Debatt: Ställ dig på kvinnornas sida, Tobias Billström

Idag deltar jag tillsammans med hundratals andra på ett evenemang i Storkyrkan i gamla stan i Stockholm.  Tillsammans sörjer vi alla liv som spillts och alla familjer som slitits isär. Tillsammans höjer vi våra röster. Vi är beredda att göra allt vi kan för att det här ska bli våren då Irans kvinnor vinner sin frihet. Tillsammans gör vi det som den iranska befolkningen riskerar sina liv för: kräver förändring. För det är i tystnaden som kampen för frihet och rättvisa dör. Och det finns ingenting som är lika ljuvt i en totalitär regims öron som omvärldens tystnad. 

Den kamp för frihet och jämlikhet som sedan i höstas pågår i Iran kommer skrivas in i historieböckerna. Iraniernas strid för kvinnors – och i förlängningen hela befolkningens – frihet kommer att prisas. Omvärldens brist på handlingskraft kommer däremot inte att ses på med blida ögon. Vi kan räkna med att domen kommer att vara hård och från Sveriges regering är det tyst.  

I takt med att den blåbruna regeringen flyttade in i regeringskansliet flyttade ambitionerna om en bättre värld ut. Sveriges anseende och starka röst för jämlikhet och flickor och kvinnors frihet i världen tog lång tid att bygga upp – men gick snabbt att rasera. Utrikesminister Tobias Billströms brist på handling mot den iranska mördarregimen är det yttersta beviset på det.

Sedan Jina Mahsa Aminis död i höstas har miljontals iranier trotsat regimen och med livet som insats krävt förändring.  Kraven på frihet och jämlikhet har fått regimen att fängsla och avrätta demonstranter och för varje dag som går blir offren fler. Men brutaliteten har inte stoppat massorna av demonstranter. Det finns inget folklig stöd för den könsapartheid som fråntagit kvinnors självbestämmande och rättigheter. Den samhällsordningen har fått brutala konsekvenser för miljontals människor. Barn har blivit bortgifta, kvinnor våldtagna inom äktenskapet och tvingade in i ett liv med mannen som familjens överhuvud. 

I mellandagarna kallade regeringen långt om länge upp Irans ambassadör, men det räcker inte. Detsamma gäller för de sanktioner som EU infört. De räcker inte hela vägen. Det är hög tid för Tobias Billström att höja tonläget och sätta ytterligare press på den iranska regimen istället för att ägna sina tid åt att krypa för Erdogan. Sverige kan bättre än den tystnad som de senaste månaderna dånat från utrikesdepartementet.

Regeringen kan göra betydligt mer för att Sverige och EU ska stå på kvinnornas sida.

Miljöpartiet kräver att Sverige verkar för:

• Terrorstämpling  av iranska islamiska revolutionsgardet och ministeriet för underrättelsetjänst.
  
• Bojkott av den iranska regimen och utvisning av dess agenter.
   
• Utfärdande av fler sanktioner på EU-nivå mot personer som begått kränkningar av mänskliga rättigheter.
• Den svenska regeringen måste omedelbart agera mot de iranska agenter som förföljer och hotar svenska medborgare.
• EU måste fortsätta utfärda och utvidga sanktioner mot de personer som har begått kränkningar av mänskliga rättigheter samt deras närmaste familjer.
• EU måste aktivt agera för distribution och upprättande av kommunikationskanaler till de som påverkas av nedstängningar av internet.
• Svenska myndigheter måste säkerställa att ingen utvisas till förföljelse i Iran. Ingen som flyr förtryck på grund av till exempel kön, religion eller politisk uppfattning ska skickas tillbaka till tortyr.

Zan, zendegi, azadi – kvinna, liv, frihet.

Irans kvinnor ska bli fria.