Detta är historielöst. Första maj är en dag för att ta ställning för människors fri- och rättigheter.

Frågan är då varför SD är så arbetarfientliga? Skulle de inte värna om det ”svenska folket”? Eller innefattar det folket alla förutom arbetare? Alla som tar ställning för att människor ska kunna få leva ett bra liv oavsett klass är välkomna. Möjligtvis påvisar SD:s frånvaro vad de egentligen tycker om arbetares mänskliga rättigheter.

I alla år har vi hört SD uttrycka sina homofobiska och queerfientliga åsikter. Jämförelse av hbtq-inkludering med pedofili och tidelag, uttryck som ”coolt med homosexuella i koncentrationsläger”, att transpersoner och icke-binära skulle vara ”mentalt sjuka” och noll stöd för hbtq-reformer i riksdagen. Listan kan göras än mycket längre.

Även att SD går på prideflagg­an är inget nytt. Flaggan är en symbol för mångfald, acceptans, öppenhet och tillhör inte någon organisation eller något parti. I ett försök att förbjuda prideflaggan målar SD upp en nidbild av vad den står för, något som blottar bristen på acceptans och inkludering i deras, i grunden, homofobiska politik.

Istället för att ta på sig offerkoftan kanske SD bör fråga sig själva varför de inte är välkomna i rörelsen. Att jämföra en flagga som står för allas lika värde och mänskliga rättigheter med en flagga med ett bilmärke är inget mindre än förminskande, respektlöst och visar återigen på SD:s trångsynta åsikter.

Medan en flagga ska förbjudas ska en annan flagga skyddas. Det blir tydligt att i SD:s Sverige ska endast vissa handlingar få vistas inom ramen för yttrandefrihet. För SD är koranbränning okej, men det bör kriminaliseras om detsamma görs med den svenska flaggan. I SD:s Sverige finns inget utrymme för demokrati.