Debatt: Satsa på vätgas för fossilfria transporter

Nationella samordnaren för Fossilfritt Sverige, Svante Axelsson, har presenterat en handlingsplan för övergång till fossilfria transporter. Lösningen är elektrifiering, det vill säga batteridrift, samt biobränsle. Vätgas och bränsleceller nämns bara i förbifarten 

Men batteridrift är en återvändsgränd och biodiesel ökar risk för konkurrens med den biologiska mångfalden och skövling av regnskog.

Batteritillverkning är mycket energikrävande - en laddhybrid framställd med "smutsig" el  måste köras tusentals mil innan den blir klimatneutral och det är ont om råvaror. Nära två tredjedelar av all kobolt, en av nyckelkomponenterna, utvinns i Kongo. Kobolt produceras under slavliknande förhållanden, vilket myntat begreppet "blodsbatterier". 

Dagens Industri skrev den 22 november 2018: "En snabb omställning till elfordon hotas av brist på kobolt. Ökad återvinning och produktion i fler länder räcker inte för att kompensera för ökad användning visar ny rapport från EU-kommissionen". I senaste numret av Forskning och Framsteg kan man under rubriken "Elbilens smutsiga baksida" läsa att Världsbanken beräknar att produktionen av batterimineraler måste öka med 1200 procent för att försörja eldrivna fordon fram till 2045! Batterimineraler finns också i Sverige men befinner sig i nära hälften av fallen i områden som kolliderar med naturintressen eller renskötsel.

Bilbatterier är dessutom tunga vilket ökar bränsleförbrukningen när elen tagit slut och motorn slår över på fossildrift. Och framställningen av nästa generation batterier lär dröja.

Biodiesel ter sig miljövänligt och kan förvisso framställas ur restavfall från skogen, men med stora volymer kommer det alltid att finnas risk för intressekonflikter både med matproduktion och med biologisk mångfald. Över hälften av den palmolja som importeras till Europa idag hamnar i bensintankar. Palmoljeplantager ligger bakom en stor del av den i dag omfattande skövlingen av regnskog.

Vätgas däremot är en outtömlig resurs framställt från vanligt vatten. KTH publicerade en studie 2018 där man visar att "vätgas nu kan produceras både billigt och storskaligt". Vätgasen driver bränsleceller som producerar elektricitet. Avgaserna består endast av vattenånga. 

En fördel med vätgas är att den kan lagras för framtida bruk. En invändning mot förnybar el brukar vara att tillgången är ojämn och att solen bara lyser under sommarhalvåret. Framställning av vätgas löser det problemet när det blir överskott av vind- och solel.

Vätgasens akilleshäl är dess låga verkningsgrad. Det går åt upp till tre gånger mer energi för att driva en bil med vätgas än med batteri. Men bensin har också en verkningsgrad på omkring 30 procent och det har ju inte direkt varit ett försäljningshinder.

En fördel är också att fordon som drivs med vätgas går fort att tanka och klarar betydligt längre körsträckor än fordon som går på batterier. Driftfördelarna med vätgas blir mest uppenbara för tunga fordon som skulle kräva jättetunga batterier, exempelvis bussar och lastbilar. I England har man som mål att till 2040 byta ut samtliga dieseldrivna tåg till utsläppsfria alternativ drivna av vätgas och bränsleceller.

Jämfört med batterier och biodiesel har vätgas en oslagbar fördel: den är utsläppsfri och går att framställa lokalt med förnybar energi.