Debatt: Samhallsnormalt är en sjuk gåta

Under alla de år jag jobbat fackligt, vad jag än haft för uppdrag, så har ett företag utmärkt sig. Det kan handla om avtal, arbetsrätt, arbetsmiljö, anpassning och rehabilitering, kemikalier, riskbedömningar, löner, förhandlingar, scheman, kränkningar, mobbing eller dåliga chefer – ständigt återkommer detta företag. Jag pratar om Samhall. Staten äger Samhall till 100 procent, det är cirka 26 000 personer som jobbar där. Idén är god och Samhall behövs mer än någonsin, men inte som det ser ut idag.

För cirka två år sen tog jag ett beslut. Jag kan inte fortsätta ta telefonsamtal och möten med gråtande, knäckta och slutkörda människor utan att veta att jag gör mitt allra yttersta för dessa människor. Att jag valde att fokusera på Eskilstuna var ingen slump. Där hade de en klubbstyrelse och skyddsombud och nu hade de förtroendevalda hört av sig igen. Den här gången var det lokalerna som var problemet. Samhall hade halverat lokalytan fyra år tidigare. Vi gick in till affärschefen som har det övergripande ansvaret för Samhall i Eskilstuna och jag påpekade en rad brister. Förutom lokalerna var det stora problem över lag med arbetsmiljön. Maj-Len, huvudskyddsombud och ordförande i fastighetsklubben, berättade om hot, våld, kränkningar, mobbing, stress, polisen hade varit där för ett tag sen.

Jag kommer ihåg vad jag tänkte när jag gick ut därifrån på väg till bilen: ”Vad fan har jag gett mig in på? Hur fan ska jag lösa det här? Det är ju hur många brister som helst!” Dagen efter ringer jag upp Maj-Len och frågar om det verkligen är så som hon beskrev det dagen innan. ”Ja så här har det varit så länge jag minns och jag har jobbat här i 23 år,” svarar hon.

Efter sex månader lyckades vi få till bättre lokaler. Jag hade sex punkter kvar på min lista och började inse hur de hade det på Samhall, man löser ett problem och får tio nya och så tar det aldrig slut. Fram tills idag har det blivit värre än någonsin, de har bytt ut affärschef och distriktschef och det kan de göra hur många gånger som helst för det är organisationen och styrningen som är grundproblemet. Jag har drivit frågor hela vägen till Arbetsmiljöverket och de har varit ute och sett bristerna och väntar nu på ett svar från Samhall. Maj-Len skickade lite dagboksanteckningar för mars. Över 80 punkter, det handlar om stress, underbemanning, rädda arbetstagare, kränkningar från chefer, kränkningar mellan arbetstagare, särbehandling, mobbing, konflikter, coronasmitta, olyckor.

Sjuktalen på Samhall ligger på mellan 15–20 procent. På möten säger man att det är Samhallsnormalt. Det finns inget normalt alls med dessa sjuktal. Att ett statligt företag år ut och år in kan få hålla på så här är för mig en gåta. Jag har varit på hundratals företag och tittat på arbetsmiljön och Samhall är det företag som är värst, utan tvekan. Arbetsmarknadsministern och näringsministern säger i en intervju i Dagens arbete som publicerades 20 april att våra bolag ska vara föredömen.

Samhall är inte ett föredöme.

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.