Debatt: Sverige medverkar till ­Turkiets förtryck av kurder

Som en svensk av kurdisk härkomst anser jag det vara av yttersta vikt för den politiska diskursen om Sveriges anslutning till NATO att dela några personliga perspektiv. Det är nödvändigt att betona att det finns två separata, men sammanlänkade överväganden gällande den svenska regeringens svar i allmänhet och de specifika och omedelbara konsekvenserna det kan medföra för kurderna i Turkiet.

När det gäller den första punkten är den allmänna uppfattningen bland de som inte arbetar för regeringen att NATO-förhandlingarna har varit en pinsamhet för den svenska regeringen. Erdogan har effektivt dragit den svenska regeringen efter sig och ställt olika krav, varav många har den svenska regeringen gått med på. Dessa eftergifter har lett till lagändringar, återupptagande av vapenförsäljning från svenska vapentillverkare till den turkiska regeringen, upphörande av stöd till PYD/YPG och krav på F-16-jet från USA.

Jag anser att Sverige har förrått inte bara kurderna utomlands utan även de kurdiska medborgarna i Sverige. Svensk eftergift har redan fått konsekvenser för kurdiska asylsökande, där Säpo (Säkerhetspolisen) aktivt har samarbetat med Migrationsverket för att utfärda rapporter som är ökänt svåra att överklaga, eftersom delar är hemligstämplade.

Självklart innebär inte detta att alla kurdiska asylsökande är oskyldiga, men Sverige har en skyldighet att vara medveten om de allvarliga konsekvenserna (tortyr, långa, om inte obegränsade, fängelsestraff) som dessa asylsökande kommer att möta. Terroranklagelser är vaga och breda. En persons terrorist kan ibland vara en annans frihetskämpe. Dessutom är det svårt att se vilken tröskel för ’terrorism’ som gäller för Turkiet när det gäller den kurdiska frågan. Möter uttryck av sympati för PKK tröskeln? Möter helt enkelt deltagande i PKK-arrangerade evenemang tröskeln?

Tröskeln är förmodligen ganska låg om den turkiska inrikespolitiken är något att gå efter, och Sverige verkar inte ha några problem med att tillmötesgå turkiska krav. Att skicka tillbaka dessa individer innebär i praktiken att skicka dem till slakt. Att förvänta sig något annat från Turkiet är rent ut sagt idiotiskt. På samma sätt är beslutet att sluta stödja PYD/YPG en betydande besvikelse. Detta är inte bara den styrka som mest pålitligt och effektivt bekämpade ISIS, utan det är också den styrka som för närvarande bekämpar ISIS-cellerna i Syrien.

Det är obegripligt för mig hur den svenska regeringen har gått långt för att förråda just de människor som är ansvariga för att hålla ISIS-fångar i läger och upprätthålla ordningen i regionen. Man får inte glömma att det var den turkiska regeringen som köpte olja från ISIS och finansierade ex-ISIS-soldater för att ta över Afrin, vilket ledde till etnisk rensning och tvångsförflyttningar i ett område som historiskt tillhört kurderna. Slutligen kommer Sverige oundvikligen att ha kurdiska människors blod på sina händer. Turkiet har varit och fortsätter att vara extremt brutal i sitt förtryck av kurderna. Försäljningen av vapen och potentiella F-16-jet kommer bara att intensifiera attackerna som Turkiet utför. Detta kommer sannolikt vara mest uppenbart med flygattacker i KRG (norra Irak), där Turkiet redan är aktivt, samt en ökad offensiv i Rojava (norra Syrien).

Enligt min uppfattning har Turkiet lyckats med två saker. För det första har landet gjort kurderna, särskilt sårbara kurdiska asylsökande i Sverige, till måltavlor och därigenom utökat sin makt att hantera pro-PKK-kurderna, oavsett deras grad av inblandning med PKK. För det andra kommer Turkiet oundvikligen att öka sin militära styrka för att ytterligare pressa kurdiska rörelser som landet inte kan kontrollera och som man befinner sig i konflikt med (PKK, YPG, PYD).

Oavsett vad som händer härnäst tror jag att Sverige kommer att medverka till förlusten av liv och fortsatt förtryck av kurdiska människor. Inget av detta skulle vara möjligt utan den svenska regeringens eftergivenhet, vilket har lett till att svenskarna förrått kurderna. Som det gamla kurdiska ordspråket säger: ”Inga vänner utom bergen”. Historiskt har det visat sig vara sant för kurder, gång på gång.