Debatt: I anständighetens namn – stoppa utvisningarna till Afghanistan

Sedan början av augusti sittstrejkar unga flyktingar från Afghanistan i Stockholm. De kallar sig Ung i Sverige. Genom sin aktion och sin rörelse har de kunnat vända sin utsatthet till en imponerande kraft för att göra sina röster hörda, grundad i sammanhållning och solidaritet.

Ung i Sverige kräver ett stopp för utvisningarna till Afghanistan, men har även använt sin plattform för att visa solidaritet med andra grupper i Sverige. De har till exempel uttalat sitt stöd för ockupationen av BB i Sollefteå och ställt sig bakom krav på höjda pensioner.

Den 1 september flyttade Ung i Sverige från Medborgarplatsen till Norra bantorget, eftersom detta – som de skrivit i sitt upprop – ”är en plats där människor samlats genom historien för att lova varandra att hålla ihop och bygga landet”.

Vi i fackföreningsrörelsen har ett stort ansvar att stå sida vid sida med förtryckta och utsatta människor. Så värnar vi den internationella solidariteten, och i förlängningen våra gemensamma intressen.

Att Sverige utvisar människor till Afghanistan vittnar om en moralisk kollaps i den förda flyktingpolitiken: I 32 av Afghanistans 34 provinser råder vad Migrationsverket själva benämner som en ”inre beväpnad konflikt”, och situationen beskrivs som ett ”eskalerande dödläge där konfliktaktivitet och stridigheter intensifieras”. Dagligen nås vi av nyheter om exploderande bomber och andra terrordåd runt om i Afghanistan.

En stor del av de sittstrejkande i Ung i Sverige tillhör dessutom den förtryckta minoritetsgruppen hazarer. De utsätts för ett omvittnat systematiskt våld som de afghanska myndigheterna oftast blundar för, om de inte är direkt delaktiga.

Många av de som i dagsläget utvisas från Sverige är hazarer som på grund av förtrycket har vuxit upp som papperslösa i Iran, och har inget nätverk eller anknytning till Afghanistan.

Det borde vara en självklarhet att Sverige inte ska utvisa människor till krigets fasor. Att utvisningarna till Afghanistan under nuvarande förhållanden tillåts att fortsätta betyder att de mänskliga rättigheterna sätts ur spel.

Då många flyktingar inte kan återvända utan stor fara för sina liv resulterar den nuvarande politiken därtill i att allt fler tvingas att leva som papperslösa. De arbetsvillkor som dessa ofta tvingas att underkasta sig undergräver tryggheten på våra arbetsplatser, och på sikt även kollektivavtalen. Genom att stödja de afghanska flyktingarna, som står redo att komma in på den svenska arbetsmarknaden, värnar vi också om våra villkor på arbetsplatserna.

Vi vill med detta uttalande uppmana regeringen att i humanitetens och anständighetens namn stoppa utvisningarna till Afghanistan. Vi uppmanar alla organisationer inom arbetarrörelsen, fackföreningar, partier och andra sociala rörelser att ansluta sig till detta krav, att anta detta uttalande som sitt eget, och att ställa sig solidariska med de modiga ungdomarna i Ung i Sverige.