Opinion
Debatt: Snälla V – S är ”just not that into you”
Dagens ETC
Vänsterpartiet beter sig som en sjundeklassare som vill skaka av sig den nördiga kompisen när den coola niondeklassaren närmar sig. Och S är likadana, fast ett snäpp åt höger. V trånar efter S, som trånar efter M – och vänstra planhalvan lämnas helt tom, skriver Elisabet Forssell, tidigare V-politiker.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
“He’s just not that into you!”
Det är den befriande insikten som Miranda får i ett avsnitt av 90-talsserien ”Sex and the City”. Låt honom gå, sluta analysera och försöka behaga honom, sluta tråna efter honom. När ska du bara inse och acceptera att han helt enkelt bara inte är särskilt intresserad? Gå vidare, fokusera på dig själv och dina intressen, lev ditt liv!
Vänsterpartiledningens jämmer över hur Socialdemokraterna inte vill närma sig dem – de tittar bara åt andra – är pinsamt och patetiskt. Det är verkligen inte ont om exempel där Socialdemokraterna har visat V att de inte vill så mycket som ses på stan.
Efter valet 2018 gick det så långt att partiledningen i S skickade ut ett dekret till alla kommuner och regioner att man så långt det överhuvudtaget var möjligt skulle undvika att regera med V. I Umeå, där jag jobbade som kommunpolitisk sekreterare, fick S, V och MP egen majoritet. Ändå valde S att bilda minoritetsstyre utan V. Tydligare kan det inte sägas.
Nästan ett decennium senare har självutplånaren V fortfarande inte tagit hinten. Partiet fortsätter att förlåta, förstå, tråna och räcka ut en darrande hand.
Som 40-plussare med erfarenhet som nämndeman i kvinnofridsmål och med många bekanta som varit i destruktiva relationer vill man bara säga: Avlägsna dig från denna opålitliga partner. He’s just not that into you. Han vill dig inget väl. Ingen kan älska dig om du inte älskar dig själv.
Var du. Briljera som du. Allt annat är dömt att misslyckas.
Och här har vi problemet med Vänsterpartiet. De älskar inte sig själva. Partiledningen ser på medlemmarna som ett nödvändigt ont. Som pinsamma att behöva förhålla sig till när S, DN och SVT tittar på.
Likt en sjundeklassare som vill skaka av sig den nördiga kompisen när den coola niondeklassaren närmar sig. Och S är likadana, fast ett snäpp åt höger. V trånar efter S, som trånar efter M – och vänstra planhalvan lämnas helt tom.
När ska de börja stå upp för sitt eget partiprogram och sin egen rörelse? Stå upp för den de är? Precis som i högstadiet är ju det den enda hållbara strategin. Det enda som är coolt på riktigt, och det enda som attraherar nya följare, är att vara sig själv och stå för det.
Skit i vad som är inne och skit i vad Stockholmsklägget tycker och rapporterar, för sjutton. Zohran Mamdani vann inte väljare i New York därför att han var ute och klubbade, utan därför att han stod på sig för bostäder och barnomsorg åt alla. Därför att han stakade ut sitt eget politiska projekt och höll fast vid det.
Om man vågar stå kvar när skitstormen viner, istället för att vända kappan efter vinden, då börjar man så småningom hösta respekt.
Vänsterpartiet borde ta lärdom av Sverigedemokraternas framgångssaga. Hånade av etablissemanget stod de fast vid sin radikala politik och sina samhällsomvälvande åsikter. Från att inte ens sitta i parlamentariska församlingar gick de till att få nästan en tredjedel av alla röster i Sverige.
För så här är det: för politiska partier som för politiker som för enskilda människor gäller samma sak. Var du. Briljera som du. Allt annat är dömt att misslyckas.
Kommentarer
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler. Läs reglerna innan du deltar i diskussionen. Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.
Detta kanske också intresserar dig
Importen av rysk fisk måste stoppas
I det här kriget är det inte bara sanningen som står på spel
Att riva upp permanenta uppehållstillstånd hotar både rättsstaten och integrationen
Kvinnor halkar efter män i livslängd
Irans största hopp sitter i regimens fängelser