Debatt: Språktester ökar exkluderingen – inte integrationen

Den 15 september 2020 föreslog den svenska migrationskommittén språkkunskaper som ett krav för permanent uppehållstillstånd, PUT, i den nya migrationslagen. Här menar migrationskommittén att brist på språkkunskaper skapar svårigheter att integreras i samhället. Det stämmer! Det är dock lika viktigt att fundera på vad det innebär att tillföra språktest för såväl enskilda personer, såväl som vårt samhälle i stort.

Språktest riskerar att öka exkluderingen i samhället genom att skapa starkare gränsdragningar mellan befolkningsgrupper, liksom kategoriseringar beroende på språknivåer. Förslaget innebär att det ska ges dispens för vissa grupper som har funktionsvariationer eller personliga förhållanden som påverkar språkinlärningen. Samtidigt visar forskning att det finns andra lingvistiska, institutionella, och sociala faktorer som gör att språktest inte är lösningen. Språktesterna förväntas i första hand omfatta vuxna SFI-studenter. Här visar forskning att språkinlärning blir svårare med åldern, och därmed krävs det mer investering i tid för effektiva inlärningsresultat. Ett problem som uppstår här är att språktest föreställer sig språkinlärning som en kortsiktig övergång. Tvärtom bör språkinlärning förstås som en långsiktig process som pågår över tid och som inte kan utvärderas av språktester.

Sedan 1980-talet och framåt har SFI-lärande kritiserats i sin teori och praktik. Forskning visar på starka behov för mer effektiv undervisning gällande metod och underlag, samt krav på behöriga lärare. Kan nuvarande SFI-undervisning ge en grund i de språkkunskaper som beskrivs i förslaget som krav att bli en medborgare? Frågan blir också vem kan bestämma sådana krav? Istället för att införa disciplinerande regelverk som berövar människor rätten till trygghet genom PUT – är det inte rimligare att satsa på undervisning och tillförande av riktiga möjligheter att tala svenskan! Att ge människor en basal trygghet i termer av medborgarskap eller PUT skulle kunna ses som en grundläggande psykosocial satsning för att möjliggöra bättre läromiljöer.

Språktest är ingen språklig diskussion. Det bör istället ses som del av en gränspolitik som skapar ytterligare stratifiering gällande rättigheter i samhället. Det finns många som är delaktiga i olika sammanhang i det svenska samhället och som, på grund av olika skäl, inte skulle kunna klara språktester. Samtidigt behöver vi titta närmare på hur det ser ut för migranter som efterfrågas behärska språket, fastanställas och försörja sig inom väldigt kort tid, krav som är svåra att uppnå även för infödda svenskar.

Språkinlärning kan inte tvingas fram genom språktest. Tvärtom kommer språktest att försvåra motivationen för språkinlärning genom att skapa känslor av osäkerhet. Framgångsrik språkinlärning härrör från personers eget intresse, möjligheter och villighet att lära sig. Genom språktest kommer svenskan bli ett verktyg att uppfylla krav istället för att vara ett mål i sig. Därmed riskerar språktest att skada den verkliga anknytningen mellan individer och det nya hemlandet. Det går inte att mäta delaktighet i samhället med hjälp av språktester, därför kan det inte heller användas som ett argument för integration.

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.