Debatt: Stoppa den oseriösa alternativmedicinen

Kvacksalverilagen ger som den ser ut i dag ett otillräckligt skydd mot oseriösa alternativmedicinska behandlingar. Detta måste åtgärdas, skriver styrelsen för organisationen Vetenskap och folkbildning.

Alternativmedicinbranschen i Sverige omsätter varje år flera miljarder kronor. Genom butiker, skönhetssalonger och mottagningar säljs dagligen kurer, kurser och onödiga kosttillskott till människor med fysiska eller psykiska besvär. Trots otaliga exempel på motsatsen hävdar utövare av homeopati, ayurveda, örtmedicin och andra alternativa behandlingsformer ofta att deras behandlingar både fungerar och saknar biverkningar. 

I vissa fall är produkterna ofarliga och har som enda effekt att de gräver djupa hål i plånboken hos den som väljer att inhandla dem. 

I andra fall kan alternativa behandlingsmetoder få allvarligare konsekvenser. I Helsingborgs Dagblad den 28 juni kunde vi läsa om hur en svårt cancersjuk man lurades på tiotusentals kronor för en overksam mix baserad på björkavkok. Tidigare i år kunde vi i en kvällstidning läsa en artikelserie av journalisten Anna Bäsén, som med dold kamera besökt flera alternativmedicinska mottagningar. Trots att hon var fullt frisk diagnostiserades hon under sina besök med en mängd olika åkommor och rekommenderades ett stort antal dyra produkter. Enligt läkare kunde flera av de preparat hon uppmanats att äta resultera i skador på lever och njurar. Alternativmedicin kan alltså vara direkt farlig för patienten.

Alternativa behandlare kan heller inte alltid upptäcka vissa sjukdomar som inom den riktiga vården enkelt skulle diagnostiseras med ett blodprov eller en röntgenbild. På detta sätt riskerar svåra sjukdomstillstånd att förbises. För allvarligt sjuka personer kan det vara en skillnad mellan liv och död. 

I patientsäkerhetslagen regleras vad personal inom den gängse hälso- och sjukvården får, och måste, göra i sin yrkesroll. Det handlar till exempel om att man måste föra journal och att de behandlingar som erbjuds patienten ska vara evidensbaserade och ges i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Denna lag är till för att skydda patienter mot olämpliga behandlingar inom vårdens omsorg och omfattar vårdgivare med en legitimation eller annan behörighet som är utfärdad av Socialstyrelsen. Övriga verksamma inom hälso- och sjukvårdsområdet, som alternativbehandlare, behöver inte rätta sig efter dessa krav. 

För att skydda svårt sjuka människor från lurendrejare finns ett avsnitt i lagen, den så kallade kvacksalverilagen, som reglerar vilka åkommor personer som saknar medicinsk behörighet inte får behandla. Det handlar om speciellt allvarliga sjukdomar och om sjukdomar som regleras av smittskyddslagen. Det är heller inte tillåtet att behandla barn under 8 år. 

Tyvärr är kvacksalverilagen inte heltäckande. Bland annat saknas regleringar kring vilka som får behandla psykiskt sjuka personer. Detta innebär att det är helt lagligt för personer utan formell utbildning att behandla bland annat självmordsbenägna personer.

Alternativmedicinbranschen är en sektor som varje år tjänar enorma summor på att erbjuda sjuka människor verkningslösa behandlingar. Denna typ av kvacksalveriverksamhet, som inte bara skor sig på människors tragedier, utan även utsätter dem för stora risker, kan inte beskrivas på annat sätt än som hänsynslös och cynisk. Genom att kvacksalverilagen enbart inkluderar ett begränsat antal fysiska diagnoser, kan branschen fortsätta att sko sig på desperata människor. Det är dags att sätta stopp för detta. 

Vi uppmanar därför alla svenska riksdagspolitiker som värnar om människors hälsa att omgående skärpa lagstiftningen och ge åklagare och polis resurser att lagföra oseriösa alternativbehandlare!

Linda Strand Lundberg
ordförande Vetenskap och Folkbildning

Dan Larhammar
professor i molekylär cellbiologi, styrelseledamot i Vetenskap och Folkbildning

Martina Olsson
doktorand i medicinsk vetenskap, styrelseledamot i Vetenskap och Folkbildning 

Christine Öberg 
doktor i medicinsk vetenskap, styrelseledamot i Vetenskap och Folkbildning