Debatt: Sluta måla en skenbild av tillståndet för skogen

Marianne Eriksson på Gillaskog AB efterlyser saklig dialog och samarbete men kommer själv med provocerande påståenden (6/2). Hon slår undan fötterna för sin egen trovärdighet genom att förneka vår skogshistoria och vedertagen vetenskap, samt genom att låtsas som att det skulle råda vetenskaplig konsensus om att kalhyggesmodellen och biobränslen från skogen är odelat bra för klimatet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Närmare 800 forskare skrev under ett brev till EU:s parlamentariker i januari 2018 där de motsätter sig denna bild.

Likt en klimatförnekare hävdar Marianne Eriksson att skogsnäringen inte skapar problem varken för den biologiska mångfalden eller för klimatet. Likt metoderna från olje- och tobaksbolagslobbyister i USA, vill hon sprida tvivel hos allmänhet och beslutsfattare om huruvida ”den svenska modellen” av skogsbruk verkligen påverkar miljön negativt. Skogsbrukets negativa påverkan på biologisk mångfald är ett faktum. Källorna är statliga verk, naturvårdsforskares bedömningar och vetenskapliga artiklar – listan med referenser ryms svårligen i denna slutreplik.

Den svenska naturvårdens samlade kunskap om skogens mångfald av arter och deras status är central och finns nogsamt samlad i den svenska rödlistan. ArtDatabanken konstaterar i rapporten ”Tillståndet i skogen” från 2011 att: ”Anledningen till att tre av fyra rödlistade skogsarter minskar är omvandlingen av kontinuitetsskogar till produktionsskogar.”

Hjärnorna bakom ”Svenska skogen” har beslutat sig för att måla en ny skenbild av dagens skogstillstånd där det moderna skogsbruket ska framstå som hållbart och där utarmningen av naturen skylls på vad som hände förr i tiden. Sveaskog, ett av bolagen bakom kampanjen hävdade nyligen att: ”ur ett historiskt perspektiv hade vi nästan avskogat Sverige på 1850-talet”. En sanslös historieförvanskning! Varför blomstrade sågverksindustrin i Norrland på 1850-talet om det samtidigt skulle varit brist på sågbart timmer? Sanningen är att det fanns betydligt mer av naturlig art- och timmerrik skog i Norrland på 1850-talet än i dag.

Marianne Eriksson skriver:

”330 000 enskilda skogsägare med olika mål och skogsskötsel. Det borgar för variation och mångfald.”

Så länge LRF, Mellanskog, Södra med flera är rådgivare åt och sköter många privata skogsägares fastigheter med schablonskogsbruk: kalhygges- och plantagemodellen, så innebär det tyvärr samma negativa resultat för klimatet och biodiversiteten som skogsbolagens skogsmissbruk.

Däremot har Eriksson rätt i att de privata markägarna egentligen är en brokig skara som i mycket högre utsträckning borde strunta i virkesköparnas enkelspåriga råd, och istället utgå från vad som är viktigt för dem: rekreation, mångbruk och naturens fortlevnad.

Sist men inte minst: vi vill förstås samarbeta för att nå miljömålen, men förutsättningen är att skogsnäringen inte fortsätter låtsas som det regnar när arterna i rödlistan i bästa fall trampar vatten.