Debatt: Skydda demokratin med kvalificerad majoritet

”Många typer av styrelseformer har prövats och kommer att prövas i denna värld av synd och bedrövelse. Ingen påstår att demokrati är perfekt eller allsmäktigt. Det har sagts att demokrati är den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla de övriga formerna som prövats genom tiderna.”

(Churchill vid ett tal i underhuset 11/11 1947)

Diskussionen om demokratins effektivitet som styrelseskick har alltid, och kommer nog alltid att diskuteras, men som Churchill konstaterade: det finns inget bättre alternativ just nu.

Men det innebär inte att vi inte ska se på demokratin med kritiska ögon, och framförallt så ska vi inte ta demokratin för given.

Vad finns det för hot mot vår demokrati i dag?

• Förtroendet för våra politiker och politiska partier minskar (Novus). Om man inte har förtroende för de politiska processerna och inte har förtroende för de människor som administrerar dessa processer, så finns alltid risken att man börjar se sig om efter alternativ.

• Var tionde medborgare kan tänka sig att Sverige styrs av en stark ledare som inte behöver bry sig om riksdag och allmänna val (Novus).

• Hot mot politiker. Lokala politiker är inte anställda, utan verkar på ett förtroendeuppdrag. Det betyder att de inte har stöd i någon lagstiftning som till exempel arbetsmiljölagstiftningen som gäller för tjänstemän. SKL har vid ett flertal tillfällen försökt få till skärpningar av lagstiftningen.

• Hot mot ideella föreningar och initiativ. Förra året uppmanade polisen ett flertal demokratiska organisationer, däribland ABF, att stänga ner sina verksamheter under Almedalsveckan. Orsaken var att de inte kunde garantera säkerheten på grund av nazistiska gruppers närvaro.

Sen har vi också en del uppfattningar om hot som jag kan tycka är konstruerade av opinions­mässiga skäl:

Sverigedemokrater anser att det är ett hot mot demokratin när de isoleras i framförallt riksdagen. Till en del kan jag hålla med dem. När det börjar mixtras med talmansrepresentation och ordförandeposter i utskott, så kan jag känna att vi är ute på hal is. Om vi börjar anpassa praxis med intentionen att utestänga ett visst parti från det parlamentariska inflytande som deras väljare har gett dem under förevändning att demokratin måste försvaras, så ber jag er att tänka på konsekvenserna. Vilket parti är det som ska utestängas nästa gång?

Detta ska inte förväxlas med SD:s gnäll om att ingen vill prata med dem. Vad de egentligen menar, är att ingen vill förhandla med dem. Det är skillnad på att prata och att förhandla. Det låtsas Sverigedemokrater att de inte förstår. Så länge som den distinktionen inte görs tydlig, så värmer offerkoftan bra.

Det är också ett demokratiproblem när opinionsyttringar inte kan härledas till fysiska personer. Jag pratar naturligtvis om sociala media där diskussionens vågor går höga om ett Sverige i förfall. Gammelmedia rapporterar om ”twitterstormar” där ”folket” rasar mot upplevda orättvisor. Eftersom dåliga nyheter är bra nyheter, så väljer man att bortse från att de flesta av ”folket” inte har något twitterkonto, samt att många av de kritiska röster som hörs kommer från en och samma person, och i en del fall från så kallade Bots, automatiserade program som ska föreställa bekymrade medborgare.

De stora, allvarliga hoten mot vår demokrati innefattar lagändringar. Demokratin är förankrad i våra grundlagar. Yttrandefrihet, tryckfrihet, föreningsfrihet och fördelningen av makten definieras där.

Och det är här vi behöver vara vaksamma. Hur lätt är det till exempel att begränsa tryck­friheten, eller omdefiniera fördelningen av makt?

En grundlagsändring ska beslutas genom två på varandra följande omröstningar i riks­dagen med ett riksdagsval emellan. Det låter väl säkert och tryggt? Men tittar man närmare, så framgår det att förslaget för en ändring av grundlagen kan genomföras med ”enkel” majoritet. Det innebär att förslaget kan gå igenom med mandaten 175-174.

Låt oss nu föreställa oss att en auktoritär regeringskonstellation vill upphäva vår demokrati: Ett förslag om en ändring av grundlagen röstas igenom med siffrorna 175–174. Direkt efter omröstningen utlyser regeringen ett nyval. Valet genomförs med oförändrad mandatfördelning, och vid en andra omröstning går förslaget igenom med ett mandats övervikt; 175–174. Nu är demokratin förpassad till historie­böckerna!

Hur förhindrar vi då detta? Jo, genom en förstärkning av grundlagsskyddet. Riksdagen bör snarast möjligt införa ”kvalificerad majoritet” istället för enkel när det gäller ändringar av grund­lagen. Det innebär att ett förslag om ändring av grundlag måste röstas igenom med 2/3 majoritet, det vill säga 233 mandat av 349.

Jag har svårt att tänka mig ett demokratiskt parti som skulle opponera sig mot den här ändringen.

Vår demokrati är ett levande tingest, konstant utmanat och ifrågasatt. Demokrati innebär inte bara rättigheter. Den innebär också skyldigheter. Vi har en skyldighet som medborgare att bekämpa attacker mot den demokrati som tidigare generationer kämpat så hårt för att förverkliga. Bäst kämpar vi genom kunskap och medvetenhet.

En förstärkning av grundlagsskyddet med syftet att stärka vår demokrati ligger således i alla medborgares intresse.