Debatt: SD och regeringen sviker sjukvården

Vården är i kris. Köerna till både specialistvård och akut-mottagningar ringlar långa, sjuksköterskor går på knäna och bergen av både övertid och uppskjutna operationer som pandemin förde med sig gör sig ständigt påminda. Har du öppnat en dagstidning den senaste tiden känner du igen bilden. Men trots att vårdpersonal, patienter och regionpolitiker ropar sig hesa efter viktiga reformer och mer resurser, lyser dessa med sin frånvaro både i slottspartiernas Tidöavtal och i Elisabeth Svantessons budget.
Experimentet med fri etableringsrätt i vården har pågått i över ett decennium. I Stockholm, där marknadiseringen av sjukvården gått längst, syns konsekvenserna tydligt. När vårdbolag tillåts styra var vårdcentraler och specialist-mottagningar ska ligga leder det till överetablering i rika och friska områden, och stora vita fläckar i förorter och landsbygd. Privata kliniker trängs på samma gata i innerstan medan patienter längst ut på pendeltågslinjen tvingas ta semester för att ta sig till närmsta gynekolog flera mil bort. Andra regioner har varit klokare och låtit bli att öppna för fri etablering påmånga vårdområden, men när det gäller vårdcentraler är lagen om valfrihet fortfarande tvingande i hela landet. Det är uppenbart för alla oss som jobbar med sjukvård att etableringsfriheten måste stramas åt. Om det står inte en rad i Tidöavtalet.

Utomlänsersättningen, det system som banat väg för nätläkarbolagens framfart i Sverige de senaste åren, har kritiserats från både vänster och höger. Konkurrensverket kritiserade nätläkarnas gräddfil i nuvarande regelverk i en rapport så sent som i augusti. Ersättningen dränerar regionernas resurser på hundratals miljoner kronor varje år, pengar som skulle göra stor nytta på sjukhus och vårdcentraler. Om det står det inte en rad i Tidöavtalet.

Drygt 720 000 svenskar hade vid årsskiftet en privat sjukvårdsförsäkring. Trots att det strider mot lagen att låta patienter med privat försäkring gå före andra patienter i vårdkön är det just så försäkringarna säljs in. En privat sjukvårdsförsäkring garanterar snabb vård, vilket tränger undan de som inte kan betala. Reglerna är i stort behov av en skärpning. Det vore rimligt att förbjuda vårdgivare från att ta emot patienter med privat försäkring om de samtidigt får skattepengar för offentlig vård, det är något som har efterlysts från flera håll. Om det står inte en rad i Tidöavtalet.
Högerpartiernas statsbudget innebar ännu en kalldusch för sjukvården. SKR:s ordförande, partikamrat med finansministern, tog fram sågen och kallade tillskottet till kommuner och regioner ”otillräckligt”. Minst 20 miljarder i ökade statsbidrag bedöms krävas bara för att bibehålla nuvarande nivå i välfärden. Det blev 6 miljarder. Regeringen tycks mer intresserade av att bränna olja än att satsa på välfärden.
Vänsterpartiet har en annan syn på välfärden. Vården, skolan och omsorgen kommer utan ett större tillskott bli ännu mer krisartad. Vi satsar 33 miljarder kronor i statsbidrag på välfärden, för fler kollegor, högre löner och bättre arbetsmiljö. SD och regeringen prioriterar annorlunda, och lägger bland annat 13 miljarder på sänkt skatt till de som tjänar över 50 000 kronor i månaden.
I stället för efterfrågade reformer och resurser handlar den nya regeringens vårdpolitik om saker som att slopa rätten till tolk, att vårdpersonal ska tvingas rapportera papperslösa patienter till polisen och att asylsökande ska nekas tandvård. Men med sverigedemokrater i ena örat och vårdbolagens lobbyister i det andra var det kanske naivt att hoppas på några andra besked från Sveriges nya regering.