Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Ska vi sätta volymmål för antalet miljonärer också?

Ordförande Myron Taylor talar under Éviankonferensen, som inleddes den 6 juli 1938. Representanter för 32 länder hade sammankallats för att samordna mottagandet av asylsökande judar som flydde Nazityskland. Sverige var en av många deltagare som endast vil
Ordförande Myron Taylor talar under Éviankonferensen, som inleddes den 6 juli 1938. Representanter för 32 länder hade sammankallats för att samordna mottagandet av asylsökande judar som flydde Nazityskland. Sverige var en av många deltagare som endast vil Bild: Foto: TT/AP

Dagens ETC.

Om någon ville ha volymmål för exempelvis antalet miljonärer, antalet kristna eller antalet som ska få ha yttrandefrihet – hur skulle vi agera då? De mänskliga rättigheterna kan inskränkas, skriver Mats-Åke Lundkvist.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

I riksdagen diskuteras just nu framtidens asylpolitik. Ett förslag är införandet av ett volymmål för antal asylsökande. Genomfört ska då regering och riksdag sätta och följa upp ett tak samt vidta åtgärder för att nå under taket. Argumentet för detta är att integrationen inte anses fungera med för stor volym. Ett annat argument är att även andra länder har volymmål för sin asylmottagning. Syftet är att minska antalet asylsökande, enligt vissa partier även under snittet för de senaste 30 åren. 

Dagens system vilar på erfarenheterna från andra världskriget och Förintelsen. När judeförföljelserna tog fart under 1930-talet försökte många tyska judar söka asyl i andra länder, sällan framgångsrikt. 1938 sammankallades därför Evian-konferensen där ett stort antal västländer, däribland Sverige, deltog. Deltagarna var eniga om att ”någon” borde ta emot judarna. Men varje land hade olika angivna skäl varför just de själva inte kunde bevilja asyl. För få bostäder, för få jobb eller för stor social oro angavs som skäl – nästan inga fler judar togs emot.

Skammen över Evian och avvisandet av de flyende judarna vägde tungt när koncentrationslägren befriades, och konsekvensen blev uppenbar. Asylrätten skrevs därför in i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948, artikel 14, första punkten: ”Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.”

Rätten står där tillsammans med andra mänskliga rättigheter, som tex rätten till egendom (artikel 17), religionsfrihet (artikel 18) och åsikts- och yttrandefrihet (artikel 19). Deklarationen avslutas med artikel 30: ”Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.”

Nu pratar riksdagens brett sammansatta grupp om asylrätten men hur skulle det tas emot om det gällde de andra mänskliga rättigheterna? Om någon ville ha volymmål för exempelvis antalet miljonärer, antalet kristna eller antalet som ska få ha yttrandefrihet?

Låter det absurt? Det är det, de mänskliga rättigheterna kan naturligtvis inte inskränkas på det sättet. När vi väl frångår en rättighet, vilken garanti har vi för de andra? Därför bör riksdagen inte införa något volymmål.

Vi har gett ett löfte till överlevarna från koncentrationslägren, ”aldrig igen”. Svik inte det, svenska riksdagspolitiker.

00:00 / 00:00