Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Skolupproret måste tända en eld under fastfrusna fack

Facken har en avgörande roll för att leda skolan mot bättre villkor, men stelbenthet och oförmåga kan istället göra facken till en del av arbetsmiljöproblemet, skriver debattörerna.
Facken har en avgörande roll för att leda skolan mot bättre villkor, men stelbenthet och oförmåga kan istället göra facken till en del av arbetsmiljöproblemet, skriver debattörerna. Bild: Bild: Jonas Ekströmer/TT

Dagens ETC.

Vad vill Skolupproret egentligen? Att fler inom skolans värld organiserar sig i kampen för bättre förhållanden, skriver grundarna. Och att en mer aktiv lärarkår ställer krav på att fackförbunden tar sitt ansvar.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Vi som grundat Skolupproret vill berätta varför vi som är både lärare och fackligt engagerade väljer att grunda detta nya initiativ och hur vi ser på fackens roll för det fortsatta arbetet framåt. Vi ser nämligen att vi är i ett stort behov av förändring. Vi måste få både lärare, skolledare, förvaltning och politiker att ta sitt ansvar för skolans arbetsmiljö. Och de som då måste ta taktpinnen och mycket handfast visa vägen är våra fack.

Facken har en avgörande roll för att leda skolan mot bättre villkor, men stelbenthet och oförmåga kan istället göra facken till en del av arbetsmiljöproblemet. Misslyckas fackens ombud med att få medlemmar engagerade och att ta sitt ansvar kommer vi inte att nå fram med våra krav.

Vi har tidigare skrivit artiklar om #sluttid, nyexaminerade lärares arbetsvillkor och tystnadskultur för att visa på den katastrofala arbetsmiljö som landets lärare befinner sig i. Med dessa artiklar hoppas vi kunna skapa debatt inom men också utanför kollegiet. Vi behöver nämligen få en mer aktiv lärarkår som börjar stå upp för sig själva.

Skolupproret vill inte och kan inte ersätta fackens roll, men vill väcka den traditionella fackliga kampen till nytt liv igen. När facken tappar medlemmar vänds den fackliga energin många gånger mot något helt annat än orsaken till själva medlemstappet. Kampanj om gratis medlemskap och biocheckar har varit en mångårig trend som använts i konkurrens mellan facken om nya medlemmar. Istället för att se till att det görs strategiska framryckningar med ordentliga tvingande avtal om arbetsmiljön, så satsas det på att sälja försäkringar och svindyr marknadsföring, eller “inspirerande” föreläsare.

I nuläget verkar det trots frikostig inspiration som att de många av de fackliga lokalavdelningens representanter frusit fast på sina poster. Var är den hett eftersökta kampviljan!?

Eftersom att vi är en del av detta förfall själva, ser vi inte någon anledning till att inte vara ärliga, men vi önskar även att vara konstruktiva. För det första anser vi att Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund i nuläget har en alldeles för stor tilltro till att lokalavdelningar och ombud ska mäkta med både sina fackliga uppdrag, ombudsroller och samtidigt rekrytera nya medlemmar. Från centralt håll vill man alltså öka takten för att rekrytera nya medlemmar, och det ska även rekryteras från varandras förbund i detta svåra läge, vilket är helt fel tänkt.

Vi upplever även en stor risk att få lärdomar gjorts från det tidigare Skolavtalet HÖK18. Erfarenheten är att det tidigare avtalet innehåller luddiga och godtyckliga formuleringar som varken gör arbetsmiljön eller ekonomin bättre, och därmed blir det redan där mycket svårare för ett engagerat ombud att rekrytera fler medlemmar. Skarpare skrivelser om arbetsmiljön måste till.

Jag som arbetsplats- eller skyddsombud måste kunna ta en rad direkt från avtalets paragrafer och ställa det mot ledningsbeslut när uppenbara avtalsbrott begås. Om arbetsgivaren inte lever upp till sin del av avtalet, då ska verksamheter kunna stängas omgående i väntan på att bristerna åtgärdats. Incitament för en huvudman som bryter mot lagen att ta tag i problemen är i nuläget inte så pass påtagliga att det går att arbeta varken kort- eller långsiktigt med arbetsmiljö och villkor.

Lokalavdelningar tillsammans med ombuden har nyckelroller för att säkerställa rimliga arbetsmiljöer, men saknar stöd i avtalen som ger dem möjlighet att göra skillnad på riktigt.

Avtalen är för luddiga, och lojaliteten till rektor splittar uppdraget. Det krävs mod av det enskilda ombudet att våga höja rösten. För vi lönesätts ju individuellt och kan inte riskera att bli för obekväma med vår kritik om vi vill ha en bättre lön.

Skolupproret vill verka för att detta snarast förändras och att löner inte påverkas av att vara engagerad i skolan framtid.

Ombud, medlemmar och facket centralt måste nu hjälpas åt för att sätta press uppåt inför det nya avtalet. Det är här Skolupproret kommer in. Alla behöver nämligen göra varsin del för att vi ska nå fram till rimlig en arbetsmiljö och schysta villkor som gör att vi mäktar med våra arbeten fram till pensionen. Det handlar om att vi alla inom skolans värld tar vårt ansvar för en hållbar arbetsmiljö. För oss lärare handlar det om att vi exempelvis inte bryter mot lagen genom att arbeta utan rast och att vi vägrar okompenserad övertid.

Skolupproret både kan, tror vi, och vill organisera ett större fackligt engagemang. Men Skolupproret vill framför allt mana till att fler inom skolans värld organiserar sig i kampen för bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö och för den svenska skolans framtid.

Det har tyvärr inte fungerat särskilt väl med den strategi som tidigare använts, det vill säga att “föra dialog”, och därför behöver vi vara både tydliga, men även konstruktiva med vad som krävs. Sylvassa formuleringar i det kommande läraravtalet HÖK21 måste till, men även ett mer samlat fokus framåt. Nu ärtiden mogen att sluta leden från topp till tå.

////

Pernilla Wallgren

lärare

Fredrik Lundin

specialpedagog

Alexander Skytte

lärare

00:00 / 00:00