Debatt: Sverige slår Norge – i rojalism

Den svenska självbilden säger oss att vi är moderna och öppna för förändring. Och vi förfasar oss gärna över den nationalism och rojalistiska yra som vi ser i vårt grannland, Norge. Norrmännen är tokiga i sin kung! Själva är vi – såklart – lite mer avslappnade.

Den självbilden riskerar att få sig en och annan törn idag. Under den lite grå rubriken ”författningsfrågor” röstar riksdagen om någonting ganska spännande: ska Sverige vara en monarki eller en republik?

I norska Stortinget hölls för ett par veckor sedan en liknande omröstning. Stödet för att göra Norge till en republik var högre än någonsin. 26 ledamöter ville kicka kung Harald.

Om det svenska parlamentet ska vara lika republikanskt som det norska måste 54 ledamöter rösta för den reservation som Vänsterpartiet lagt fram. Det skulle vara en större andel än 26 ledamöter i det numerärt mindre Stortinget.

Det skulle egentligen inte vara något problem att bräcka Norge. Många fler än 54 ledamöter är republikaner. Men i Sverige, till skillnad från i Norge, får de inte rösta som de tycker. Här har vi republikanska partier – Socialdemokraterna och Miljöpartiet – som inte vill genomföra sin egen politik. Åtminstone inte nu. Och då får inte riksdagsledamöterna rösta för partiprogrammets förverkligande.

Den linjen har en kostnad förknippad med sig. Sverige kommer att bli en republik innan vi är halvvägs genom detta århundrade, när opinionen har börjat pressa de politiska partierna. Frågan är om Socialdemokraterna och Miljöpartiet verkligen är nöjda med en historieskrivning som innebär att de bara följde utvecklingen, aldrig ledde den; att de fick släpas till den avgörande omröstningen? Allt fler unga borgerliga politiker har på senare år kommit ut som republikaner. Tänk om det avgörande politiska trycket skulle komma från den kanten istället – en sådan historisk ironi skulle vara svår att svälja åtminstone för Socialdemokraterna. Men det ser ut som om man tar risken. 

Just idag skulle inte Sverige bli en republik, även om riksdagsledamöterna röstade efter eget huvud, som i Norge – eftersom många socialdemokrater stöder vänta-och-se-linjen. Monarkianhängarna har tillsammans en tydlig majoritet. Den räkningen av huvuden skulle också Socialdemokraterna och Miljöpartiet kunna göra, och låta åtminstone de riksdagsledamöter som är republikaner rösta som de tycker.

Gjorde man det, skulle det precis som i Norge ge en vitamininjektion för hela republikfrågan. Och det kan väl knappast Socialdemokraterna och Miljöpartiet ha någonting emot, med tanke på partiprogrammen? Republikanska föreningen kan respektera – även om vi inte håller med – argumentet att en republik måste ha en starkare folklig förankring. Men att man inte vill gå i frontalkrock med opinionen behöver ju inte betyda att man säger nej till varje chans att påverka den. Opinioner formas både uppifrån och nedifrån. Det har betydelse vad riksdagspolitiker säger och gör. Om Socialdemokraternas och Miljöpartiets gruppledningar gjorde som i Norge – räknade huvuden och tillät fri röstning – skulle man ge republikfrågan en skjuts och ändå inte behöva överge sin försiktighetsstrategi.

Konsekvensen om partiledningarna inte vill ge den republikanska sidan en millimeter, är att vi blir passerade av Norge i framstegsvänlighet och progressivitet. Den svenska självbilden får sig en törn. Och vi förlorar mot Norge. Det är aldrig, aldrig roligt.