Debatt: Släpp ut barnen ur monarkins gyllene bur

Under de senaste veckorna är vi säkert många som mer eller mindre kr∞itiskt sett SVT:s program om kungafamiljen, statschefens gyllene tron och kungabarnen i monarkins gyllene bur. I dokumentären ”Sessan – en kunglig historia” om statschefens syster Birgittas uppväxt vittnar hon själv om hur udda barndomen var. För oss är det tydligt att även dagens statschefs barn har suttit i och barnbarn sitter i den gyllene buren. Detta samtidigt som barnkonventionen numera är svensk lag. Barnkonventionens 54 artiklar handlar om barns rättigheter och hur de ska tillgodoses.

Barnkonventionens artikel 14 lyfter fram att alla ”barn har rätt att utöva vilken religion de vill, eller ingen alls.” Hur kan vi säkerställa detta när successionsordningens fjärde paragraf säger att statschefen måste vara ”av den rena evangeliska läran” och att ”sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära”? Det kungliga religionstvånget är ett uppenbart brott mot barnkonventionens religionsfrihet.

Artikel 13 i barnkonventionen ger barn rätt till ”yttrandefrihet; att tänka, tycka och uttrycka sina ­åsikter”. Samtidigt har vi en kungafamilj som inte tillåts uttala sig i frågor som rör politik eller om annat som det inte råder konsensus kring i samhället. Yttrandefriheten är givetvis redan reglerad i svensk lag sedan länge, men det förändrar inte det faktum att våra kunglig­heter vänligen men bestämt ombeds att hålla sina åsikter för sig själva.

Barnen i familjen Bernadotte kan inte gå med i ett demonstrationståg, skriva en debattartikel eller knappt ens heja öppet på ett särskilt lag i hockey eller fotboll. Att bli medlem i ett politiskt ungdomsförbund är naturligtvis uteslutet, trots barnkonventionens artikel 15 som ger alla barn rätten till föreningsfrihet.

Barnkonventionens artikel 16 säger att ”barn har rätt till ett privatliv”. Samti∞digt har kungahuset en sociala medier-strategi som till stor del går ut på att sprida bilder och filmer på barnen. Det är ett smart sätt att hålla populariteten uppe bland monarkins följare som förväntar sig att få ta del av de kungligas uppväxt. Bilderna sprids vidare från de kungliga till ”vanligt folk” som om de vore någon slags allmängods för svenska folket. Medborgare granskar barnen uppifrån och ner för att sedan utbrista i olika kommentarer. Något som rimmar illa med barns rätt till ett privatliv och som i värsta fall kan leda till att barnen utvecklar ohälsa. Spridningen av bilder på barnen med kommentarer börjar redan i spädbarnsåren och fortsätter under hela uppväxten. När monarkin avskaffas i Sverige återfår barnen Bernadotte sina privatliv och deras föräldrar känner sig inte längre tvingade att dela bilder på sina barn bara för att de är ”kungliga”.

Går det att ursäkta dessa brott mot barnkonventionen? Ja, menar vissa, det finns ju barn som har det värre och alla de privilegier det innebär att vara ”kunglig” ger ju dessa barn ett liv som få ens kan drömma om. Men är verkligen statsskicket monarki en ursäkt för att förvägra dessa barn de rättigheter som lagen ger dem? Nej, givetvis inte.

Det är en viktig demokratisk fråga att barnkonventionen ska gälla alla barn. Det är ovärdigt för ett modernt och demokratiskt land som Sverige att fortsätta att ha en kraftigt kringskuren, statligt sponsrad familj som föder fram framtida statschefer. Det är ovärdigt för familjen Bernadotte, för våra politiker och för hela det svenska folket. Barnens bur må vara gyllene, men det är fortfarande en bur.

Sverige förtjänar ett statsskick att vara stolt över. En modern demokrati där alla barn har samma rättigheter och lika värde.