Debatt: Skammens dag när förbudet mot tiggeri röstades igenom

Allt fler kommuner fattar beslut om förbud mot tiggeri. Tidningen Dagens Samhälle publicerade i början av året en enkät som visade att över 20 kommuner vill införa någon form av tiggeriförbud. Först i raden var Vellinge kommun som i fick grönt ljus från Högsta förvaltningsdomstolen att införa förbud mot tiggeri i december 2018.

Den 1 augusti i år infördes tiggeriförbud i olika former i Eskilstuna och Katrineholms kommuner. I båda dessa består majoriteten av bland andra S och M. I Eskilstuna heter den S-märkta kommunstyrelseordföranden Jimmy Jansson och i Katrineholm Göran Dahlström. Även Norrköping planerar att införa tiggeriförbud enligt Eskilstunamodellen. I Eskilstuna söker man tillstånd för att få tigga på vissa strategiska platser bland annat utanför köpcentran. Den socialdemokratiska kommunstyrelseordföranden i Norrköping, Lars Stjernkvist, skall följa effekterna i Eskilstuna. Jag kan berätta för Lars Stjernkvist att tiggarna i stort sett har försvunnit utanför de handelsplatser i kommunen där man måste ha tillstånd. Ett sådant tillstånd kostar 250 kronor att få. En summa som tiggarna sällan lyckas tigga ihop under en dag i sina pappmuggar. Det är polisen som utfärdar tillstånden och som också ska se till att den nya ordningsstadgan för tiggare efterlevs.

Som aktiv socialdemokrat var jag med den historiska dagen den 18 juni 2018 när Eskilstuna kommunfullmäktige klubbade igenom beslutet med bred majoritet. Jag tjänstgjorde den dagen i kommunfullmäktige och höll ett anförande att dagens beslut var en skammens dag eftersom jag som socialdemokrat inte anser att man kan kriminalisera fattigdom. Jag anser också att ett tiggeritillstånd är den sortens plakatpolitik av populistisk karaktär som S borde avhålla sig ifrån. Vid omröstningen lade jag ner min röst för att markera mot förslaget. Vi var sammanlagt tre ledamöter i den S-märkta fullmäktigegruppen som lade ner våra röster.

Jag vill skicka med ett citat till den M-märkta kommunstyrelseordföranden i Vellinge och till de tre S-märkta ordförandena i respektive Eskilstunas, Katrineholms och Norrköpings kommun:

”Den psykologiska betydelsen av en planerad kampanj mot olägenheten med tiggeri bör inte underskattas. Tiggare tvingar ofta på människor sin fattigdom på det mest motbjudande sätt för sina egna själviska syften. Om tiggarna försvinner ur synhåll, kommer resultatet att bli en bestämd känsla av lättnad och befrielse. Människor kommer att känna att saker och ting blir mer stabila igen och att ekonomin förbättras. En framgångsrik åtgärd mot tiggeriet kan därför ha viktiga propagandafördelar. ”

Nazistiska propagandaministeriet 1933.”

(Källa: Vagrants and Beggars in Hitler`s Reich av Wolfgang Ayass)

Vad säger Carina Wutzler I Vellinge (M), Jimmy Jansson (S) i Eskilstuna, Göran Dahlström (S) i Katrineholm och Lars Stjernkvist om denna skrämmande historiska parallell för 76 år sedan som sänder kalla kårar utefter ryggraden?

Det var många utsatta människor i tredje rikets arbets- och utrotningsläger som råkade väldigt illa ut.

Vem står näst i tur att råka ut för historie- och aningslösa kommunstyrelseordföranden i vårt land när det gäller att fatta populistiska beslut ivrigt påhejade av SD?