Regeringen måste stoppa utvisningarna till Afghanistan!

Många som söker asyl i Sverige och ursprungligen kommer från Afghanistan får i dag avslag och utvisas. De är ofta ensamkommande tonårspojkar. Många är hazarer, en folkgrupp som är utsatt för frekvent diskriminering, hot och våld i Afghanistan, särskilt av de talibaner som nu krigar för att återta makten i landet. Många har växt upp på flykt i grannländer. När de fyller 18 år, eller bedöms vara 18 år, kan de ändå utvisas ensamma till Afghanistan om de inte kan bevisa att de har ett personligt skyddsbehov.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Den vanligaste anledningen till avslaget är att svenska myndigheter bedömer att de kan få skydd som internflyktingar i Afghanistan. Vissa städer, till exempel Kabul, anses vara tillräckligt säkra att återvända till. Kabul är en stad där terrorattentat mot civila är vardagsmat och det inte finns några möjligheter att försörja sig utan kontakter. Unga riskerar att värvas av miliserna eller utnyttjas sexuellt, bara för att överleva. Det finns redan mer än en miljon internflyktingar som regeringen har svårt att hantera.

Det är första gången jag skriver en debattartikel själv. Jag är 18 år och rädd för vad folk ska tycka om min artikel. De afghanska pojkarna är 18 år och rädda att utvisas till ett land där det, enligt Utrikesdepartementets senaste rapport ”råder omfattande brister i respekten för de mänskliga rättigheterna” och ”säkerhetsläget för civilbefolkningen är allvarligt och väpnad konflikt pågår i flera delar av landet.” De är 17 år och rädda för sin 18-årsdag då de kommer förlora sin gode man, sitt ungdomsboende och sin skola. De är 16 år men behandlas som vuxna av Migrationsverket för att deras handlingar inte duger.

De är rädda att utvisas till ett land som 2016 rankades som det mest terrordrabbade i världen efter Irak enligt Global Terrorism Index. Ett land där FN:s organisation på plats, UNAMA, rapporterar 715 civila döda och 1 466 skadade till följd av väpnade konflikter under det första kvartalet 2017.

Oron inför beslutet, 18-årsdagen och den eventuella utvisningen leder till psykisk ohälsa. Det är inte ovanligt med posttraumatisk stress från tidigare upplevelser i kriget och på flykt. Det går rykten. När ska nästa plan gå? Vad väntar i Afghanistan? Ett antal självmord har rapporterats. Många likställer utvisning med döden och flera ensamkommande har uttryckt att de hellre tar livet av sig i Sverige. Lärare, socionomer, familjehem och psykologer står inte ut, och jag står inte ut med att välfärdslandet Sverige bedriver en migrationspolitik som gör unga pojkar självmordsbenägna.

Jag är 18 år. Jag sitter i min egen lägenhet. Mina föräldrar skickar pengar till mat varje vecka. Jag hade turen att födas i Sverige och har aldrig ens tänkt tanken att jag skulle tvingas flytta. Jag är 18 år. Jag klarar mig inte helt själv och ingen förväntar sig att jag ska göra det heller. Jag har aldrig behövt bevisa att jag är berättigad den svenska välfärden. Ingen har ifrågasatt min identitet eller min ålder. Jag har aldrig behövt vara rädd att kidnappas eller dödas och det ska ingen 18-åring behöva vara.

Förresten vet jag inte varför någon människa ska behöva vara rädd för det. De flesta som nu utvisas till Afghanistan är utsatta på samma sätt. En del är rädda för att hotas personligen efter strider om mark, religiösa regler eller att de haft kontakt med utlänningar.

Det är så orättvist. Jag kan inte göra något åt det, men ni kan. Migrationsverket, regeringen; Stoppa utvisningarna till Afghanistan!