Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Skyll inte ifrån dig, Pourmokhtari!

Bild: Maja Suslin/TT och Europaparlamentet

Dagens ETC.

Sveriges regering driver en ­politik som inte respekterar vare sig vetenskap, mänskliga rättigheter eller kommande genera­tioner. Men som skyller politik som ökar utsläppen på inflation och energikris, skriver Alice Bah Kuhnke (MP).

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Den stora frågan under det pågående klimattoppmötet Cop27 i Sharm El-Sheik, är om de som orsakat den förödelse vi står inför ska ta sitt ansvar eller inte. Med andra ord, ska världens rika länder betala sin nota, bestående av de utsläpp vi har orsakat, eller ska vi låta de fattiga länderna bära kostnaden? 

Tyvärr måste vi om och om igen upprepa den grundläggande premissen, att det är vi, inte de, som orsakat den klimatkris vi alla är i. Det är tröttsamt att om och om igen behöva understryka att det är vår del av världen, i synnerhet Europa och USA, som främst under de senaste 100 åren konsumerat över våra över tillgångar och levt som om vi hade flera jordklot till vårt förfogande. 

Förbrukningen av fossila bränslen har varit en förutsättning för det välstånd vi byggt upp. Våra omfattande utsläpp har haft en direkt påverkan på höjningen av jordens medeltemperatur. Det har i sin tur lett till extremväder som översvämningar, bränder och torka. De som drabbas allra värst av den globala uppvärmningens konsekvenser är de samhällen som bidragit minst till dem. 

På tidigare klimattoppmöten har världen förhandlat om hur rika länder ska hjälpa fattiga länder att finansiera sänkningen av deras utsläpp och omställningen av deras samhällen. De ambitionerna är inte längre tillräckliga. Den globala uppvärmningens konsekvenser orsakar enorm förödelse och skördar liv, dagligen. I Pakistan är tio miljoner barn i behov av akut hjälp för överlevnad och över sju miljoner människor har flytt sina hem efter omfattande översvämningar. Afrikas horn står inför en enorm svältkatastrof till följd av torka och i flera av världens önationer har man förlikat sig med att den plats man kallar hemma, inom en snar framtid kommer att ligga under havsytan. 

Allt detta pågår här och nu. 

Under förra årets klimatförhandlingar i Glasgow kom frågan om ekonomisk kompensation för klimatkatastrofer äntligen upp på bordet. Fattiga länder krävde en ny så kallad  ”finansieringsfacilitet”, en fond som ska användas för att stötta människor och samhällen som drabbas av förluster och skador orsakade av klimatförändringarna. Ett krav som EU-länderna och USA, valde att nonchalera. Motbudet blev istället ett icke-bindande ”dialogforum”, bäst beskrivet som en hånfull papperstiger. Så ser den Kafkaliknande verkligheten ut. De rika bygger luftslott medan de fattiga dör, på grund av oss.

I detta läge är det milt uttryckt oacceptabelt att Sverige inte tar tillfället i akt att höja ambitionen vid årets möte. 

Sveriges nya klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) kommer möta företrädare från länder vars befolkning bara är en dålig skörd bort från massvält och där de pågående klimatförändringarna är en akut fråga om överlevnad. 

För dem kommer Pourmokhtari förklara att Sverige, ett av världens rikaste länder, väljer att sänka priserna på bensin och diesel. Att Sverige, mitt i en klimatkris, gör det billigare för rika människor att öka utsläppen och förvärra klimatförändringarna ytterligare, i rak motsats till vad vetenskapen kräver. 

Detta är så långt ifrån klimaträttvisa man kan komma. Det är en skam för alla oss svenskar som inser det orimliga i att vi stoppar huvudet i sanden och låtsas som om att det som dödar människor i andra delar av världen, inte har med oss att göra. 

Det är oacceptabelt att skylla politik som ökar utsläppen på inflation och energikris. Det är oansvarigt och faktiskt oförlåtligt, att i ett brinnande klimatnödläge dra ned på biståndet till världens fattiga och istället använda pengarna till att sänka priset på fossila bränslen. 

Sveriges regering driver en politik som inte respekterar vare sig vetenskap, mänskliga rättigheter eller kommande generationer. 

Nu krävs ett kollektivt uppvaknande. Att vi alla, tillsammans, plockar bort skygglapparna och ser sanningen i vitögat. Klimatkrisen är här. Den dödar, förstör och förgör. 

Vi är i ett nödläge! Klockan är fem över tolv och vi måste använda alla demokratiska verktyg vi har för att driva på och ställa vår nya regering till svars. Både här hemma och på Cop27.