Ska kvinnor behöva vara sjukare än män?

Vision undrar om sjukfrånvaron till stor del kan förklaras med könsroller? Kan det handla om hur kvinnor och män förväntas förhålla sig till olika situationer, till påfrestningar, omgivningen och till sig själva?

Vi ser att stora skillnader i sjuktal mellan män och kvinnor uppstår
i samband med familjebildningen. Statistiken visar tydligt att det är när första barnet föds som kvinnor blir mer sjukskrivna än män, de får då nästan dubbelt så hög sjukfrånvaro. Innan dess är kvinnor inte särskilt mycket mer sjukskrivna än män. Vi ser samma könsskillnad även i familjer där män tar ut en större del av föräldraförsäkringen.

Könsidentiteterna i samhället är starka, liksom förväntningarna på hur en kvinna ska agera. Många kvinnor har huvudansvaret för barnen och hemmet, även i det vi ser som jämställda familjer.

En förklaring till det är att många personer identifierar sig med sin könsroll. Att förväntning arna på hur man ska vara som mamma påverkar en, att ta ansvar för barnen, att hjälpa åldrande föräldrar. Om majoriteten kvinnor tar ett större ansvar för hem och familj blir det en norm som är svår att bryta.

Samtidigt ökar belastningen i jobbet – det krävs hela tiden mer prestation med mindre resurser och med sämre lön. Traditionellt kvinnodominerade yrken inom vård och omsorg har dessutom ofta en sämre arbetsmiljö.

• Fler kvinnor än män arbetar skift.

• Fler kvinnor än män har så kallat spänt arbete, det vill säga arbete som innebär höga krav och låg kontroll över arbetsuppgifterna.

• Fler kvinnor än män upplever höga psykologiska krav i arbetet.

I Västragötalandsregionen är sjukfrånvaron för 2020 på 5,0 procent för män medan kvinnors sjukfrånvaro är på hela 8,4 procent en differens som tyvärr inte minskat genom åren utan kvinnor har nästan 170 procent högre sjukfrånvaro än män, och skillnaderna är stora inte bara på våra sjukhus och vårdinrättningar, det ser likadant ut på i princip alla arbetsplatser.

Det är dags att vi män tar ett större gemensamt ansvar för våra familjer. Det hjälper inte att dela på föräldradagar, vi måste dela på ansvaret. För handen på hjärtat, visst ropas det oftare mamma än pappa även hos era barn. Och oftast är det väl kvinnor som tar det största ansvaret för åldrande föräldrar.

Samtidigt måste våra arbetsgivare se över kvinnors förutsättningar i arbetslivet, för varför ska kvinnor ha både sämre lön och en sämre arbetsmiljö?