Stadsplanera med barnens bästa i fokus

stadsplanering

”Barnen är vår framtid” är en devis som alla skriver under på. Hur vägen till denna framtid ska se ut råder det däremot delade åsikter om. Stadsplanering är en av faktorerna som påverkar våra barns möjligheter till en bra uppväxt. Därför är det viktigt att vi frågar oss hur vill vi att våra bostadsområden, hus och vägar ska se ut.Under tidigare decennier var det givet att stadsplanerarna lämnade stora obebyggda ytor bland husen med träd, gräs och bergsknallar – fria ytor där alla kunde röra sig och det var säkert för barn att leka. Ett exempel på ett sådant bostadsområde är Hammarbyhöjden söder om Stockholm. Området byggdes under 30- och 40-talet för att den trångbodda arbetarbefolkningen på Södermalm i Stockholm skulle få bra boendemiljö. Husen placerades på lämpligt avstånd från varandra. Terrängens höjdskillnader behölls, bergen sprängdes inte bort. Tallarna, ekarna och björkarna bevarades och sveptes in för att inte ta skada under byggtiden.

Husen hade fönster åt alla håll för att ljuset skulle stråla in. Folkhälsoaspekten genomsyrade all stadsplanering och politikerna hade både viljan och makten att förverkliga arkitekternas vackra visioner.

I dag är läget helt annorlunda. Makten har förskjutits från politiker som hade befolkningens bästa för ögonen till ett fåtal stora byggbolag. Dessa vill bygga så högt, tätt och centralt som det någonsin går. Detta ger större vinster för bolagen vilket är deras huvudambition. Allmännyttans byggare hade under tidigare decennier haft de boendes miljö och väl för ögonen, nu lyser denna ambition med sin frånvaro. En chef på Svenska bostäder uttryckte nyligen tidsandan så här: ”Det behövs inga granar i en stad.” Ingen plätt i innerstaden är för obetydlig för att man inte ska kunna klämma ett högt hus på platsen. Just centralt byggande i våra städer är attraktivt eftersom priset kan trissas upp till astronomiska summor i denna bostadsbristens tid. Denna brist är dock en skapad brist. I Stockholm skulle över 40 000 bostadsbyggen kunna startas i morgon. Markanvisningarna är klara men byggbolagen vill inte sätta igång på grund av lägre vinstmarginaler i ytterområden. Varför inte utsätta dessa för konkurrens från andra länders bolag?

De stora byggbolagens (Skanska, NCC, JM, PEAB) kartelliknande sammanslutning har mäktiga allierade i sin politik. Handelskammaren vill att så många människor som möjligt rör sig i innerstaden och shoppa för allt vad tygen håller. De stora tidningarna DN, Svenska Dagbladet och den digra floran av annonsfinansierade lokaltidningar är i högsta grad insyltade i detta spel.

Pappersupplagorna är beroende av de intäkter som byggbolagens, innerstadsgalleriornas och mäklarnas annonser ger. De upptar ofta fler sidor än tidningens redaktionella innehåll. En tidning biter inte en matande hand. Tidningarnas samarbete med byggherrarna inbegriper även redaktionerna. I min dagliga borgerliga tidning DN ges det stort utrymme till både anställda och frilansskribenter som för ut byggarnas förtätningsbudskap.

Det är dags att såväl medier som byggbolag och politiker lyssnar på forskarnas och medborgarnas synpunkter och sätter barnen och alla våras bästa i centrum.