Debatt: Skolan ska vara en trygg plats där­ folk med olika bakgrunder möts

Under de senaste åren har antalet nyanlända i Sverige ökat markant. Landets städer blir allt mer mångkulturella och mångreligiösa. Trots denna pluralism är Sverige ett oerhört segregerat land.

Det finns ett flertal olika antaganden kring varför segregation uppstår. En del menar att det uppstår på grund av att individer med olika inkomster bor i olika områden
i och med att bostadspriser varierar beroende på område.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Andra hävdar att skillnad i storlek på familj, ålder, ställningar på arbetsmarknaden samt utbildningsnivåer skapar segregation. Att en helt enkelt tenderar att dras till sina etniska och kulturella jämlikar. Givetvis behöver det inte vara så – men det är en av många grund-pelare till varför segregation uppstår. Människan söker sam-hörighet. Men hur hindrar vi denna segregation?

Just nu upplevs engagemanget för integration och välkomnad-
som otillräcklig och nästintill icke-existerande på vissa fronter. Vi måste ta oss i kragen och sätta fokus på integrationen av barn och ungdomar. Nyanlända är lika mycket vår framtid såsom de redan existerande medborgarna är.

Att komma som ung till ett främmande land där dess invånare talar ett främmande språk är -besvärligt. Att finna möjligheter att samtala och skapa relationer kan därmed vara problematiskt och det spekuleras mycket kring hur vi ska integrera nyanlända barn och ungdomar.

Enligt mig är skola och utbildning nyckeln till att nyanlända barn och ungdomar ska kunna känna tillhörighet och därmed integreras i samhället. Skolan ska, förutom att vara en plats med -fokus på kunskap, vara en trygg plats där människor med olika bakgrunder möts och lär sig om varandras kulturer.

Det är skolornas skyldighet är att erbjuda alla elever likvärdiga möjligheter och skapa kontaktytor med folk i deras egen ålder. De nyanlända eleverna måste mötas med ett välkomnande klimat på skolorna och snabbt få känna tillhörighet. Annars är det lätt att det uppstår ett ”vi-och-dom”-klimat som inte är hållbart i längden. En nyanländ elev som inte kan det svenska språket särskilt väl och befinner sig i en helt ny miljö har det givetvis svårt att finna större kontaktytor och känna samhörighet till andra.

Somliga föreslår faddersystem som lösning för segregationen, -vilket kan vara givande. Men jag anser att sådant ofta är lite framtvingat.

Missförstå mig inte. All heder till de som engagerar sig som -fadder – de är riktiga guldstjärnor. Problemet ligger i att det ofta endast är en liten grupp på skolan som vill engagera sig. Samtidigt uppstår obekväma samtal när -fadder och nyanländ på ett ytligt sätt ska försöka lära känna varandra i grupp. Hur många gånger har du funnit en ny vän genom en -presentationsrunda i ett mötesrum?

Vad som i stället krävs är att fler elever ska ansvara för att integrera nyanlända elever i skolans kontakt-nät samtidigt som varenda elev känner ett ansvar i att bidra med att de nyanlända eleverna känner- samhörighet. I stället för att endast en liten grupp engagerar sig mycket, så skall alla engagera- sig något.

Men hur uppnår vi detta? Ett bra sätt är att elever och elevkårer anordnar aktiviteter för alla på skolan. Det kan till exempel vara att åka på en skidresa eller ha en tv-spelsturnering. På så sätt är det enklare att få fler att engagera sig. Fler kan lära känna nyanlända samtidigt som alla har kul. En win-win situation.

För att alla i Sverige ska få en så bra framtid som möjligt behöver skolorna se till att alla har samma möjlighet att skapa kontaktytor för barn och unga, men det är upp till eleverna att se till att dessa kontaktytor utnyttjas på bästa sätt. Framtiden hänger på eleverna.